Så olika och ändå så lika

Jag började denna fjärde och sista lediga dag med att åka ut till raggan på Kersö. Jag skulle rida och Maria hjälpte oss från marken.
Raggan kändes faktiskt rätt okej redan från början. I uppvärmningen la vi in lite skänkelvikningar, vilket är så jäkla svårt på en häst som ändå är så känslig. Tappar jag ytterbogen en sekund så böjer hon sig som en banan i hela kroppen till vänster. Och till höger blir hon istället för rak eller vänsterställd. Men när jag väl är noggrann och rider rätt så blir det bra. 
I galoppen sen la vi in lite serpentiner med förvänd galopp. När jag inte släpper iväg henne för lång och kommer ihåg halvhalterna så blir det också bra. 
Efter en liten paus satte vi igång med lite piruettjobb. Jag red på en liten fyrkant och i varje hörn skulle vi göra en kvarts piruett. Där får man ju verkligen träna på in- och utgångarna i piruetterna. Det var precis samma sak här som i allt annat - när jag gör rätt så gör hon rätt! Det handlar så mycket om timing. 
Vi avslutade med lite skolor i trav. 
Det är så roligt att rida en sån här häst som kan då mycket. Men hon är svår, tekniskt sett riktigt riktigt knepig! Men när man väl hittar timingen och gör allt i rätt ordning så bjuder hon på en riktigt trevlig känsla! 

Körde sen rally från Kersö till Volange för att rida lektion på jasper kl 12. Dock var de lite sena med lektionerna innan så då hann jag rykta ordentligt före lektionen. 
Jasper har ju vilat more or less i två veckor. Eller ja, jag har ju skrittat och longerat honom under tiden men han är inte riden på tio dagar. 
Han inledde dagens pass med att vara sådär tråck som bara han kan. Han är dom tuggummi i fötterna men huvudet håller på att koka över! Jag vågar inte riktigt gå på honom i det läget, men efter bra hjälp av Annie så blev det mycket bättre på slutet. Det var inte topptopp, men det var mycket bättre! Jasper är också en tekniskt svår häst. Blir jag minsta klämmig med skänkeln så bromsar han, är jag kvar en sekund för länge i tygeln så tar han tag i bettet, lättar jag för mycket i tygeln så tar han också tag i bettet.. U got the point. Jag måste vara så jävla kvick och hela tiden ligga steget före honom. 

Även om raggan och jasper är två extremt olika hästar att rida, så är de ändå så lika just i den där tekniska biten. Just därför känner jag att den ena verkligen gör nytta för den andra. Och framförallt får jag verkligen öva på min egna teknik! 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0