Händer inte så mycket

Igår och idag har varit två lugna dagar då det faktiskt inte hänt så något ovanligt alls.. Igår gick jag från jobbet nästan direkt efter jag slutat. Råkade somna efter halva hollywoodfruar och vaknade först imorse. 
Den här jobbdagen har flutit på bra. Jag skippade ridningen på kvällen och gick till gymmet istället. 
Har precis intagit sängläge, klockan ringer kvart i fem imorgon bitti som vanligt. 

Chefen har stenkoll på oss när vi jobbar..! 

Vi fick ju tillomed se solen idag, så dagen får ju klassas som en ganska bra dag.

Hektisk dag

Även om jag gillar måndagar så är det sjukt stressigt och sjukt mycket att göra. 
Idag var stallet klart 20 i 2, så då tog jag en promenad med Kennie, kastade i mig lite lunch och sen var det på't igen kl 2 med att spola benen på ponnysar, flytta haghästar osv. 
För det första så är det otroligt mycket mer att mocka på måndagar, den ska vi spåna och när det är dags att ta in hästarna kl 12.30 så är jag och erkan ensamma, vilket gör att det tar mycket längre tid att ta in alla. Direkt efter lunch så har erkan habben och jag och Åsa har stallet. Idag skulle Åsa dock ha privatlektion och hinna göra hästlistan, så jag var more or less ensam efter lunch. Det jobbet vi i vanliga fall gör på tre ska jag alltså göra själv.  Med lite enkel mattematik kan vi räkna ut att det såklart inte går, så jag fick göra så mycket jag hann och resten fick helt enkelt vara ogjort. Men imorgon är en ny dag! 

Avslutade iaf dagen med lektioner som gick bra. Ponnysarana hade dock käkat kola till lunch.. Hästarna däremot hade raketbränsle och fick springa över bommar. 




Så duktiga!

Idag är jag riktigt stolt över våra duktiga barn som är med i mitt och carros projekt. De red allihopa riktigt bra imorse och utvecklingen går verkligen spikrakt uppåt! Jätteroligt att se och få följa dem. 
Efter en supergod lunch (vi äter alltid lunch allihopa tillsammans som några av barnens föräldrar har lagat) så gjorde jag iordning Missan inför teoripass nummer två. Hon skulle nämligen få vara visningsexemplar när barnen skulle lära sig fotförflyttningen i gångarterna och titta på takt och tempo. För att göra allt lite tydligare hade jag lindat Missan med Lindor i fyra olika färger. Kalassnygg blev hon hehe ;) 
Men hon skötte sig bra och var ett bra visningsexemplar då hon är väldigt tydlig när man själv gör fel. 
Zuperznygg! 
Missans fanclub! 

När jag kom hem snörade jag på mig löpskorna och tänkte dra en 5kms runda. Kändes dock himla bra så jag bestämde mig för milen istället. Det slutade med att jag sprang 15,76 km!! BAAM!! Kommer dock ha sjukaste träningsvärken imorgon... Men det får det vara värt. 



Milen och föreläsning

Imorse snörade jag på mig löparpjucksen och gav mig ut på en runda. Kändes ganska bra och hade inte så jätteont i knäet, så jag bestämde mig för att ta milen. Inte fan gick det fort, men elva kilometer blev det! Ett steg i rätt riktning, att inte hela tiden slå mina egna personbästa och liknande. Jag vill ju alltid vinna över mig själv och tävlar mot mig själv hela tiden. Så idag valde jag en annan spellista på Spotify så jag inte hade en aning vart jag "borde vara" när en viss låt går igång. Att känna att det viktigaste är att ta sig runt. Karro vs. Hjärnspökena 1-0! 
Att knäet dock gör så ont nu att jag knappt kan stå upp är en annan femma, det viktigaste var ju trots allt att ta sig runt.. 

Åkte förbi gymet sen för att hämta mitt passer-armband så att jag kommer in. 
Tog sen en promenad med Kennie upp till stallet där det väntades föreläsning med Fia, först för våra barn och sen för tävlingsryttarna. Det handlade mycket om hur man hanterar stress och press på tävling. Jag är ju så himla bra på det vet ni ;) att hantera stress och press över huvud taget. 

