Väl inne på banan hade jag precis samma problem som på framridningen. Tog jag i tygeln så slog han med huvudet och använde jag benen blev han arg. Himla lätt att rida då faktiskt. Jag är så arg på mig själv att jag satte honom i den sitsen. Det enda jag kunde tänka på genom hela programmet var hur dåligt resultat vi skulle dra till med. Jag vet att jag inte får tänka så, och än mindre skriva ut det här där mina tävlande kids kan se det, som jag ständigt säger till att de inte ska bry dig om resultatet. 

Jag sa till honom en gång inne på banan och han kontrade med att stanna. I det läget vet jag verkligen inte vad jag ska göra. Går jag på honom blir han arg.. Så jag utgick. 

Besvikelsen var ett faktum. Men det som kändes mest var att de enda kommentarerna jag fick var "varför utgick du?" Utan någon form av positiv ton. Fine, jag kanske borde ha försökt lägga en volt i skritt på långa tyglar och börjat om eller hittat på något annat spännande, men just där och då var kreativiteten borta och det enda som fanns var framåt. Och ja, jag borde kanske ha gjort både si och så, men att den enda kommentaren jag fick från alla var den ovanstående kändes ganska stenhårt. Som att jag verkligen gjorde precis alla fel som man bara kunde göra. Och det kanske jag gjorde, men det vet jag inte eftersom ingen sa mer än "varför utgick du?". 

Jag är så trött på att ständigt misslyckas. Och just nu känner jag återigen att det inte längre är värt det. Varje start ger samma känsla. Där emellan bildas en gnutta hopp, för att sen snabbt bytas ut mot förtvivlan. Mest av allt är jag ledsen över att aldrig lyckas. Jag jobbar häcken av mig för att kunna träna mera, och ändå misslyckas gång på gång. Jag vet att jasper, trots sina sju år, klassas som en ung och outbildad häst. Han är knepig att komma in i huvudet på och egentligen för stor för mig. Inte blir det lättare för mig av att han, precis som alla andra hästar på ridskolan, måste göra sitt jobb och tjäna in sina pengar. 

Jag skäms över att göra ständigt dåliga resultat. Jag har ridit, tränat och tävlat så länge, på så många olika hästar och för så många duktiga tränare. Jag borde vara bättre än vad jag är. Jag tävlar på lägsta möjliga nivå, och inte ens där kan jag göra godkända resultat.