Men just på jobbet känns det så himla motigt, och framförallt inte roligt att rida just nu. Alla mina ridkamrater har en häst att rida och ett mål att sikta mot, en tävling som de alla jobbar så mycket de kan för att lyckas på. Jag har varken en häst jag känner att jag kan och vill rida på eller ett mål att sikta mot. Och då blir allt plötsligt så omotiverat. Jag vill ju tycka att det här är roligt, det är ju det bästa jag vet egentligen. Men som det är nu är det varken kul för mig, mina kollegor, ridkamrater eller Annie som jag rider för när det enda som händer är att jag är bitter och missnöjd. 

Alla säger åt mig att jag måste sänka mina krav för att det ska gå bra, men sista veckorna har mitt enda krav varit att det ska vara kul att rida. Jag kan liksom inte sänka kraven så mycket mer än så. 

Dagens hästar var iaf Ester och theo. Ester red jag bara en kortis innan lunch och det gick väl inte dåligt men inte bra heller. Den är snäll och gör vad den ska. 

Theo gick inte alls nå bra. Han blir spänd så fort jag hoppar upp. Tar jag i tygeln så blir han spänd och tänker mer uppåt än framåt, men lättar jag så paddlar han bara iväg. Vet liksom inte hur jag ska göra och är inte kunnig nog för att lösa problemen. 

Var så himla ledsen och besviken efteråt, så åkte till gymet och köttade mig runt milen på 53,38! Nånting bra idag iaf! 

Imorgon är jag ändå ledig, eftersom jag flyttar! Ska även hinna med att åka till QD och äta pizza i soffan med mina finaste vänner. 

QD gick okej i måndags, inte superbra men ändå ok. Igår skulle jag rida ut på honom. Sa till Chris innan att han är den snällaste häst som gått i ett par järnskor. Men så fel jag hade.. Efter halva vägen fick jag hoppa av och leda hem honom. Helt crazy var han. 

Idag red jag lektion som vanligt. Dagens häst (eller ponny kanske?) var Ester, en nykomling hos oss som är fem år och väldigt tunn. Kände mig verkligen som en bjässe på den lilla hästen. När jag dessutom rider som en kratta kan jag inte annat än tycka lite synd om djuret som måste släpa runt på mig. Blir så himla besviken på att jag liksom inte kan skärpa till mig och bara rida ordentligt. 

Under en tid så har det känts ganska motigt. Med det mesta. Även om jag har gått och väntat på att få flytta in i min alldeles egna lägenhet, fått rida ganska mycket, kommit igång med träningen och egentligen haft det ganska bra, så har det ändå varit just motigt. Innan sommaren tappade jag lite den otroligt härliga relation jag haft till mina finaste vänner, men vi har tack och lov hittat tillbaka till varandra och nu på ett lite ärligare vis än innan. Jag är otroligt glad över att jag har dem allihopa! När jag började rida Gode började glädjen och motivationen sakta men säkert komma tillbaka. Jag hittade en häst som jag verkligen älskade, och när han åkte så åkte även jag ner på botten igen. 

 

När QDs matte Louise berättade att QD var hemma igen och undrade om jag ville börja rida så hade jag långa diskussioner med mig själv under ett par dagar. Då red jag ju Gode nästan varje dag och kände att jag ville lägga krutet och min energi på honom. Jag tvekade lite på om jag verkligen hade tiden, orken och lusten att sitta i köerna ut till Hogsta ett par dagar i veckan. Samma dag som jag fick veta att Gode skulle åka så skickade jag iväg ett sms till Louise att jag mer än gärna hjälpte henne så mycket hon ville. Det är utan tvekan det bästa beslut jag tagit på väldigt länge! 

Där och då behövde jag något annat att tänka på för att kunna släppa den där fina skimmeln som låg mig så varmt om hjärtat, trots att hjärtat satt i halsgropen sista gången jag red honom. 