Nu har jag precis ätit middag med mamma och intagit sängläge i väntan på så mycket bättre! Det bästa med att det bara är jag och mamma hemma är att ingen av oss orkar laga mat = det blir mackor till middag! Oopsi! 

Imorgon är det mini-truppen på morgonen och sen tänkte jag väl åka till gymet eller något sånt. Springa kanske om knät är på min sida. 




Började undra..

.. Vart alla nya, plötsliga, läsare kom ifrån?? Tills barnen i stallet berättade att de löste min blogg :p så HEJ PÅ ER BARN! 

Igår hände inte så mycket spännande. Kommer inte ens ihåg vad jag gjorde? Så kul var den dagen! 
Idag inledde jag arbetsdagen med att ha privatlektion med Clara och min favorit-Musse! De skötte sig strålande bra. Jobbade sen hela dagen och efter lunch red jag ut en sväng på Missan. 
När jag hade slutat höll jag lektion för Hedda och sessan, och de skötte sig också bra även om sessan hade lite extra energi eftersom vi var i paddocken! 
När de hade ridit klart så fick Missan sin kvällsrykt eftersom jag bara slängde in henne i boxen efter jag ridit. Elton fick såklart också en rykt- och gosstund ❤️ 

Imorgon är jag ledig men ska ändå till stallet för att gå på föreläsning hela eftermiddagen. 
Nu blir det idol och soffläge! 


Missan på skogstur!

Hoppning!

Min lediga dag började när jag vaknade kl 11.. Vet inte när jag sov så länge senast?
Tog med mig Kennie och åkte till stallet där vi tog med oss Missan och gick på promenad i en timme. Ryktade Missan och sen åkte jag hem igen. Var hemma en kortis innan jag åkte tillbaka för att rida lektion. 
Kvällens lektion var hoppning! Elton fick bära sin röda strömsholmoutfit, alltså röda skydd och boots. 
Vi värmde upp lite i trav och galopp innan vi började hoppa ett räcke på diagonalen. Därefter byggde vi på med fler hinder tills vi fick en liten bana. Hindrena låg väl på Max 60-70 cm, då det är ju inga höjder direkt men alldeles lagom när man, som vi, hoppar väldigt sällan. 
Elton hoppade bra genom hela passet, men piloten på ryggen måste bara lita på att han kan och kommer göra det bra. Och så måste den där förbaskade piloten lät sig att rida, lära sig vart händerna ska befinna sig, att trampa ner hälarna och följa med bättre i sprången.. 
Tur att Elton kan sköta det mesta själv! 




Ponnymamma och ledig morgondag

Jobbat som vanligt igår och idag. Hade teori med alla tre grupper igår och avslutade dagen med eltons vanliga mys- och ryktstund. 
Idag har allt flutit på bra och när jag hade slutat hjälpte jag lilla Hedda med sesselito. De var superduktiga båda två och jag är jätteglad att jag för vara deras "ponnymamma" just nu! 

Imorgon är jag ledig. Vet inte riktigt vad jag ska hitta på men jag ska väl till stallet iaf och rida lektion på kvällen. 
Har även hunnit med att köpa nytt gymkort idag, på ett helt nytt gym i vinsta dom heter Fresh fitness. Var jättebilligt och verkar superfräscht! 

Hur får du din vardag att glittra??
"Mamma, jag vill sluta rida. Fröken luktar bajs!"

Myssöndag

Den här dagen blev verkligen en riktig myssöndag. Jag var i stallet ganska tidigt imorse för att hjälpa till lite med en ponny. Det gick väldigt bra och jag hoppas att både ponnyn och ryttaren var nöjda! 
Därefter gjorde jag iordning Missan och så tog vi en riktig mystur ut i skogen. Vi skrittade mest men travade lite också. Dock höll det på att bli tårta av allt när Missan fick syn på massa skräp i krönet av en backe. Hon tvärvände och tog galopp nerför.. Och där satt jag på långa tyglar. Vad lärde vi oss av det? Lev som vi lär, aldrig långa tyglar i skogen. Dessutom var stigbyglarna som Annie bytt till pyttesmå så jag hade knappt fötterna i heller.. haha bra start på den skogsturen. Med sötvlar är det inga problem, men idag blev det jobbskorna och de är något bredare om man säger så. jaja, det gick bra och resten av rundan var supermysig. 
Jag fixade lite med Missan och hennes grejer, och sen tog Felicia en långrykt på prinsessan. Nöjd tjej och nöjd prinsesshäst!
 
