Amalia tyckte jag skulle skriva lite om lilla Jack!
Det finns så mycket jag skulle vilja ha sagt om den lilla ponnyn, han är så fantastisk och speciell på alla sätt och vis! Jag har skrivit om honom förr, så en hel del kommer ni nog känna igen.

---

När jag var yngre var Jack hästen jag drömde om att få rida. Det var mest Asta, en av de dåvarande ridlärarna, som red honom och så gick han kanske 2 lektioner i veckan. Men han var gudomligt söt, och varje gång vi lekte häst i ridhuset (vi var väl sisodär 10 år då..) så var Jack min.

Allting började med att jag, av någon anledning som jag inte minns, skulle rida i en annan grupp än min vanliga en vecka i december 2008. Jag fick välja om jag ville rida på den pyttelilla C-ponnyn Jack eller jättestora Pryzmat. Jag tyckte själv att jag var alldeles för stor för att rida Jack, men Ankan tyckte absolut jag skulle ta honom. Sagt och gjort, och jag har aldrig ångrat att jag tog den chansen!  
Jag kommer inte ihåg så mycket av lektionen, mer än att det gick över förväntan. Galopp var ingenting vi ens testade, då det oftast blev kaos så fort man ens försökte sig på galopp på honom..

Under jullovet samma år skulle jag rida kurs på Theo. När listorna var uppsatta inför julens kurser upptäckte jag dels att min grupp inte fanns med, men också att Theo redan gick två kurser samma dagar som min kurs var. Så jag frågade Jennie vad hon hade tänkt att jag skulle rida på. Svaret blev Jack och jag tvärvägrade! Visst hade jag tyckt det var roligt att rida honom, men jag kände inte att det var hästen jag ville satsa på. Jennie sa att Jack behövde någon som mig, frågan var bara om jag behövde någon som honom? Jennie lyckades iaf övertala mig och jag red kursen på honom. På bara ett par lektioner gick det väldigt mycket framåt, och jag började inse vilken fin liten ponny det var jag fick sitta på.

Nyårscupen 2008 Lc:1 54%

Jag fortsatte att rida Jack lite under januari och februari och det gick väldigt fort framåt. Så i slutet av februari kom Annie med förslaget att jag skulle rida honom tre dagar i veckan. Under den tiden hade jag ju fortfrande Joy, men planen var att hon lite långsamt skulle slussas in i verksamheten. Så mot att jag red Jack tre dagar i veckan gick Joy på ridskolan två dagar i veckan.
Vi startade någon klubbtävling i mars på 61% i Lc, och sen tyckte Annie att vi var mer än redo för påsktävlingarna i april!
Så under påsktävlingarna startade jag och Jack Lc och Lb tillsammans. Vi red ihop 61% i båda klasserna och placerade oss även trea i båda klasserna! Debuten kunde ju inte ha blivit bättre! Några veckor senare fick jag ta med mig Jack till Solna och tävla, där jag även startade Joy i två klasser. I första klassen gick det okej, men i andra var han så trött mentalt så han gjorde allt för att komma undan och det slutade på 49% ;)


Påsktävlingarna 2009

Jag red Jack fram tills hästarna släpptes på bete, och sen tog våran saga slut. Trodde jag ja..!
Under hösten 2009 köpte jag ju Dandy och all tid lades på honom. Jag red ju dock lektion två dagar i veckan på ridskolan, men då var det Theo som gällde. Men sen blev ju Dandy dålig, och jag vr verkligen jätteledsen över det. Så en torsdag när vi hade varit med Dandy på Ultuna och de hade konstaterat att han nog inte skulle funka som tävlingsponny (ja, de konstaterde faktiskt det redan då, men jag vägrade ge upp!) och kom tillbaka så frågade Annie om jag skulle rida på kvällen. Jo det var ju torsdag så det hade jag väl tänkt. Svaret blev "bra, för du kommer aldrig kunna gissa vem du ska rida på..". Det visade sig tillslut att det var min älskade lilla stjärna Jack som skulle få bli min springare den kvällen! Annie abslutade den lektionen med att säga "Det här är nog precis rätt medicin för dig just nu." Oj vad rätt hon hade!



Jag fortsatte rida Jack under hela tiden som Dandy var dålig. Jag red honom i ponnytruppen och under hela jullovet. Under jullovet hände det något med den där ponnyn.. Han utvecklades något enormt, börjae slappna av och vågde ta ut steget. Han är ju ingen gångartsponny direkt, men han rörde sig definitivt bättre än många andra ponnyer på ridskolan.


Jack var en väldigt kort och kompakt ponny, vilket gjorde att halsen inte var mycket längre än såhär..

Efter lovet gick det bara utför. Vi fortsatte kämpa men det gav inga resultat. Jag tappade tålamodet, Jack blev spänd och annie och jag var väl sura på varandra efter varje lektion. Tillslut så gav vi upp. Det funkade lixom inte längre. Jag ställde för höga krav på honom för jag visste ju att han kunde, det hade han bevisat! Men det gällde att göra allt vid precis rätt tillfälle, och just då var inte rätt tillfälle!

Jack var så speciell. Han hade en enorm personlighet och ville alltid sin ryttare väl. Han hatade verkligen att göra fel! Men jag saknar honom verkligen, något så extremt mycket! Lärde man känna Jack så var han så annorlunda. Hade man en gång lärt sig vart knapparna satt så visste man precis hur hårt man skulle trycka för att det skulle plinga. Men han var så känslig, vilket försvårade allt så mycket. Minsta lilla tygeltag och han förflyttade hvudet, höll jag inte händerna blickstilla så pendlade huvudet från sida till sida, ett tryck med skänkeln som var en mm för mycket så flög han iväg.

Idag ångrar jag att jag då, för 1,5 år sedan, inte hade tålamodet att fortsätta.




Den här filmen är en liten jämförelse från vår första start tillsammans (nyårscupen 2008) till våran sista (nyårscupen 2009). Det är alltså precis ett år mellan filmerna, men då hade jag inte ridit Jack under hela hösten 2009.


Även om Jack aldrig var en enkel ponny, så lärde han mig otroligt mycket! Jag hade aldrig ridit på en ponny som var känslig på det sättet som Jack var. Och på frågan om JAG verkligen behövde någon som honom, är svaret ganska självklart!