Att behandla eller att inte behandla?

Frida åker in till kliniken och hästen visar sig ha en ytterst liten reaktion, men som veterinären anser bör behandlas. Plötsligt blir det ett hejdundrans rabalder huruvida hästar ska behandlas eller ej. 

Som ni alla vet så behandlas min svarta pärla med, enligt min egentliga åsikt, alldeles för täta mellanrum. 

 

Han har alltid varit en väldigt frisk och sund häst, men stod hos samma ägare i sju år - reds med andra ord på samma sätt under dessa år. När jag köpte honom gick jag direkt från ponny (hade ju ridit Theo under några år, men han var inte så mycket mer häst än att rida ponny), vilket gjorde att det blev väääldigt svårt. Jag hade mycket tränarhjälp i början, men både tekniken och styrkan brast många gånger. 

Vi provade ut en sadel med en sadelprovare, och efter bara några veckor började han bli dum. Dum, dum och jättedum. Aldrig så att det på något sätt blev obehagligt, men han ville absolut inte gå fram för skänkeln. Jag vet inte hur många gånger jag klurade på vad jag gjorde för fel. 

Efter någon månad valde vi att kolla upp honom hos veterinären. Hon konstaterade ryggont pga sadeln. Ny sadel införskaffades, men bara för det var det inte slut på problemen. Den onda ryggen hade satt sina spår i frambenen. 

 

Vi höll igång större delen av våren, men i mitten av maj tog det tvärstopp igen. Den här gången åkte vi in till kliniken, eftersom den tidigare veterinären bara är i Stockholm max 1 gång i månaden. Ryggen var vid det här laget helt bra, men benen röntgades och det konstaterades att han har artros i båda hovlederna. 

 

Den där artrosen är den som till största del ställer till det. Den gör att han inte kan "vila sig i form". Han kan inte skritta 20 minuter om dagen i två veckor utan att den ställer till problem. När han stod pga lymfangiten i närmre tre veckor var jag livrädd för att frambene skulle fått sig en käftsmäll när det väl var dags att sätta igång. Men tack vare att jag hade promenerat honom mycket så klarade de sig. 

 

Därför så väljer jag att låta min häst behandlas när jag känner att något är fel, istället för att ge honom en ordentlig vila då han bara får strosa runt i hagen. Jag gör det för hans skull! 

 

Efter Fridas veterinärbesök så kom det också på tal att "hästar är idrottsmän". Don Auriello är precis lika mycket idrottsman som Usain Bolt eller Yohan Blake. De sysslar med olika sporter och går på olika många ben, men i grund och botten är de allihopa idrottsmän. De förväntas prestera med sin yttersta fysiska förmåga - hela tiden! Har Bolt lite ont i en fot kan han själv välja om han vill träna på, vila eller få en behandling. Vad tror ni Bolt väljer? Jag tippar på behandling - då behöver han inte förlora onödig träningstid. Bolt vill träna, han måste träna. Don Auriello kan inte välja själv, Tinne måste välja åt honom. har han lite ont i en hov så måste Tinne ta sitt förnuft till fånga och avgöra vad hästen i fråga mår bäst av. Kanske är det en behandling? 

Hästarna kan inte själva välja, vi måste välja åt dem och göra det för deras skull och därmed på deras "villkor". 

 

Min pärla blev ordinerad smärtstillande och fyra dagars promenad för en vecka sedan, därefter fortfarande på smärtstillande men lätt jogging. Faktum är att han har aldrig kännts så dålig efter ett veterinärbesök som han gör nu - när vi har testat "vilometoden". 

Jag ska inte försöka komma undan att mycket hänger på mig som ryttare. Han är för svår, för stor - för mycket helt enkelt. Och det är därför som jag dagligen funderar på om han verkligen är rätt häst för mig, eller om han kanske skulle göra sig bättre hos någon annan som klarar honom både storleksmässigt och tekniskt bättre än vad jag gör. Vi är inte "meant to be", det är bara konstatera. 

 

Vad anser ni om detta? Är det "djurplågeri" att behandla hästen, eller är det för hästens egna skull?

Jag förstår inte varför man inte ska få behandla, det är ju upp till veterinären liksom. Själva behandlingen har jag inget emot, men man ska ta reda på orsaken och inte behandla upprepade "kotledsinflammationer" som verkar vara en fras man gärna använder. Ofta är ju en inflammation ett tecken på att något är fel någonannanstans. Och en hopphäst som har problem med framkotor ska kanske inte fortsätta hoppa på samma nivå, någonstans får det liksom vara nog och man får göra en förändring.

Nu säger jag inte att du gör fel, du vet ju vad problemen är och verkar vara omgiven av ett superbra team!

Du ska nog inte tänka så mycket på om han är fel eller rätt häst, ibland är det kämpigt och du verkar haft det extra kämpigt men det kommer alltid ljuspunkter. Sen är väl sanningen så krass att det inte är så lätt att sälja idag, så kämpa du på och blicka framåt. Det är bra med en häst som är "för svår", du kommer lära dig massor och jag skulle hellre traggla på och lära mig rida på riktigt istället för att åka gräddfil på något alldeles för enkelt. Det är ju ingen sport, ge inte upp bara!