Nu har jag ridit QD i en vecka, men på den här veckan har jag blivit piggare, gladare och fått mer motivation än vad jag haft på väldigt länge. Det är inte för inte som jag kommer hem från stallet fredag kväll och bara bubblar av glädje för att det gått så bra och går sen och lägger mig alldeles för sent. Studsar sedan upp lördag morgon klockan fem och ger mig ut och springer milen på 56 minuter innan jobbet. Jobbar hela lördagen och går på personalmiddag på kvällen. Kommer hem lite för trött och efter lite för många glas vin. Studsade kanske inte upp ur sängen imorse, men upp kom jag och har kört full rulle hela dagen. Avslutade med ett pass på gymmet där jag sprang femman på 25 minuter. vart kom energin ifrån?! 

 

Att det är så roligt och går bra med QD gör att jag inte känner lika stor press för ridningen på jobbet heller. Varken på lektionerna eller när vi rider på dagarna. Jag har ändå min trygghet i QD som jag får rida nästan så mycket jag vill och även tävla på. Efter att jag och Erkan dessutom hade ett långt samtal med chefer och instruktörer häromdagen lättade prestationsångesten ytterligare ett snäpp. Jag är glad att vi tog modet till oss och pratade med varandra. 

 

Imorgon är det måndag igen. Måndagar är utan tvekan den jobbigaste dagen på hela veckan. Inte för att det är just måndag och första dagen efter helgen, utan det är min längsta dag och det är den stressigaste dagen på hela veckan. Men imorgon när jag slutar halv sju så ska jag och mamma åka till QD. Jag längtar redan nu till imorgon kväll och kan knappt vänta tills det är onsdag igen och jag ska rida lektion på jobbet!

Känner att den här veckan kommer bli hejdundrans bra.. Jag rider QD måndag och tisdag, på onsdag och torsdag är det lektion på ridskolan efter jobbet och på fredag flyttar jag! Att jag dessutom ska rida QD på fredag kväll, Frida följer med och vi ska avsluta dagen med pizza i min soffa. Även lördag ska jag rida QD på morgonen, sen blir det födelsedagsbrunch hos mamma och pappa och middag och utgång med bästa tjejerna på kvällen. På söndag ska jag vara trött större delen av dagen, hålla lektion för Hedda och ha lite födelsedagsfika med släkten. 
Vecka nio - jag älskar dig innan vi ens har träffats! 

Åkte till hogsta efter jobbet och red på HK. Han var så himla fin! Bjuder verkligen på en härlig känsla och det är verkligen så roligt. Jobbade idag också med små steg och avspänd hela tiden. Galoppen var riktigt bra, och då hade jag inte ens gramanen på. Har ju alltid haft den på ffa för galoppens skull eftersom han inte orkar bära upp sin stora galopp. Men det är verkligen en helt annan häst nu! 

Så himla roligt, älskar den där hästen! 

Imorgon blir det jobb och på kvällen är det middag med all personal på ridskola. Blir kalaskul! 

Red Billy sen på lektionen. Tyckte jag att det gick dåligt med luxia så gick det nog ännu sämre med Billy. Vet liksom inte ens vad jag ska säga eller skriva, det funkar bara inte. Blir så himla frustrerad och ledsen. Ledsen över att jag gör det så jävla dåligt. När tanken är att man ska hjälpa hästarna, och det enda jag gör är att stjälpa.. Det blir liksom inge roligt. När jag heller inte har något att se fram emot, ett mål att uppnå eller en tävling att sikta på, då blir det som att rida för ridandets skull. Och jag kan inte det. Tappar all motivation. 

Hann med ett pass på gymet innan jag åkte till ridskolan för att rida lektion på capriccio. Gick, som vanligt, inge bra eftersom jag rider som en jävla kratta.. Blir så ledsen och irriterad på mig själv att jag inte kan göra det bättre. 

Imorgon rider jag lektion igen och på fredag ska jag rida QD. 

