Efter den gågna veckans dipp så är jag back in business igen. Jag har nog världens bästa coach, chef, vän or whatever jag ska kalla henne. Hur som så får Annie alltid mig på bättre tankar. Hur många gånger har inte jag dippat? Och varenda gång kommer motivationen tillbaka efter att vi har diskuterat saken. 

Så idag red jag faktiskt. Det var på ett villkor - att Annie red jasper först. Hon kunde också konstatera att hans bromsande berodde på spänning. Han är inte en seg häst, men han blir när han är spänd. Så idag jobbade vi honom låg, lätt i handen och att han skulle vara framme för skänkeln utan att jobba med tryck. Han blev bättre, på slutet var han riktigt mjuk och följsam och lätt för skänkeln. 

Nu tar vi en dag i taget. Vi fortsätter jobba honom avspänd utan någon stress alls. Är vi redo för start om två veckor, ja då startar vi. Annars väntar vi till våren. Vi får inte glömma att han fortfarande är bebis, både för hans och min skull. Det känns bra att vi har en plan nu!