Dandy
Missan är en fantastisk häst på många sätt och vis, och otroligt rolig att rida när man får lite snurr på henne och hittar knapparna. Men det finns en sak som jag både älskar och hatar med henne - hon är så lik Dandy..
För den som har missat det så är Dandy min gamla ponny som vi sålde som promenadhäst pga en skada. Allt blev inte riktigt som planerat med hans nya hem.. Och ja, på den vägen är det.
Missan har ju betydligt mer kvaliteér än vad Dandy hade, men de har ändå så många likheter. Innan man får snurr på fröken M så travar hon på i sin korta lilla trav, rider man in på diagonalen så sprätter hon fint med frambenen (öka traven kan hon verkligen, men innan man lyckats väcka bakkärran så har hon mest snygga framben), hon är lite "byggd på tygeln" och ibland tar bensinen slut från ingenstans - precis som Dandy. Men framförallt så är de så lika i kroppen, speciellt uppifrån. En bred hals med massa svart man som står åt alla håll mot den bruna pälsen. Den rund rumpan, breda bogen och den ibland lite väl runda magen.
Jag saknar Dandy. Jättemycket. Det går inte en dag utan att jag tänker på honom. Han var så speciell på sitt egna lilla vis. Att Missan påminner så mycket om honom gör ju såklart att tankarna alltid fladdrar iväg lite när jag rider eller håller på med henne.
Jag hade lite kontakt med de som köpte honom i Finland precis i början, men nu är det tre år sedan jag öht hörde något. Jag vet inte ens om han lever? Jag har länge tänkt att det är bäst att inte veta, men idag tog jag modet och skickade iväg ett mejl. Återstår att se om eller vad jag får för svar..
Ingen jättebra bild, men jag tror ändå ni fattar vad jag menar.
3 år
Idag är det tre hela år sedan min bästa vän åkte ifrån mig. Tre år sedan mitt hjärta gick i tusen bitar och hela mitt liv förändrades. "Det är ju bara en häst". Sant, men också min allra bästa kompis. Hade jag bara haft möjlighet hade han fått stanna hos mig för alltid. Men jag var ego och ville träna och tävla. Hade jag då bara vetat bättre så skulle han idag springa i en hage inte allt för långt härifrån och jag skulle fortfarande stå som ägare.
För den ponnyn är en på miljonen. Så speciell, med så mycket humor och han gav mig så mycket glädje.
Det går inte en dag utan att jag undrar hur han mår, var han är och vad han gör.
Världens finaste lilla Dandy, jag saknar honom så mycket <3
Allra närmast hjärtat..
Jag har haft flertalet ponnyer och hästar genom åren. Inte bara de jag ägt själv, utan även de som jag tränat och tävlat av annan anledning. Joy, Dandy, Jack, Theo, Musse, Kim, Frida, Royal, Laban, QD för att nämna några. Jag har verkligen älskat all dessa hästar, inget snack om saken. Men vissa hästar gör mer avtryck i hjärtat än andra.
Allra närmst hjärtat står Dandy. Min fantastiska, underbara lilla ponny. Det går inte en dag utan att jag saknar honom. Kan fortfarande bli ledsen över att han inte längre finns i mitt liv och det gör ont i hjärtat varje gång jag skriver eller pratar om honom. Han var så speciell. Jag vet inte om det beror på att vi kämpade så mycket med honom, eller om det är för att det finns en lång historia, oavsett vad så saknar jag honom.Tiden sägs ju läka alla sår, men alla såren har inte läkt på de 2,5 åren som gått sedan han åkte.
Om vi nu då bortser från Dandy, så av alla de andra hästar jag ägt/lånat/tränat och tävlat så finns det en jag älskar lite extra mycket; Theo!
Den fantastiska lilla hästen har hjälpt mig med så mycket. Vi har hållt ihop sedan typ vintern 2008, alltså 6 år (med ett litet avbrott då när jag hade Royal). Jag vet ingen som älskar att arbeta så mycket som han gör, ingen som har så mycket emot sig exteriört men ändå alltid fortsätter kämpa. Han är en stjärna, och i mina ögon det finaste som finns! Han är en sån häst som jag blir alldeles glad och varm i hjärtat av att bara titta på. Han är egentligen inte vacker, men för mig är han det.
