Som sagt så var vi ju iväg till Lejondal idag och tränade för Nina! Träffade ju även på Sandra (Rs gamla ägare), och han gnäggade så glatt åt henne. Han är ju för härlig den hästen!

Skrittade fram Royne och värmde sedan upp honom som jag brukar, alltså i galopp utan särskilt mycket tryck. Nina poängterade redan i uppvärmningen att fokus skulle ligga på att han skulle komma loss ordentligt, bli mjuk och inte hänga sig i handen.
När han var uppvärmd så satt Nina upp och red några varv, mest för att hon ville känna hur han känndes, och sen hoppade jag upp igen.

Vi började med lite galopparbete, där mesta fokusen låg på att jag skulle sitta rakt upp och ner och han skulle bjuda på framåt. Han stannade någon gång, men det är skit samma! jag får åtminstone en reaktion av honom, och att han gör sådär för att han (antagligen) tycker att det blir lite jobbigt gör inte så mycket i dagsläget. Vi är påväg över den där tröskeln och stoppen kommer allt mer sällan! I vintras var det framsteg om det bara kom ett stopp per ridpass, numera kommer det kanske ett stopp per vecka!
Red igenom galoppvägen i MsvC:1 också, eftersom det är det programmet jag ska tävla på torsdag, vilket han gjorde riktigt bra.

I traven låg fokus på, bortsett från min sits, skolorna. Öppnorna gör han riktigt bra, jag måste bara tänka på att hålla honom lite rakare i halsen. Slutorna är svårare, men de har blivit hundra gånger bättre sista månaden! Jag har alltid haft svårt att rida i både skänkelvikning och sluta, så varför förvänta sig att hästen ska göra det perfekt innan jag själv kan?! Det är faktiskt sällan det behövs någon extra övning för att få till slutorna, de kommer lixom av sig självt när vi fått komma igång ett par långsidor. Det brukar gå åt en långsida åt att jag ska hitta mitt säte och få honom att förstå vad jag vill, nästa långsida flyttar han sig bra men saknar lite bjudning. Så på tredje långsidan plockar vi fram bjudningen, och så på långsida nummer fyra blir det en bra sluta! (och av den anledningen rider jag mycket skolor på framridningen inför tävling.. annars hade det ju blivit lite jobbigt ;))

Jag orkar dock inte riktigt rida hela vägen, och när jag blir trött faller jag bakåt och hamnar i bakvikt. Men jag tycker det är ett framsteg att jag ändå orkar sitta rätt 75% av passet.

Jag är jättenöjd med passet, han skötte sig riktigt bra och känndes himla fin! Sen dummar han sig ju någon gång ibland, men då var Nina på mig att jag skulle vara bestämd mot honom men aldrig bli arg.
Nina verkade också nöjd med oss, och tyckte det var stor skillnad. Jag undrar vad det är som är skillnaden som har gjort skillnaden? För det är faktiskt så, sista månaden har det hänt så himla mycket! Det är en helt annan häst mot vad det var innan. Jag har förvisso bytt sadel, han har varit hos veterinären och kiropraktorn, men jag undrar egentligen vilken åtgärd som har gjort honom till denna underbara häst!
Jag har även kommit fram till att jag ska kolla tänderna på honom. Jag tycker ju att han är ganska stel när jag börjar rida. Men nu har två kiropraktorer, helt oberoende av varandra, kommenterat att han är så mjuk i kroppen och framförallt i halsmuskulaturen. Så jag fick mig en tankeställare, och kom fram till attdet kanske är i tänderna problemet sitter. Vem vet, kanske går han grand prix efter det?! Skämt å sido, men jag hoppas att det kan göra en liten skillnad!

Nej, nu känns det som att jag mest babblar för mig själv. Därför avslutar jag med att säga att min pärla idag var värd en miljon och att jag är riktigt taggad inför helgens tävlingar!
En bild från dagen får ni också (fler kommer senare).

Mami och Royne
Hihi här ser man hur stor han faktiskt är! Nu är ju inte mami särskilt lång, but still!