Fredagens ridpass

I fredags åkte jag ju en sväng till stallet mitt på dagen för att rida Dansken (Clabbe). 
Red ju honom i onsdags, och då var han hur cool som helst. Sedan dess hade han hunnit gå två lektioner, och i fredags var han något spändare än första gågen. Dock blir han inte sådär hysterisk och rusar iväg med huvudet i vädret när han spnner till, utan snarare så att han knäpper av, blir kort i halsen och tuggar på bettet. Det är ju helt klart lättare att hantera en sån häst för en ridskoleryttare, än när de är tvärt om! 
På slutet blev det dock bättre och han slappnade av och längde ut halsen.
På kvällen var jag tillbaka till stallet för att hoppträna med Elton. Höjdhoppning stod på dagens schema, och jag som inte hoppat högre än typ 70 cm på närmre 7-8 år var ju lite nervös.. :P
Det började ganska dåligt när vi skulle travhoppa ett räcke som framhoppning. Jag har lite svårt för avstånden då och kommer gärna före honom. Men tillslut fick vi några bra språng. Därefter var det en liten kombination med en oxer och ett räcke, där vi succesivt höjde räcket tills det låg på kanske 75 cm? Redan där börjar jag tycka det är lite väl högt.. 
 
Vi avslutade med ett par språng på en oxer som också höjdes succesivt. Började kanske på 70cm, som sen blev 80 och jag tror att vi avslutade på 85 cm. På 85 hade vi först ett par stopp, enbart pga att jag red lite för mycket och då blir Elton lite spänd. Det är så himla hårfint med honom.. Mesar jag så hoppar han inte, rider jag för mycket så hoppar han inte - det måste vara precis lagom så får vi superfina språng! Så när jag bara gjorde lagom, red bestämt men ändå lugnt och försiktigt och bara slöt om med benen, BAAM vad han hoppade! 
Anette höjde sedan upp till 95 cm, men där fegade jag ur och slutade rida = Elton stannar. Helt och hållet mitt fel såklart, jag måste sluta mesa nu om vi ska ta oss över metern i sommar! Så vi sänkte ner till 85 igen så att vi fick avsluta med ett bra språng. 
 
Det är ändå otroligt roligt att få hoppa Elton, framförallt för att han tycker det är så himla roligt, och det verkligen lyser i ögonen på honom när man styr mot hindrena! 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0