Vår saga är slut. Vår tid är över. Passé.
Kan ju lika gärna dra allt det senaste från början, för ni vet ju faktiskt inte så mycket ändå. De som har behövat veta, de har vetat det här länge.
Vi var ju iväg och tävlade andra omgången av allsvenskan i början av maj. Dampis hade kännts konstig hela veckan, men jag valde ändå att åka för han känndes inte halt utan mer lite oriden. Det var det sämsta beslut jag någonsin tagit, samtidigt som det kanske var det bästa?! Nu fick jag det iaf bekräftat att han inte fixar det här längre. Hade jag inte åkt så hade vi väl fortsatt behandla, hoppas och önska, men nu fick vi det rätt upp i facet att han inte håller längre.
Några dagar efter tävlingen var Silvana uppe i Stockholm och fick lite tid över och hann då kolla på Dandy. Ont är ju det minsta man kan säga att han hade. Hon tyckte vi skulle åka in till kliniken och röntga honom och avslutade med "if the pictures not are better than before, maybe you have to think about what you are going to do with him.." på sin lite svårförstådda tysk-engelska.
Sagt och gjort, Ultan nästa! Vi höll på hur länge som helst och böjde, sprang, longerade, bedövade, böjde osv. Han var halt i skritt på rakt spår på vänster fram, höger bak vid longering och höger fram på böjprov. Inga strålande besked alltså, samtidigt som det på något sätt känndes skönt.. Jag visste ju att han inte längre var på topp, att han inte skulle fixa det här så länge till. Så när beskedet äntligen kom så var det ändå en liten sten som släppte.
Vi röntgade iaf både benen och ryggen, och även om det bara var väldigt små förändringar sedan senast så fanns de där. Malin (vår veterinär på Ultuna) gav oss tre alternativ; göra en scintröntgen med extremt liten chans att man fann något nytt att behandla, döma ut eller triangelmärka och sälja som promenadhäst...
Vi velade en del fram och tillbaka, men bestämde oss till lsut för att välja det sista alternativet. Dampis släpptes på bete och sökandet efter ett nytt hem åt min fantastiska stjärna startade. En rad människor hörde av sig, men de flesta lät bara helt fel. Dandy är så speciell, och framförallt är han min bästa vän och det viktigaste för mig var att han hamnade rätt!
Vi fick Ok från försäkringsbolaget att triangelmärka och i torsdags (7/7) åkte vi in till Ultuna för att få allt klart. Dampis skötte sig lika bra som vanligt, han vet vad som gäller när man kommer till kliniken. Han fick en triangel på rumpan och sen var allt klart.

För bara några dagar sedan kom mamma i kontakt med en familj i Bollnäs som sökte en D-ponny. De kom fram till att han skulle få åka redan i helgen. Så imorse hämtade vi in honom från betet en sista gång, körde upp honom till Hogsta, badade och fixade med honom, och vid halv 10 åkte min älskade lilla Dampis till sitt nya hem i Bollnäs!
Jag kommer sakna honom något enormt! han var min guldklimp, min allra finaste vän! Han var alltid på sitt egna lilla vis, charmade alla och ville alltid ha all uppmärksamhet. Det kommer bli tomt utan honom, men jag tror han kommer få det väldigt bra.
Men på något sätt så känns det ändå skönt. Jag älskar honom, och jag vill att han ska få den uppmärksamhet, tid och kärlek som han behöver, och det kan han tyvärr inte längre få hos mig..

Den sista bilden som togs på mitt hjärta innan han lämnade storstan mot ett liv på landet!

Den allra första bilden jag tog på min prins <3, september 2009


Lite blandade bilder från vår tid tillsammans<3