Tillbaka som människa idag, och äkte då självklart till jobbet. 

En normal människa med ett normalt jobb hade nog stanna hemma en extra dag för att verkligen försäkra sig om att man är frisk, men älskar man sitt jobb så gör man! 

 

Orken räckte dock inte riktigt till för ridning, så Emma red min stora svarta traktor.Av det lilla jag såg så såg han fin ut, och Emma kännde skillnad mot innan. "Det är inte längre som att försöka styra ett stort skepp!" Jag håller verkligen med henne om det. Förut tog det ett halvt varv från det att jag gett hjälpen tills vi kunde svänga.. Att det dessutom känns som att han är en meter kortare mellan manke och rumpa (halsen kommer nog alltid förbli lika girafflång) gör ju saken ännu lättare! 

 

Själv har jag varit en livs levande skrittmaskin istället. Typ alla hästar vilade så jag har promenerat typ tre timmar? Utöver alla vanliga sträckor vi går varje dag.. Om det ändå fanns en skrittmaskin.. Men jag klagar inte, vi får ju motion ;)

 

Labisen vilade idag, men imorgon ska jag rida honom och Royne ska gå lektion för Emma.