Jag måste säga att det finns både för och nackdelar med det, men jag själv har mest upplevt fördelar!
Jag tränar ju för två oliak tränare, Annie och Emma. Annie har jag ridit för sen typ 2008 tror jag, medan jag bara har ridit för Emma sen i somras (dock bara under sommaren, sen vart det ingenting under hösten men nu är vi igång igen). Annie och Emma är väldigt lika, säger ungefär samma saker och har samma syn på hur Dandy ska arbetas och vad vi behöver bättra oss på. Det gör det hela väldigt enkelt för mig, eftersom jag inte har behövt ändra min ridning så mycket sen jag började träna för Emma.

Att rida för två olika tränare som är alldeles för olika är nästan omöjligt! Den ena vill att du ska länga tyglarna, sänka hästen, sparka på med benen och att hästen ska tvära hundra gånger mer i skänkelvikningarn, medan den andra vill att du ska plocka ihop hästen i formen, använda skänklarna lugnt men bestämt och att hästen tvärar alldels för mycket i skänkelvikningarna. Det säger ju sig självt att det aldrig skulle funka, eller?

Att rida för två tränare som är lika varandra gör alltså det hela mycket lättare. När dom hela tiden arbetar efter samma spår, men med olika övningar och olika sätt att förklara saker och ting, så kan man alltid anä'nda det den ena har sagt till den andres träning. Det som den ena inte ser kanske den andre ser, och tvärt om.

Det jag har upptckt nu när jag har tränat väldigt mycket för Emma och sen ridit lite för Annie, är att det blivit väldigt svårt när jag tränat för Annie. Eftersom dom är så lika så har jag inte riktigt kunna förstå varför. Men häromdagen kom jag fram till att jag har blivit alldeles för bekväm med Annie, jag litar på att hon säger precis vad jag ska göra precis hela tiden, för det är ju vad hon har gjort förut! Annie säger t.ex. "gör så, så och så, och så kommer han att sänka sig". Emma är istället så att hon säger bara "sänk honom", och så måste jag tänka själv hur jag ska göra. Jag tycker inte att något av sätten är dåligt på något sätt! När jag tränat för Emma så har jag fått lära mig att tänka mer själv, men när jag tränar för annie så har det blivit att jag har ramlat tillbaka i gamla vanor! Och när Annie kommer ut till Hogsta så skriker hon ju inte lika mycket på oss, vilket är fullt förståligt då det alltid är flera ekipage i ridhuset. Så när jag har förlitat mig på att annie ska säga precis allt jag ska göra, och sen inte gör det, då blir det error i skallen på mig! Men jag kan säga att det känndes skönt att komma fram till det, så att jg kunde vara säker på att det inte var annie som inte passade oss längre (inte för att jag på något sätt trodde det, men när det går kalasbra en hel vecka i sträck, och sen kommer annie och det går inte alls :P)! Så på sätt och vis så är det ju bra att Annie inte säger exakt allt hela tiden, för då måste jag ju tänka själv då också!

Jag uppskattar verkligen att jag får så mycket hjälp av dem båda två! Och framförallt att Annie tar sig tid och åker ut till Hogsta för att hjälpa mig! Dessutom tycker jag det är bra att Annie och Emma känner varandra (Det var ju genom Annie som jag kom till Emma!) och de vet vad den andre tycker om Dandy. Annie frågar också alltid vad Emma har sagt, hur det gått och vad vi tränat på och sen fortsätter vi på samma spår. Emma frågar också när jag tränat för annie vad hon har sagt, vad vi tränat på och hur det har gått och så fortsätter vi på samma spår därifrån, det gör ju att man hela tiden arbetar efter samma röda tråd!

Hur gör ni, rider ni alltid för samma tränare eller har ni flera olika? Är de lika eller olika och hur funkar deras "sammarbete"?

Dandy under en träning för Annie sommaren 2010


Dandy under en träning för Emma sommaren 2010

Bilderna är alltså tagna med väldigt kort tids mellanrum, och bortsätt från att det är i olika gångarter (han har lättare för att gå i uppförsbacke i galopp än i trav) så är de väldigt lika!