Som en bergodalbana

Igår var ju jasper helt fantastisk att rida, men tänk vad det kan gå upp och gå ner! 
Vi fick rida i lilla ridhuset idag eftersom alla lampor ska bytas i det stora, så mitt i ridhuset stod en skylift. Kanske inte jättepoppis att rida runt den? Men man ska inte klaga, hur många andra har möjligheten att vara gå in i det andra ridhuset när det ena är upptaget? Eller rättare sagt - hur många har egentligen två ridhus att välja på?! 
Hur som, tre stora och en liten häst i lilla ridhuset. Vi som vanligtvis krockar när vi är två i det stora ridhuset.. Som dömt för att misslyckas! ;)

Jasper var lite tråck i början, och då blir jag klämmig och får panik över att han inte går. Det blir sällan, eller snarare aldrig, en bra kombination. Och faktum är att jag aldrig riktigt kom ur det idag.. Han är så ambitiös, men jag vill ibland lite för mycket och då blir det kortslutning. Jag får liksom inte glömma att han i grund och botten faktiskt är hopphäst, och dessutom i dagsläget rids av sju olika ryttare med olika signaler varje vecka. 
Nä, nya tag imorgon! Är ändå lite peppad efter dagens misslyckande, för när han inte var arg så kändes han bra! Så imorgon ska jag rida lugnt, andas och ta ett steg i taget! 


Jasper ska alltid vara med om man håller på med något i eller vid hans hage.. Man får inte vara ifred en sekund ❤️

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0