Åkte hem och mötte upp Carro så jobbade vi lite med projektet inför nästa vecka. Tror nog vi fick ihop att ganska bra upplägg! 
Därefterbar det av till Åkersberga där det bjöds på farsdag-middag hos farmor och farfar med kusinerna. God mat som vanligt och trevligt sällskap. 
Väl hemma igen har jag jobbat lite inför en teorilektion imorgon. Ska ha hoppteori för första gången i mitt liv, så det krävdes lite planering så att säga. Men det blir nog bra det med. 
 
Nu ska jag hoppa i säng. Klockan ringer 05.00 och då väntar en morgonjogg. Bästa sättet att starta dagen. Sen jobbar jag 07.30 - 18.30. 
 
 

Mistrea

Mamma och jag åkte till Börjes i bro imorse för att handla lite. Jag fick med mig en vinterjacka och lite annat smått och gott så som vantar och strumpor därifrån. 
Åkte till stallet sen och red på fina lilla Missan. Vi skrittade en sväng ute och sen var vi i lilla ridhuset. Missan skötte sig bra och kändes fin när jag red ordentligt. Igår när jag red tror jag vi lyckades med ett rent byte av tio möjliga.. Idag gjorde vi två rena av två möjliga!! Galoppen överlag är ganska svår, men i traven var det bättre. Men hon är himla gullig iaf, fina lilla tjejen.

På eftermiddagen var det föreläsning med Johan Plate i ridhuset. Superbra föreläsning och jag ska erkänna att jag ändå blev lite inspirerad till att jobba lite mer med mig själv. 

Imorgon bitti ska jag till stallet på ett litet uppdrag. Sen ska Missan och jag ut och busa i skogen. På eftermiddagen kommer Carro hit och vi ska jobba med projektet inna jag ska med mam och Paps till farmor och farfar på middag. Blir nog en bra söndag! 





Dandy
Missan är en fantastisk häst på många sätt och vis, och otroligt rolig att rida när man får lite snurr på henne och hittar knapparna. Men det finns en sak som jag både älskar och hatar med henne - hon är så lik Dandy.
För den som har missat det så är Dandy min gamla ponny som vi sålde som promenadhäst pga en skada. Allt blev inte riktigt som planerat med hans nya hem.. Och ja, på den vägen är det. 
 
Missan har ju betydligt mer kvaliteér än vad Dandy hade, men de har ändå så många likheter. Innan man får snurr på fröken M så travar hon på i sin korta lilla trav, rider man in på diagonalen så sprätter hon fint med frambenen (öka traven kan hon verkligen, men innan man lyckats väcka bakkärran så har hon mest snygga framben), hon är lite "byggd på tygeln" och ibland tar bensinen slut från ingenstans - precis som Dandy. Men framförallt så är de så lika i kroppen, speciellt uppifrån. En bred hals med massa svart man som står åt alla håll mot den bruna pälsen. Den rund rumpan, breda bogen och den ibland lite väl runda magen. 
 
Jag saknar Dandy. Jättemycket. Det går inte en dag utan att jag tänker på honom. Han var så speciell på sitt egna lilla vis. Att Missan påminner så mycket om honom gör ju såklart att tankarna alltid fladdrar iväg lite när jag rider eller håller på med henne. 
 
Jag hade lite kontakt med de som köpte honom i Finland precis i början, men nu är det tre år sedan jag öht hörde något. Jag vet inte ens om han lever? Jag har länge tänkt att det är bäst att inte veta, men idag tog jag modet och skickade iväg ett mejl. Återstår att se om eller vad jag får för svar.. 
 
Ingen jättebra bild, men jag tror ändå ni fattar vad jag menar. 