För ganska många år sedan, kanske 2009? så sa en av ridlärarna på ridskolan att "ni borde sälja Joy till ridskolan och köpa Theo istället". Tänk om vi hade nappat på den idén då. Förvisso hade jag aldrig köpt Dandy då, men tänk vilken förbannat bra kompis jag hade haft i Theo. Nu kommer Theo aldrig att lämna ridskolan, han är en sån klippa där, och det är jag glad för!!
Alla hästar gör avtryck, men vissa fastnar mer än andra <3
Älskade älskade Dampis <3
Theo <3
Föralltid i mitt hjärta <3
Det har snart gått två år sedan Dandy klev på transporten, lämnade pälskragen och Stureplan för ett liv på landet.
Det går inte en dag utan att jag tänker på honom. Min fina vän som betydde allt för mig. Han hade en sådan personlighet. De ständigt framåtpekande öronen och de snälla ögonen.
Jag kan inte påstå att mitt liv inte förändrades den dagen. Vissa saker bär jag fortfarande med mig, medan andra sakta men säkert har lämnat mig.
Jag saknar honom. Jag saknar honm varje dag och det kommer jag alltid att göra. Han satte sådana spår i mitt hjärta, och han har en plats där som ingen någonsin kommer kunna ta ifrån honom!
1 år
Idag är det exakt ett år sedan världens underbaraste lilla ponny flyttade ifrån mig.
Jag saknar honom verkligen, jättemycket! Det går inte en dag utan att jag tänker på honom.
Han var så fantastisk, så perfekt på alla sätt och vis. Om jag bara hade vetat hur jag skulle hantera situationen som uppstod när han aldrig blev frisk. Om jag bara inte hade tänkt på mig själv och mitt ego.. Det finns så många om som hade kunnat förändra så mycket. Men gjort är gjort, och jag kommer aldrig att glömma min finaste vän! Aldrig aldrig aldrig kommer en häst kunna sätta så djupa spår i hjärtat..<3
Säbys Dandy <3
Att glömma någon man verkligen älskat, är som att minnas någon man aldrig träffat
Hittade denna film på youtube för en tid sedan. Min fantastiska fina lilla häst, mitt hjärta.
Jag saknar honom. Obeskrivligt mycket.
Han är fortfarande kvar på ridskolan i Finland (länk till deras hemsida), och vad jag kan få ut av google translate och de mejl jag har fått från ridskolan så verkar han sköta sitt jobb mycket bra och vara väldigt omtyckt!
Min stjärna <3
Grattis mitt hjärta <3
Det här inlägget skulle egentligen kommit upp igår, men jag hade missat att tidsinställa det..
28/4 2012
Idag är dagen då min älskade, vackra, underbara, bästa lilla vän fyller hela 17 år.
Jag tänker på dig, hela tiden.
Jag saknar dig så mycket mitt hjärta <3
Allting kan gå itu, men ett hjärta kan gå i tusen bitar..
Anonym om Promenad:
Hur är det med Dandy egentligen? Du skriver aldrig något om honom längre..
Dandy Dandy Dandy..!
Jag försöker inte att glömma honom, men jag jobbar hela tiden på att tänka lite mindre på honom. Faktum är att det inte går en dag utan att jag tänker på honom, fäller en tår och undrar hur han mår.
Jag saknar honom helt obeskrivligt mycket. Aldrig tidigare har en häst lämnat så stora avtryck hos mig som han gjorde!
Trots att det har gått 6 månader sedan han åkte så är det jobbigt att tänka på honom, jobbigt att se bilder. Jag har så många minnen med den ponnyn.
Därför väljer jag att inte ta upp honom särskilt mycket här på bloggen längre. Jag försöker intala mig själv att det är ett avslutat kapitel i mitt liv, men det är lättare sagt än gjort.
När du klev in i transporten tog du med dig en del av mig, en del jag aldrig kommer få tillbaka. </3
Mitt hjärta <3
if I could just see you
everything will be alright
if I'd see you
the storminess will turn to light
and I will walk on water
and you will catch me if I fall
and I will get lost into your eyes
and everything will be alright
and everything will be alright
Världens bästa..
Jag saknar dig <3
Bloglovin
Har lagt till min käre lilla blogg i (på? haha) Bloglovin.
Får väl se om jag lyckas få dit en sån där osnygg knapp i menyn.. Ni lär märka om tekniska jag lyckas.. ;)
Follow my blog with Bloglovin
<3
Jag saknar ig något så extremt mycket.