Nu på kvällen har jag varit på hogsta och ridit fina QD, eller HK som Lollo kallar honom ;) 

Han kändes ganska bra efter en stund. I början var han lite stel, och då har jag så lätt att falla tillbaka i gamla dåliga dra-i-tygeln-vanor. När jag väl är där har jag svårt att släppa det, men efter en stund blev det riktigt bra. Det svåra är att han vill lite mer än vad han klarar av, vilket gör att traven bara blir stor och han fallet isär. Men med mer styrka kommer det bli strålande bra! 

Imorgon ska jag till banken på morgonen och skriva på massa papper. Sen ska jag försöka hinna ut till QD innan han går ut i hagen. På kvällen blir det lektion på ridskolan som vanligt också! 

Tanken är att jag ska börja rida honom lite nu igen. Louise som äger honom har inte riktigt tid men vill ändå inte sälja honom och är därför glad för all hjälp hon kan få. Hon får hjälp och jag får rida, bra deal ;) 

Så idag var jag alltså där och blev lite uppdaterad om allt runt omkring och så red jag en stund i ridhuset. Jag har alltid gillat den hästen, men det var verkligen en helt ny häst nu - på ett positivt sätt! Mycket mer liksidig, inte alls lika stark i handen och såklart lite mindre ork och muskler. Och tänk vad mycket lättare det är att rida en så. Här häst när man börjar lära sig rida på känsla istället för att dra i tygeln..! Varför har Annie inte sagt att det är så man rider tidigare? ;) 

När jag kom hem drog jag på mig löpskorna och gav mig ut på en runda i solskenet. Var riktigt tungt och det kändes som att det gick riktigt långsamt, men 11,3 km på 1.07 h är inte helt värdelöst ändå! 

En bra dag med andra ord, det enda som saknades var en skimmel på klubbtävlingen imorse.. 

Jag intalar mig att guden Gode aldrig har funnits hos oss, låtsas att han aldrig ens existerade. Då går det faktiskt bra! 

Den här dagen har flutit på bra. Efter lite velande fram och tillbaka så red jag lilla Mayapiraya innan lunch. Glad att jag gjorde det, för humöret gick spikrakt uppåt trots att det inte gick riktigt lika bra som förra veckan. Dock inledde vi med att Maya blev rädd och hoppade rätt in i mig och jag ramlar bakåt och landar på rumpen.. Smidigt som attan! Fast med tanke på att Erkan och Chris trodde att jag hade hoppat upp och ramlat över på fel sida så känns det rätt ok att ha ramlat för att hästen hoppar på en ;) 

 

När jag väl var uppe så tränade vi enbart start och stopp. Eller ja, mest start för är det något hon kan så är det stopp! Så med mycket röst, lite skänkel och massa beröm så tog vi oss framåt. Med Missan och Erkan som draghjälp kunde vi även galoppera i båda varven. Till höger fatta de hon nästan på en gång, medan det till vänster tog en långsida innan det blev rätt galopp. Himla knöligt det där med höger och vänster hälsar Maya. 

Hon kändes dock lite trött redan när jag longerade innan uppsittning, så jag red inte så länge. När hon tydligt berättade att bensinen var slut så travade vi bara ett varv åt varje håll. 

Hon är himla gullig Maya, som en riktig liten sockerbit! 

 

 

06.30-17 blev dagens timmar i stallet. Inledde med att klara av mina funtionärsuppgifter för den här terminen då jag både morgonfodrade och hade hand om framridningen på märkestävlingen. 

Hade sedan möte med Minitruppen (mitt och carros ponnyprojekt) och deras mammor, för att därefter göra iordning Gode inför träningen för Annie.