Fredag

Idag var dagen då Elton och jag egentligen skulle åkt till Mälarhöjden för att delta i instruktörsmästerskapen i dressyr, men av olika anledningar blev det inte så. 
istället stannade jag hemma och tog hand om stallet med Chris och Lollo. Vi hade det asmysigt i leran.. eller typ.. Nej men det gick bra och vi var klara i god tid. 
 
Efter lunch red jag ett pass på Missan i ridhuset. Erkan longerade lilla shettisen kelly samtidigt och Missan har nog aldrig sett Kelly inne i ridhuset, så hon var lite fundersam till vad det var för liten varelse?! 
Missan kändes okej i början, men det där med att rida i vänster galopp.. vet liksom inte vad jag sysslar med riktigt. Kände mig verkligen som en nybörjare som precis lärt sig fatta galopp.. Hon fattar ganska bra på hjälpen, tar två språng och sen bara fläker hon sig iväg och blir lång som en solnedgång. Hon kan ju, det vet jag, men när jag rider så dåligt så är det inte så konstigt att det blir pannkaka. Som tur var så red Annie på Elton samtidigt, så när hon hade ridit klart kunde hon hjälpa mig lite. Då blev det ju bättre, men det hänger ju fortfarande så himla mycket på mig att jag måste rida bättre. 
 
Jag slutade egentligen jobba vid 15.30, men åkte ändå inte därifrån fören vid 18. efter jag hade ridit så putsade jag Missans grejer, och därefter skulle både hon och Elton få sin kvällsrykt och gosstund. Det tar ju sin lilla tid, men det är det värt. Balsam för själen deluxe <3
 
Imorgon ska jag nog åka en sväng ut till Börjes om jag hinner. Behöver fylla på förrådet med sånna saker som alltid går åt, typ vantar och pälsglans. Sen ska jag till stallet för att rida Missan och gå på föreläsning med Johan Plate. 
 
 
Bästa Missan och Elton!

Hoppning

Red Elton på dagen och det gick inte alls. Fattar inte vad jag sysslar med.. 

Missan fick springa med på lektionen vid 18, som innehöll lite hoppning! Vi körde plockepinn redan med travbommarna.. Bådade gott för de två små kryssen på långsidan.. Vi inledde med plockepinn deluxe där också, men när vi fick upp lite fart så gick det bättre!  Efter några språng fattade Missan hur kul det var och körde sitt eget rejs.. Det skulle vara tre galoppsprång mellan hindrena, men fröken tyckte det var bättre med två..! 
Hon hade iaf väldigt roligt! 



Prova att gå en dag i mina skor

"Googlar man på "prestationsångest" så kommer det upp en bild på karro."
Vet inte hur många gånger jag fått höra det det senaste året, och tyvärr stämmer det ju ganska bra. 

Jag har alltid varit tävlingsmänniska, hatar att förlora, vill vara bäst på allt, vill att alla ska tycka om mig och vill alltid vara alla till lags. Jag vill hela tiden utvecklas och bli bättre på allt jag gör. I hemlighet tävlar jag mot allt och alla, utan att de vet om det. Det kan handla om att springa 100 m längre än den som springer på löpbandet brevid eller att hinna mocka två spiltor medan kollegan tar en, till att vilja slå någon procentuellt på en tävling. Hela livet blir en tävling. Men det är någon som har flyttit in i mitt lilla huvud, bosatt sig väldigt olämpligt och vägrar flytta där ifrån. Just detta lilla hjärnspöke kallas prestationsångest

Jag har aldrig varit den som har många kompisar och är omtyckt av alla. I stallet kanske, där har jag alltid varit någon. Men i övrigt, jag har aldrig varit den med många kompisar i skolan (på gymnasiet hade jag typ tre pers jag gillade att umgås med), aldrig varit den med ett stort kontaktnät eller den som skapar nya kontakter. Att jag dessutom inte är världens pratkvarn innan jag lärt känna folk gör ju inte saken bättre. 
Jag tror att det är detta som har lett till att jag alltid går in med inställningen att alla tycker illa om mig. Jag är expert på att överreagera, ska alltid överanalysera folks yttranden och agerande gentemot mig och tror alltid folk snackar skit såfort jag misslyckats med något. 

Just detta, att jag på ett sätt alltid tror så "illa" om folk gör att jag konstant har en så stor press på mig själv. Jag ska alltid bevisa för alla att jag faktiskt är bra på något, att jag faktiskt kan. Men i slutändan förstör jag bara för mig själv. 

