2015

På hästfronten så har 2015 kanske inte riktigt varit mitt bäst år hittills. Eller ja, inget år verkar ju riktigt ha varit mitt år ;) 

Hur som, vi började året rätt bra med fina, men ack så opålitliga, Gode. Det började faktiskt för precis ett år sedan, på nyårsafton 2014. Ingen av mina kollegor ville rida honom eftersom han, som sagt, inte var så pålitlig. Så vi hängde ihop han och jag. Men just den där opålitliga sidan hos honom gjorde att vi inte kunde ha kvar honom. Fina Gode Gud, han la sig verkligen varmt om mitt hjärta trots vår korta tid. 

Faktiskt även på nyårsafton så hörde Louise, QDs ägare, av sig och berättade att QD skulle komma hem igen någon månad senare. Jag funderade mycket på om jag verkligen hade tiden för QD, eftersom jag i det läget red rätt mycket på Gode utanför arbetstid och på helger, men samma dag som Gode flyttade ringde jag Louise och sa att jag mer än gärna ville rida QD. Så jag var väl hos honom så mycket jag bara kunde. 3-4 dagar i veckan brukade det bli. I perioder stod han hos oss på vby för lite extra träning. Vi hann starta under våra påsktävlingar med en åttondeplats som bästa placering. Därefter vet ni ju vad som hände.. Han började bete sig konstigt och det visade sig att den gamla skadan var tillbaka igen. Det fanns inget mer de kunde göra för honom och han fick avsluta sina dagar den 5 juni i år ❤️

Under tiden han var skadad hade jag inget speciellt att rida på. Jag promenerade mest med QD och red lite på annies Missan. Men även hon åka hem till sin ägare dagen efter att QD togs bort. Så under en period red jag ingenting alls. 

Under sommaren jobbade jag hos Emma och red lite på Marias fina raggan. Passade även på att vara hästvakt åt annies och Lollos hästar när de stod på färingsö under sommaren. Red lite på både gabbe, Collin och Wappe. 

När terminen drog igång igen flyttade jasper till oss på Volange. En stor, smal och gänglig rackare. Han beskrevs som "den fulaste häst du kan tänka dig".
Premiärturen blev min, och sedan dess har vi ju hängt ihop. I början var allt plättlätt, men för varje dag blir han starkare i kroppen och får mer ork. Idag har han dubbelt så mycket muskler som när han kom och han har gått upp säkert 100 kg i enbart fläsk! Han ger mig verkligen så mycket glädje, samtidigt som han kan konsten att knäcka mig totalt! Ibland springer han och ibland står vi still. Det är lite livets lotteri, men jag är ändå väldigt glad över att vi hittade varandra ❤️
Vi hann ju starta två tävlingar under hösten med ganska usla resultat innan svårigheterna och prestationsångest verkligen slog till. Vi får väl se om vi tar oss ut på banorna igen, men innan dess måste vi bli tusen gånger bättre! 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0