Red lektion på min finaste fyrklöver som vanligt igår, även fast jag egentligen inte ville. Men är ändå glad att jag gjorde det och att vi tog oss över en väldigt liten, men ack så viktig, spärr. Med annies hjälp försöker vi hela tiden hitta ett sätt som passar honom bra. Vi måste hitta en röd tråd som fungerar. Sen kan man behöva länga eller korta tråden från dag till dag, men en grund att stå på. Nu har vi tagit av sporrarna och haft ett spö i handen. Han måste lite acceptera sin pilot och ta sig ett litet steg över sin egna gräns. Han är bekväm, så är det, och det får han gärna vara men han måste också acceptera att man ställer krav. 

Jag har lätt för att bli lite för snäll när jag rider, men sista dagarna har jag faktiskt varit lite arg på honom och då rider jag mer effektivt och bättre. Det positiva i det här är att jasper faktiskt har accepterat det. 

Jag kan inte säga att känslan har varit bra. Emellanåt känns han ändå okej, men för det mesta kan jag bara rida på fart och han blir dragig i tygeln. Men förhoppningsvis tar vi iaf ett steg i rött riktning med det här jobbet. 

Nu ikväll red jag lektion istället för mamma. Fick rida på capriccio som jag red en del för något år sedan. Ska inte påstå att han var jätterolig då - stor, klen, vinglig och arg. Som en jasper fast mycket värre. Han har sedan dess fått träffa både tandläkare och kiropraktor regelbundet och dessutom tränats bra. Faktum är att det var väldigt stor skillnad på honom. Nu var han ganska mjuk, framåt och positiv. Någon gång sprakade han i väggen när jag råkade klämma till med skänkeln, men annars skötte han sig strålande. Kul var det iaf! 

Imorgon är jag ledig, vilket är väldigt välbehövligt. Har jobbat rätt mycket sista veckan, så det ska bli skönt med en extra dag.