Gode var riktigt på hugget redan när jag tog in honom från hagen. Steppade runt på gången och skulle hålla koll på precis allt som hände runt omkring. När jag skrittade fram var han mycket mer framåt än vad han är vanligtvis, men jag red på halvlånga tyglar och fokuserade bara på att han skulle spänna av och vända vända vända. Höll mig hela tiden till min plan under värmningen, så där ger jag mig själv en stjärna i kanten. Även då det strulade lite så höll jag mig lugn och bara fortsatte. Det var nämligen när jag skulle värma lite i vänster galopp som han inte tog skänkeln. Eller rättare sagt - han tycker det blir fruktansvärt jobbigt när han ska fatta galopp utan att jag bär runt på honom. Jag försöker ju nu rida med så lätt kontakt jag bara kan för att inte hjälpa honom för mycket, och då tycker han det blir sinnessjukt jobbigt och vill inte fatta alls till vänster. Höger är lättare, men inte helt hundra där heller. 

 

När jag väl sen skulle börja rida för Annie hade djävulen i honom vaknat. Han struttade iväg både en och två gånger och jag visste helt enkelt inte vad jag skulle göra. Jag har under mina ryttarår ALDRIG suttit av för att jag har blivit skrämd, men idag vågade jag helt enkelt inte fortsätta. Som tur var så var Lollo på läkatren, så hon fick sitta upp och rida en stund. Himla tur det, för med tanke på hur snabbt han lär sig att komma undan jobbet så får man ju aldrig låta honom vinna. Hon kunde få honom att spänna av och börja frusta, så när hon ridit en stund så fick jag hoppa upp igen bara för att inte avsluta på ett dåligt sätt. Då kändes han iaf bättre. 

 

Jag blir bara så himla besviken på mig själv, dels över att jag ger upp men framförallt för att jag fegar ur! Jag är ju ganska orädd av mig när det kommer till hästarna (är världens mes annars.. har typ aldrig sett en skräckis och vågar inte ens gå hem från bussen själv som stannar typ 100 m hemifrån..), men den här veckans alla cirkuskonster har satt sina spår. Han gör ju inga stora konster, men själva grejen att han är så stor gör ju att det känns 100 gånger värre än vad det är. Mamma fångade ett skutt på film idag och det ser inte så farligt ut men det känns bra mycket värre där uppe. Besviken är egentligen fel ord, snarare arg över att jag inte kan lösa situationerna. Jag älskar den här hästen, tycker han är helt fantastisk när han bjussar till lite. Men smekmånaden är över och Elton-effekten börjar smyga sig på. Jag tror kanske att jag måste inse att han är för svår och att jag inte rår på honom. Han är stor och jag har inga långa ben att hålla om med. Men jag vill inte det för för varje dag som går så tycker jag mer och mer om honom, även om han som sagt skulle komma mer till sin rätt med någon annan. 

 

 

Jobbade 7.30-17 och allt flöt på himla bra. Blir så mycket lättare när vi har en bra extrajobbare på fm och grymma stallvärdar. Är verkligen nöjd med hur lördagarna ser ut nu. 

Efter jobbet så red jag Gode tillsammans med Lollo och Gabbe. Det ska vara märkestävling imorgon, så dressyrstaketen var redan framställda. Svårt men nyttigt att då bli tvungen att verkligen styra hela tiden, för hade Gode själv fått välja hade vi tagit staketen både en och två gånger. Lättare att springa över än att svänga ;) 

I början kändes det som att Gode verkligen intagit lördagsmode, lite segare än igår iaf. Men jag höll mig bara till planen att rida honom längre, lägre, avspänd och självbärig. Jag får inte bära runt på honom eftersom han aldrig riktigt kommer till ro då. Ingen panik över att det inte känns perfekt! 

Mot slutet kändes det ganska bra, han gick av sig själv och jag behövde inte bära runt på honom alls. Från att vi knappt kunde svänga när staketet kom till att styra runt en 12m volt till höger (vänster bog lever lite sitt egna liv). 

Även om det är svårt att verkligen ställa om sig själv så mycket, så kommer det bli bra i slutändan. Han tycker det är superjobbigt att behöva bära sig själv men han måste för att inte gå på spänning. 

