Några av er vet att jag var påväg att köpa/låna QD tidigare i våras. Jag fick ett erbjudande som jag egentligen inte kunde tacka nej till, men då ekonomin inte var tillräckligt stadig efter lägenhetsköp osv så gick det inte riktigt igenom. 
Idag är jag så arg över att jag inte tog beslutet att köpa honom. 
Det är nämligen så att jag har hela tiden haft en känsla av att allt inte står rätt till, men i och med att vi har fått ok från veterinären och sålänge han inte är halt så är allt bra. Några veckor innan påsk började han gå runt när man skulle sitta upp i ridhuset. Satt jag upp utomhus stod han som ett ljus. Han började även försöka vända hem när vi red ut, framför allt varje gång vi skulle svänga höger. Min magkänsla sa att han inte var hundra ok, men jag är ju expert på att tycka hästen är ofräsch.. Har man haft så många hältor på hästarna så blir man väldigt nojig.. Jag intlalade mig att han bara dragit till med olater. Men hela tiden har tanken legat och gnagt i mig.Med andra ord så tror jag att det här har legat och pyrt lite hela tiden.. 

 

Hade jag bestämt mig för att köpa honom så hade vi ju såklart gjort en besiktning, oavsett om jag hade lånat honom (vilket också var ett alternativ jag fick). Vi hade inte kunnat hindra skadan, men vi hade kunnat upptäcka den tidigare och låtit honom slippa lidandet. 

Det gör så ont i mig att han fick gå så pass länge och ha ont. Han är en sån kämpe och kastar bara in handduken när det verkligen krisar. Han skulle gå genom eld för oss. 

Hur mycket folk än säger till mig att jag ska vara glad att jag inte köpte honom eller att jag inte får skylla allt på mig, så kan jag inte låta bli att göra det. Vi hade kunnat upptäcka det tidigare om jag bestämt mig för köp, och det var faktiskt när han var hos mig som det började krisa för honom..