Tänker du på honom så hade han inte kunnat haft en bättre ägare, du lägger ju otroligt mycket tid och pengar på honom och gör allt du kan för att han ska må bra. Jag kan lova dig att alla inte skulle resonera så, någon annan hade kanske ställt av honom och låtit honom vila sig i form utan att ens låta en veterinär titta på honom. :)

Naturligtvis ska man behandla hästen när det behövs! Det tycker iaf jag. Däremot skulle jag aldrig behandla i förebyggande syfte...

Men personligen skulle det ta emot att "behöva" behandla en häst såpass ofta som du behöver göra. Enligt mig är det ju något som inte stämmer om man behöver behandla en häst ett flertal ggr varje år.

Det är jättesvårt att hitta "the perfect match" när det gäller hästar, men ridning ska vara kul och ibland måste man byta häst för att det ska bli kul igen.

Du kanske känner efter för mycket? Rid på och träna på så kanske ni växer ihop! Han verkar ju inte ha varit egentligen halt på ett tag..?
Du ska inte sälja om du inte vill sälja för att du inte gillar hästen! :) bara för att du måste åka till veterinären. är det inte början på slutet. Men du verkar ju ha insett att det är förändring som behövs. Så låt någon duktig rida oftare och ta mycket hjälp kanske? Lycka till!

Att behandla EN gång - javisst!
Men att behandla, behandla och behandla igen - NEJ, då är det dags att börja fundera på vad man gör fel.
Jag tror att de flesta har för bråttom. Man vill för mkt och tränar och tävlar och tränar ännu mer. Så blir hästen överansträngd, den får behandling/vila, och när man äntligen får börja träna igen så låter man inte hästen få den igångsättning den behöver. Man tränar för fullt för nu har man ju mkt att ta igen. Och så har man ett tävlingsdatum som hägrar...... Och så dröjer det inte länge förrän man måste behandla igen. Och inte sjutton gör man det för hästen. Man gör det för att man vill träna/tävla.
Och många gör intressant nog samma misstag med häst efter häst efter häst och så undrar man varför man har sådan otur med sina hästar.......

I Stockholm är det ju faktiskt en viss hysteri från ponny och uppåt. Man ska tävla höga klasser och gärna rida SM. Det är lätt att dras in i den hetsen och skynda fram resultat fastän man kanske inte är där som ryttare ännu.

Med det menar jag inte att du är dålig på att rida, men du har gjort en snabb resa från ridskola till egen ponny och STOR häst. Precis som alla andra unga ryttare har du säkert tanken att rida MsvB/A ganska snabbt.

Det tar tid att bli befäst i Msv-klasser om man inte är proffs. Som ung ryttare på sin första stora häst behöver man kanske tränarhjälp mer än en gång i veckan till att börja med. Ibland behöver man beridarhjälp, men om man behöver det för ofta så har man nog köpt sig en för "svår" häst.

Jag gillar ditt resonemang om idrottsmän. Men du glömmer den viktigaste detaljen.

Jovisst, många idrottsmän väljer att behandla sig i sin iver att nå framgång. Ett fåtal når VM och OS men de allra flesta gör det inte. De flesta idrottsmän lägger av före 30-35 års ålder. Många är då helt slut (söndertränade) i kroppen. Och många tvingas avsluta karriären ännu tidigare pga att skadorna inte längre ens går att behandla. Många lever sedan resten av sitt liv med daglig värk. Man får anta att de som nådde en OS-medalj tycker att det är värt det. Men jag tvivlar på att alla andra gör det. Idrottsmännen får leva med smärta. Hästarna får …… ett skott i pannan.

Jag tycker inte att man ska skämmas om man funderar på att byta häst för att man känner att man inte passar helt med varandra. När man lägger ner så mycket tid och pengar på sin sport måste man få det att funka optimalt. Det finns så otroligt många hästar här ute i världen, och alla ekipage kan inte passa med varandra. Dessutom är det svårt att veta exakt vilken häst man är ute efter när det är ens första stora häst. Då kan det vara klokare att se om det finns någon annan som passar bättre ihop med hästen och försöka hitta en häst som du trivs bättre med!

Nu börjar vi komma ifrån ämnet här tror jag, frågan löd om man bör behandla (antar att du syftar på hästens ben) eller inte. självklart måste man behandla i vissa fall beroende på skada, dock är det många med okunskap som behandlar kortvariga skador med preparat som egentligen behöver långvarig vila och sedan ett nytt upplägg i träningen. Skador som uppstår om och om igen beror oftast på hur man arbetar

Skador som uppstår om och om igen beror oftast på hur man arbetar hästen och vart (underlag). Man ska aldrig glömma att hästens hållbarhet är en färskvara och att allsidig träning bara stärker.

Men i alla fall är behandlingar (vissa) kortvariga metoder som egentligen inte hjälper mot det grundliga problemet.

Karro, du har en jättefin häst. Det är inte många som har möjlighet att köpa sig en så välskolad häst, så det är bara att jobba på. Det tar tid att hitta "ridnignen" med vissa hästar. Men huvudsaken är att du tycker det är roligt!

Kram Emma