Går inte en dag utan att jag tänker på dig, vart du är och vad du gör.
Jag älskr dig <3
Om sanningen ska fram...
Det har verkligen tagit emot att publicera det här inlägget, därför har det inte kommit upp fören nu. Det har varit klart i över en vecka, men ändå har jag inte velat publicera det..
Vecka 29 var verkligen ett rent helvete.. Min föräldrar åkte till Turkiet på tisdagen och redan samma kväll ramlar det in en kommentar här på bloggen..
Jag trode först att någon drev med mig. Men eftersom personen i fråga hade lämnat en mejladress så skickade jag iväg ett mail och frågade om vi verkligen pratade om samma häst. Hon svarade med hans namn, färg och födelseår, men sånt kan man ju läsa sig till här på bloggen. När hon sedan började rada upp alla hans "personuppgifter" insåg jag att det kanske var på riktigt..
För sisodär en två veckor sedan flyttade Dandy upp till en familj i Bollnäs.
Dandy skickade av sin nya ryttare ungefär det första han gjorde, och ryttaren blev rädd för honom. Därefter fick jag inga fler uppdateringar - förens den där kommentaren ramlade in. När Dandys nya ryttare inte vågade rida på honom, så skickades min älskade lilla prins till en hästhandlare i Finland. Hästhandlaren i sin tur hade sålt honom (visade sig senare att han bara var utlånad på prov) till en ridskola i Finland. Hästhandlaren hade då velat sälja honom som en fullt frisk ponny för 2300 Euro, alltså närmre 23 000 kr.. Hon påstod att triangelmärkning var något man gjorde på ponnyer över 16 år i Sverige, eftersom de, enligt henne, inte får tävla när de överskrider den åldern.
Jag var verkligen i total chock när jag fick veta allt det här. Jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera. Min fina kompis Frida var här och åt middag med mig den kvällen, och jag ville bara att vi skulle ha det trevligt och fira att vi hade en hel vecka då vi hade två hela hus för oss själva. Så min plan var att stå stadigt på båda fötterna tills Frida hade åkt hem den kvällen. Jag skrev ett litet "hemligt meddelande" på facebook.
En liten stund senare ringde Annelie och frågade vad som hade hänt med Dandy. Då gick chocken över och jag insåg vad som hade hänt... Det är väl egentligen ingen stor grej, men Dandy var hela mitt liv, han var mitt allt. Och att veta att han inte ens längre befann sig i vårt avlånga land gjorde så ont. Dampis var min bästa vän. min fina, vackra, underbar lilla prins! Jag kunde för mitt liv inte förstå hur man junde vara så hjärtlös och känslokall att göra något sånt här. Jag kände bara hur allt jag någonsin haft föll ur mina händer.
Jag sov iprincip ingenting på två-tre nätter, hade tankarna på alla andra håll än de jag skulle. När det var dags för Frallans motion varje dag var jag redan helt slutkörd. Hade varken ork eller lust att ens åka ut till stallet. Hade ingen ork eller lust att laga mat, vilket resulterade i att jag inte orkade rida Frallan ordenligt. Jobba gick bra, då hade jag ju fullt upp hela tiden och slapp tänka på Dampis. Så jag umgicks väldigt mycket med mina fina vänner för att slippa tänka på allt.
Det som nästan var värst var att jag inte kunde berätta något för mina föräldrar. Skulle jag berätta det redan samma dag så hade mamma satt sig på ett plan hem redan samma kväll, eller så hade hon gått och oroat sig i en hel vecka och inte kunnat njuta av sin semester. Så jag höll allt hemligt för dem.
När vi skulle sälja Dandy var vi väldigt noggranna med att det verkligen blev rätt, och skulle vi inte hitta rätt familj åt honom så skulle vi ta bort honom. Det sista vi ville var att det blev fel. Och vad hände? Jo det blev ungefär så fel det kunde bli! Såhär i efterhand så inser jag att allt faktiskt var rätt konstigt.. De som köpte honom ville inte ens komma och kolla på honom, de ville hämta hem honom på en gång. Vem gör så lixom? När de sedan slutade höra av sig började man ju undra, men då hade jag inte riktigt tid att tänka på det. När man tänker efter så är allt så luddigt, oklart och konstigt redan från början! Allt lät så idylliskt, så perfekt. Min prins skulle få va han förtjänade och få gå och lulla runt i ett par år innan det var dags för honom att vandra vidare mot Nagijala!
