När vi sen började jobba igen blev det arbete utan stigbyglar. Hej och hå vad jobbigt det är! Vi red bara i trav och gjorde skrittövergångar, både längs fyrkanten och på serpentiner. 

Jag fick fokusera på att bara slappna av, åka med. Jag överrider, och när Annie säger att jag inte ska göra det så slutar jag rida helt. Det är en så svår avvägning, men idag tycker jag faktiskt jag hittade ett läge som var lite mer lagom! Jag måste chilla lite, vissla och bara sluta fundera så mycket. Och theo kändes riktigt fin på slutet. Bästa bästa lilla hästen <3