Vissa dagar borde man verkligen inte ens försöka sig på att rida.. Idag var en sån dag.
Jag var så himla trött och hade helt slut på energi när jag kom till stallet. Men jag hade bestämt mig för att rida dressyr och stod fast vid mitt beslut! Maria försökte få med mig på en uteritt, men nej idag var en dressyrdag! Såhär i efterhand ångrar jag ju att jag inte hängde på henne ;)
Roynisen var spänd idag och ville inte riktigt släppa efter, och det i kombination med min pigghet var ju ingen dunderkombo.. Så jag red tills det känndes okej och sen gav jag mig och skrittade ut.
Vi mötte en traktor när vi var ute och skrittade, och då blev Royne lite dum. Jag tycker det räcker nu med att han ska hålla på och fjanta sig, han har testat mig tillräckligt. Så jag sa åt honom en gång på skarpen, varpå han bockar. Men det roliga med det var att han bockade så mjukt och långsamt, så jag kunde bara sitta kvar i samma position och följa hela hans rörelse lixom! Haha! Sen kunde vi lugnt skritta hem igen.

Medan jag var ute och skrittade så tänkte jag verkligen på ridpasset, varför hade det gått som det gjorde och kunde jag hitta någonting som faktiskt var bra? Jag kom fram till massa bra anledningar till varflr det gått som det gjort och faktiskt hittade jag en sak som hade gått bra; Jag kunde rida en hel långsida i höger galopp och ha honom spikrak i kroppen! Wohoo framsteg! Han vill ju gärna böja sig som en banan i kroppen och lämna vänsterbogen utanför ridhuset, så att jag kunde hålla honom helt rak en hel långsida var ju faktiskt ett framsteg! :P

Imorgon ska jag iaf rida lektion, så då kan vi ju jobba igenom det vi inte fick igenom idag!

Såhär gör en sann jäntleman (gäntleman(?)) när man låter boxdörren stå öppen!
Väluppfostrad herre!