I dagsläget vet jag inte var han befinner sig. Jag hoppas bara att han är någonstans där han har det bra, för det är vad han förtjänar. Han har givit både mig och hans tidigare ryttarinnor så mycket! Han är så speciell, så unik.
Jag vill bara att han ska komma tillbaka hit till Sverige igen, till någon jag kan lita på klarar av honom! Han förtjänar det efter allt han har givit oss!
Vad som än händer, hur sagan än slutar, så är du alltid den bästa!
Den finaste vännen man kunde ha, det var du det.
Jag älskar dig <3
Dampis <3
Jag älskar dig, min underbara fina lilla Dampis<3
Finner inga ord för hur mycket jag saknar dig..
Även den bästa sagan har sitt slut..
Vår saga är slut. Vår tid är över. Passé.
Kan ju lika gärna dra allt det senaste från början, för ni vet ju faktiskt inte så mycket ändå. De som har behövat veta, de har vetat det här länge.
Vi var ju iväg och tävlade andra omgången av allsvenskan i början av maj. Dampis hade kännts konstig hela veckan, men jag valde ändå att åka för han känndes inte halt utan mer lite oriden. Det var det sämsta beslut jag någonsin tagit, samtidigt som det kanske var det bästa?! Nu fick jag det iaf bekräftat att han inte fixar det här längre. Hade jag inte åkt så hade vi väl fortsatt behandla, hoppas och önska, men nu fick vi det rätt upp i facet att han inte håller längre.
Några dagar efter tävlingen var Silvana uppe i Stockholm och fick lite tid över och hann då kolla på Dandy. Ont är ju det minsta man kan säga att han hade. Hon tyckte vi skulle åka in till kliniken och röntga honom och avslutade med "if the pictures not are better than before, maybe you have to think about what you are going to do with him.." på sin lite svårförstådda tysk-engelska.
Sagt och gjort, Ultan nästa! Vi höll på hur länge som helst och böjde, sprang, longerade, bedövade, böjde osv. Han var halt i skritt på rakt spår på vänster fram, höger bak vid longering och höger fram på böjprov. Inga strålande besked alltså, samtidigt som det på något sätt känndes skönt.. Jag visste ju att han inte längre var på topp, att han inte skulle fixa det här så länge till. Så när beskedet äntligen kom så var det ändå en liten sten som släppte.
Vi röntgade iaf både benen och ryggen, och även om det bara var väldigt små förändringar sedan senast så fanns de där. Malin (vår veterinär på Ultuna) gav oss tre alternativ; göra en scintröntgen med extremt liten chans att man fann något nytt att behandla, döma ut eller triangelmärka och sälja som promenadhäst...
Vi velade en del fram och tillbaka, men bestämde oss till lsut för att välja det sista alternativet. Dampis släpptes på bete och sökandet efter ett nytt hem åt min fantastiska stjärna startade. En rad människor hörde av sig, men de flesta lät bara helt fel. Dandy är så speciell, och framförallt är han min bästa vän och det viktigaste för mig var att han hamnade rätt!
Vi fick Ok från försäkringsbolaget att triangelmärka och i torsdags (7/7) åkte vi in till Ultuna för att få allt klart. Dampis skötte sig lika bra som vanligt, han vet vad som gäller när man kommer till kliniken. Han fick en triangel på rumpan och sen var allt klart.
För bara några dagar sedan kom mamma i kontakt med en familj i Bollnäs som sökte en D-ponny. De kom fram till att han skulle få åka redan i helgen. Så imorse hämtade vi in honom från betet en sista gång, körde upp honom till Hogsta, badade och fixade med honom, och vid halv 10 åkte min älskade lilla Dampis till sitt nya hem i Bollnäs!
Jag kommer sakna honom något enormt! han var min guldklimp, min allra finaste vän! Han var alltid på sitt egna lilla vis, charmade alla och ville alltid ha all uppmärksamhet. Det kommer bli tomt utan honom, men jag tror han kommer få det väldigt bra.
Men på något sätt så känns det ändå skönt. Jag älskar honom, och jag vill att han ska få den uppmärksamhet, tid och kärlek som han behöver, och det kan han tyvärr inte längre få hos mig..
Den sista bilden som togs på mitt hjärta innan han lämnade storstan mot ett liv på landet!
