Jag kan inte riktigt fatta att vi för tre veckor sedan stod och undrade om han verkligen var rätt häst för mig. Han var så himla svår, och tanken på att sälja honom känndes ganska lockande. Vi skickade honom till Nina med planen att hon skulle få snurr på honom och sen skulle han nog säljas..

Fråga mig igen om jag fortfarande tänker sälja min häst..
Aldrig i livet! Herregud, han är ju magisk! Vi är på gång, och vi ska bli bättre än någonsin. Han är så fin, och när jag lämnade honom på Lejondal för tre veckor sedan hade jag aldrig kunnat drömma om den här otroliga vändningen!

Dagens ridpass var ett stretching-pass för Roynis del, som avslutades med lite piff och puff (piaff och passage).
Redan från början känndes han riktigt fin, mjuk och lätt i handen och trampade på av sig själv. Jag hann trava ett varv på volten innan jag sken som en sol och sa till Nina hur fantastisk han känndes, vilket hon höll med om. Faktum var att Nina medvetet mest var tyst idag och lät mig sköta jobbet själv. För det är ju så det kommer vara när vi kommer hem till Hogsta igen - vi kommer inte ha Nina sägandes precis vad vi ska göra. Så jag måste ju lära mig att lösa problemen själv. Vi ska fortsätta på samma spår i nästa vecka och jag ska få rida en del själv på honom.

Över lag så var han riktigt fin hela passet. Trampade glatt på utan minsta protest. Hade lite svårt med högergaloppen, men det beror nog mest att piloten har lite svårt att hålla koll på vänster sidan.. ;)
Avslutade som sagt med lite piaff och passage. Passagen gör han plättlätt och väldigt bra. Han passagar kanske inte för en 10a, men tillräckligt bra för att jag ska tycka att han är världens bästa!
Piaffen är lite svårare, dels för att jag inte kan ordentligt, men också för att han helt enkelt tycker det är väldigt jobbigt. Det viktigaste idag var bara att vi skulle få honom att tänka framåt hela tiden. När humöret slår till så tänker han så mycket bakåt, men tillslut så fick vi ordning på hans tankar och han trampade snällt framåt istället för bakåt, även när han blev tjurig!

Mamma missade nästan hela ridpasset, så när hon väl kom in så ville Nina att hon skulle få se Roy i passage, och då blev den ännu bättre. Avslutade sedan med att bara få benen kvicka på honom medan jag joggade ner. Han blir lite seg i benen efter passage-jobbet, men det är inte så konstigt.

Åh jag är verkligen så himla glad! Det är så extremt roligt att rida när man känner att allt bara fungerar!
Nej, nu ska jag fortsätta sväva uppe på mina rosa små moln och längta ihjäl mig till söndag - då ska jag nämligen rida min pärla igen! Kandaret åker på då och det ska filmas och ev ridas igenom program. Har ni lite tur kanske ni får se filmen, det beror på hur det ser ut.. ;)

Nej, sleeptime! Ska var på jobbet vid 8 imorgon bitti och sen har vi veterinären på plats hela dagen!
På återseende!