Under en tid så har det känts ganska motigt. Med det mesta. Även om jag har gått och väntat på att få flytta in i min alldeles egna lägenhet, fått rida ganska mycket, kommit igång med träningen och egentligen haft det ganska bra, så har det ändå varit just motigt. Innan sommaren tappade jag lite den otroligt härliga relation jag haft till mina finaste vänner, men vi har tack och lov hittat tillbaka till varandra och nu på ett lite ärligare vis än innan. Jag är otroligt glad över att jag har dem allihopa! När jag började rida Gode började glädjen och motivationen sakta men säkert komma tillbaka. Jag hittade en häst som jag verkligen älskade, och när han åkte så åkte även jag ner på botten igen. 

 

När QDs matte Louise berättade att QD var hemma igen och undrade om jag ville börja rida så hade jag långa diskussioner med mig själv under ett par dagar. Då red jag ju Gode nästan varje dag och kände att jag ville lägga krutet och min energi på honom. Jag tvekade lite på om jag verkligen hade tiden, orken och lusten att sitta i köerna ut till Hogsta ett par dagar i veckan. Samma dag som jag fick veta att Gode skulle åka så skickade jag iväg ett sms till Louise att jag mer än gärna hjälpte henne så mycket hon ville. Det är utan tvekan det bästa beslut jag tagit på väldigt länge! 

Där och då behövde jag något annat att tänka på för att kunna släppa den där fina skimmeln som låg mig så varmt om hjärtat, trots att hjärtat satt i halsgropen sista gången jag red honom. 

Nu har jag ridit QD i en vecka, men på den här veckan har jag blivit piggare, gladare och fått mer motivation än vad jag haft på väldigt länge. Det är inte för inte som jag kommer hem från stallet fredag kväll och bara bubblar av glädje för att det gått så bra och går sen och lägger mig alldeles för sent. Studsar sedan upp lördag morgon klockan fem och ger mig ut och springer milen på 56 minuter innan jobbet. Jobbar hela lördagen och går på personalmiddag på kvällen. Kommer hem lite för trött och efter lite för många glas vin. Studsade kanske inte upp ur sängen imorse, men upp kom jag och har kört full rulle hela dagen. Avslutade med ett pass på gymmet där jag sprang femman på 25 minuter. vart kom energin ifrån?! 

 

Att det är så roligt och går bra med QD gör att jag inte känner lika stor press för ridningen på jobbet heller. Varken på lektionerna eller när vi rider på dagarna. Jag har ändå min trygghet i QD som jag får rida nästan så mycket jag vill och även tävla på. Efter att jag och Erkan dessutom hade ett långt samtal med chefer och instruktörer häromdagen lättade prestationsångesten ytterligare ett snäpp. Jag är glad att vi tog modet till oss och pratade med varandra. 

 

Imorgon är det måndag igen. Måndagar är utan tvekan den jobbigaste dagen på hela veckan. Inte för att det är just måndag och första dagen efter helgen, utan det är min längsta dag och det är den stressigaste dagen på hela veckan. Men imorgon när jag slutar halv sju så ska jag och mamma åka till QD. Jag längtar redan nu till imorgon kväll och kan knappt vänta tills det är onsdag igen och jag ska rida lektion på jobbet!

Känner att den här veckan kommer bli hejdundrans bra.. Jag rider QD måndag och tisdag, på onsdag och torsdag är det lektion på ridskolan efter jobbet och på fredag flyttar jag! Att jag dessutom ska rida QD på fredag kväll, Frida följer med och vi ska avsluta dagen med pizza i min soffa. Även lördag ska jag rida QD på morgonen, sen blir det födelsedagsbrunch hos mamma och pappa och middag och utgång med bästa tjejerna på kvällen. På söndag ska jag vara trött större delen av dagen, hålla lektion för Hedda och ha lite födelsedagsfika med släkten. 
Vecka nio - jag älskar dig innan vi ens har träffats!