Den allra första bilden jag tog på min prins <3, september 2009
Lite blandade bilder från vår tid tillsammans<3
älskade vän <3
Kan inte riktigt inse att du snart försvinner ifrån mig.. </3
Säbys Dandy
Inte långt kvar nu... </3
Två stora Grattis..
.. till mina bästa Fridor som båda två idag fyller år!
Bästa Pettsson fyller hela 18 år, medan lilla Friday bara blir 14!
Fridaaaay fyller hela 14 år!
Och vet ni varför hon heter Fredag?
Jo hon är nämligen född fredagen den 13onde!
Min extremt snygge vän Frittebroooe som fyller hela 18 år!
Men jag lovar, hon är inte sådär ful egentligen :D
Barbackaturer och en tripp till Segersta!
Har verkligen hållt igång hela dagen! Åkte hemifrån vid 9 imorse och var på plats på Hogsta vid 9.50. Dandy var i hagen så jag tog in honom och mockade sen ur hans box. Tog nästan 45 minuter, men då var det minsann inte ett enda höstrå kvar! Spånade även upp den så att den är redo för Fridas ankomst!
Strax efter elva tränsade jag prinsen och skrittade iväg BARBACKA mot Norrby.
Vid halv 12 släppte vi hästarna på sommarbete! Dandy går tillsammans med bl.a. Hannas häst och mammas arbetskamrats häst! Så Hannas mamma Karin lovade att hålla lite koll på Dandy också :) Fats känner jag mig själv rätt så komemr jag iaf skritta förbi där nästan varje dag :D
Därefter åkte jag och mami direkt ut till Segersta för att provrida hästen igen, och jag är precis lika såld! Det är verkigen min perfect match, och jag kan bara hålla tummarna nu för att den snart står i stallet och är bara min! Det roligaste var att det var flera som var där som kommenterade att vi såg ut att passa så bra ihop! Så det var verkigen jättekul! Nu kan jag inget annat än hålla tummarna för att den kan få flytta till Hoggis!
Därefter åkte vi tillbaka till Hogsta för att plocka hem lite grejer som ska tvättas åt Frida. Och därefter direkt till v-by stallet. Jag jobbade hela kvällen, och vid 8 kom mamma och hjälpte mig att fylla vatten åt hästarna så att jag vid halv 9 kunde ta ut Frida på en liten barbackatur i skogen! Hon är så mysgi den lilla hästen, så himla snäll i alla lägen! Vi skrittade iaf ner till ängen och skrittade runt hela ängen och sen upp för mördarbacken. Frida som har så fantastiskt bra kondis var alldeles anfådd efter mördarbacken..
Imorgon ska jag rida Frida på morgonen, sen på eftermiddagen ska hon badas och knoppas. Jag tänkte även försöka ta mig ut till Gömmargårdenen sväng och kolla på tävlingar! Vi får väl se vad som hinns med ;)
Fridisen på ängen :)
Dampis
Min fina lilla Dampis fick ägna dagens motion åt att äta gräs! Alldeles lagom tyckte han, alldeles lagom tyckte jag :D Han fick äta i 45 minuter innan det var dags att gå in igen. Imorgon gör han sin sista dag på Hogsta, sin sista dag i mellanstallet! Men han kommer ha det alldeles kalas med att gå på bete!
Så imorgon vid kvart över 11 drar vi oss bort mot Norrby för att lämna Dandy på sommarlov!
Självklart så kommer jag ju ta mig dit och hälsa på honom titt som tätt - Norrby ligger ju trots allt bara 2 km från Hogsta! Så även om Dampis inte kommer ha lika stor plats här på bloggen över sommaren, så kommer han iaf uppdatera er om hur han har det och om hur tjock han har blivit!
Jag kommer såklart sakna honom, men som sagt så kan jag ju hälsa på honom när som helst! Jag har ju trots allt varit hos honom 365 dagar om året i nästan 2 år, så lite tomt blir det utan den envisa och ouppfostrade lilla ponnyn :)
Allra närmast hjärtat..
Föralltid i mitt hjärta <3
1 år
Idag är det exakt ett år sedan världens underbaraste lilla ponny flyttade ifrån mig.
Jag saknar honom verkligen, jättemycket! Det går inte en dag utan att jag tänker på honom.