Dock har min nacke sagt upp mig. Efter gårdagens känguruskutt by Gode så har jag inte känt av det så mycket under dagen, men när jag red började det kännas och sen har det bara blivit värre. Men men, det får lov att gå över till imorgon för då ska jag träna Gode för Annie! 

Ny dag nya tag. Vi mockade klart stallet och sen satte vi igång och började rida. Först ut för min del blev annies lilla Maya. Maya är fem år gammal men bara riden sen typ i somras. Hon var iaf hur gullig som helst, som en liten sockerbit som travade runt i ridhuset! Vi behövde lite draghjälp när vi skulle galoppera och det var lite svårt att svänga, men hon är verkligen en prinsesshäst. 

Snabbt hästbyte till Capris som fick springa en stund. Det gick bättre än igår och jag vågade lita på att det skulle bli bra. Jag blir ju lite lugnare av att inte ha massa folk på läktaren eller annat folk k ridhuset. Då vågar jag testa mig fram lite mer utan att bry mig om vad alla tycker. 

Jag slutade jobbet vid 15.30 och då red jag direkt Gode med hjälp av både Lollo och Annie. Fick rida på ett helt annat sätt - lätt kontakt, han skulle bära sig själv, gå utan spänning och bara vända vända vända. Hade varken spö eller graman och han blev riktigt fin. Gick av sig själv och var avspänd. Eftersom han är lite opålitlig så har det ju blivit att jag bär runt honom och verkligen håller honom på plats. Idag vågade jag lätta av, för många av hans små påhitt kommer nog av att han går på spänning. Vi fick ett riktigt kaninskutt en gång, som skjuten ur en kanon, men därefter blev han väldigt fin. 

Igår ville jag som sagt aldrig rida igen, idag ville jag inte hoppa av! Tänk vad snabbt det kan vända. Så glad över att jag faktiskt har världens bästa chefer/instruktörer i Annie och Lollo! 

Imorgon ska Gode antingen ridas eller longeras, beror lite på om jag får sällskap eller inte. I övrigt jobbar jag ju hela dagen, men just idag känner jag mig helpepp på det mesta :) 

Ny dag nya tag idag. Red cappi på lektionen och det gick riktigt dåligt. Varför? För jag kan verkligen inte rida. Det som gör mig så frustrerad är att jag har tamejfan ridit i 15 år, och trots det kan jag inte rida om jag inte får dra i tygeln. Och vad är det för ryttarkänsla? Har man inte hittat känslan på femton år, trots att man ridit iprincip varje dag i hälften av dessa år, så kanske man borde fundera på vad man håller på med och om det är läge att byta sport.. 

Nej, nu ska jag sova bort min frustration och ge mig ut och springa imorgon bitti - det är ju mitt sätt att tackla motgångar och dumma tankar! 

Började dagen på bästa sätt genom att, helt ensam (börjar ju en timme före Chris på tisdagar), dra den proppfulla hökärran genom 2 dm orörd snö ut till hagarna.. var helt slut redan efter en halvtimme av arbetsdagen! 

När Lollo dök upp hade hon en hejdundrans idé - vi skulle ut och busa i snön med hästarna idag. 

 

Vi öste klart med stallet och så gjorde jag och erkan iordning Gode och Proppen och gav oss ut. Problem nummer ett var bara att jag inte kom upp.. Gode Gud ville inte stå still hehe.. ! Men väl uppe hade vi världens fart i skritt. Vi tog ett varv i skritt på galoppbanan och sen höll vi oss i trav. Gode hade hur kul som helst, jag hade inte riktigt lika roligt i början men efter något varv så insåg jag att han var ganska snäll så då kunde jag också slappna av lite ;) 

Det var bara någon gång vi var ner i diket och vände, men annars gick det strålande bra (bortsett från de gångar då han stannade och inte ville gå hehe..)

Lollo knäppte även några bilder på stjärnan.