I ridningen har pressen alltid funnits där, men den har inte kommit från någon annan än mig själv. Med tiden har den växt sig större och större och idag är den så stor att jag knappt kan rida om det sitter någon på läktaren. Det leder ju till att det tillslut inte känns roligt att rida, och det är där jag återigen har hamnat. Så fort det börjar pratas tävling så låser det sig totalt. Jag vet liksom inte hur jag ska ta mig ur det och vad jag ska göra för att kunna släppa på pressen, om så bara lite grann. Innerst inne så vill jag ju det här, men det blir ju inte kul när det aldrig känns som att det går bra. 

Jag tror inte man förstår om man inte upplever det på det här sättet. Jag uppskattar verkligen att det finns dem som är världens gulligaste och verkligen vill väl, men det är rätt knepigt att vara mottaglig för hjälpen jag får när hjärnan har fått jobba på det här sättet så länge. 
Om alla skulle prova en dag i mina trasiga skor, med min lilla skalle så skulle ni kanske förstå hur tankarna går där inne. 

Som sagt, även om jag alltid går in med inställningen att alla tycker illa om mig, så finns det fantastiskt bra människor som jag tycker mycket om. 




Quel katastrof!

Jobbade idag, utan tvekan najsigaste dagen ever. 
När jag slutade vid 17 så red jag Elton samtidigt som Lollo och erkan. Han gick vilade ju igår och idag undrade jag vad vi sysslade med?! Högerbogen glömde vi i stallet och bromsen var kvar i sadelkammaren. Till råge på allt så hade jag glömt stoppa i poletten! Mitt fokus var väl inte heller på topp, så vad kan man förvänta sig då? 
På slutet fick jag lite hjälp av Lollo som hade ridit klart, då blev det bättre och vi kunde avsluta bra. Problemet är egentligen inte så svårt - sluta dra i vänstertygeln, sluta glappa på högertygeln och skit i att förböjda vänstersidan! Hur svårt kan det va? Stoppa i poletten bara! 
Jaja, det blir bättre nästa gång! Ska försöka rida ut imorgon om vädret tillåter och så ska jag flörta till mig lite hjälp nästa gång vi är i ridhuset av äni eller lola :D Jag behöver någon som tjatar om den där förbannade bogen! 

Imorgon ska jag som sagt försöka rida ut på morgonen och på eftermiddagen ska jag åka med Emma och bästa Helge på tävling i Enköping! De ska starta intermediere A. Ska bli jätteroligt! 


Älskade vän, finns ingen som gör mig så glad som du <3

Flashback friday

Jobbet har flutit på idag och vi hade grym hjälp av bästa Chipparna! De har varit där hela lovet, lite olika personer varje dag men alla har varit grymma. 

Elton fick vilodag idag eftersom han både gick med mig igår och med elev på lektion på kvällen. Men han ska få gå både lördag och söndag. 
Efter lunch red jag och erkan ut på Missan och gabbe. Vi har inte gjort det sedan i våras så det var väldigt mysigt! Förra hösten gjorde vi det nästan varje fredag, så det var verkligen Flashback friday idag. 

Missan hade eld under tassarna och körde full fart framåt med öronen spetsade hela tiden. När vi skulle galoppera i galoppbacken gick det fortare och fortare för varje språng, så gabbe fick kämpa för att hänga med bakom oss. Vi travade sen över ängen och fattade galopp i backen tillbaka mot stallet. Då var det verkligen full fart! Missan laddade i kurvan och sen hade jag lite svårt att bromsa haha! 
Men med Missan behöver man aldrig känna sig rädd, känns inte som man kan åka av henne. Klart det kan gå lite fort ibland men man känner sig alltid trygg! 

Imorgon jobbar jag och Elton ska som sagt få springa lite, ute om det är fint väder och annars i ridhuset. Erkan och jag ska dessutom försöka rida ut på några hästar om dret tillåter. Det är ett par stycken som behöver lite glädje i vardagen igen, och det är i många fall ganska lättlöst med lite race i skogen! 




bloglovin
RSS 2.0