Han var så fantastisk, så perfekt på alla sätt och vis. Om jag bara hade vetat hur jag skulle hantera situationen som uppstod när han aldrig blev frisk. Om jag bara inte hade tänkt på mig själv och mitt ego.. Det finns så många om som hade kunnat förändra så mycket. Men gjort är gjort, och jag kommer aldrig att glömma min finaste vän! Aldrig aldrig aldrig kommer en häst kunna sätta så djupa spår i hjärtat..<3
Säbys Dandy <3
Att glömma någon man verkligen älskat, är som att minnas någon man aldrig träffat
Hittade denna film på youtube för en tid sedan. Min fantastiska fina lilla häst, mitt hjärta.
Jag saknar honom. Obeskrivligt mycket.
Han är fortfarande kvar på ridskolan i Finland (länk till deras hemsida), och vad jag kan få ut av google translate och de mejl jag har fått från ridskolan så verkar han sköta sitt jobb mycket bra och vara väldigt omtyckt!
Min stjärna <3
Grattis mitt hjärta <3
Det här inlägget skulle egentligen kommit upp igår, men jag hade missat att tidsinställa det..
28/4 2012
Idag är dagen då min älskade, vackra, underbara, bästa lilla vän fyller hela 17 år.
Jag tänker på dig, hela tiden.
Jag saknar dig så mycket mitt hjärta <3
Allting kan gå itu, men ett hjärta kan gå i tusen bitar..
Anonym om Promenad:
Hur är det med Dandy egentligen? Du skriver aldrig något om honom längre..
Dandy Dandy Dandy..!
Jag försöker inte att glömma honom, men jag jobbar hela tiden på att tänka lite mindre på honom. Faktum är att det inte går en dag utan att jag tänker på honom, fäller en tår och undrar hur han mår.
Jag saknar honom helt obeskrivligt mycket. Aldrig tidigare har en häst lämnat så stora avtryck hos mig som han gjorde!
Trots att det har gått 6 månader sedan han åkte så är det jobbigt att tänka på honom, jobbigt att se bilder. Jag har så många minnen med den ponnyn.
Därför väljer jag att inte ta upp honom särskilt mycket här på bloggen längre. Jag försöker intala mig själv att det är ett avslutat kapitel i mitt liv, men det är lättare sagt än gjort.
När du klev in i transporten tog du med dig en del av mig, en del jag aldrig kommer få tillbaka. </3
Mitt hjärta <3
if I could just see you
everything will be alright
if I'd see you
the storminess will turn to light
and I will walk on water
and you will catch me if I fall
and I will get lost into your eyes
and everything will be alright
and everything will be alright
Världens bästa..
Jag saknar dig <3
Bloglovin
Har lagt till min käre lilla blogg i (på? haha) Bloglovin.
Får väl se om jag lyckas få dit en sån där osnygg knapp i menyn.. Ni lär märka om tekniska jag lyckas.. ;)
Follow my blog with Bloglovin
<3
Jag saknar ig något så extremt mycket.
Går inte en dag utan att jag tänker på dig, vart du är och vad du gör.
Jag älskr dig <3
Om sanningen ska fram...
Det har verkligen tagit emot att publicera det här inlägget, därför har det inte kommit upp fören nu. Det har varit klart i över en vecka, men ändå har jag inte velat publicera det..
Vecka 29 var verkligen ett rent helvete.. Min föräldrar åkte till Turkiet på tisdagen och redan samma kväll ramlar det in en kommentar här på bloggen..
Jag trode först att någon drev med mig. Men eftersom personen i fråga hade lämnat en mejladress så skickade jag iväg ett mail och frågade om vi verkligen pratade om samma häst. Hon svarade med hans namn, färg och födelseår, men sånt kan man ju läsa sig till här på bloggen. När hon sedan började rada upp alla hans "personuppgifter" insåg jag att det kanske var på riktigt..
För sisodär en två veckor sedan flyttade Dandy upp till en familj i Bollnäs.
Dandy skickade av sin nya ryttare ungefär det första han gjorde, och ryttaren blev rädd för honom. Därefter fick jag inga fler uppdateringar - förens den där kommentaren ramlade in. När Dandys nya ryttare inte vågade rida på honom, så skickades min älskade lilla prins till en hästhandlare i Finland. Hästhandlaren i sin tur hade sålt honom (visade sig senare att han bara var utlånad på prov) till en ridskola i Finland. Hästhandlaren hade då velat sälja honom som en fullt frisk ponny för 2300 Euro, alltså närmre 23 000 kr.. Hon påstod att triangelmärkning var något man gjorde på ponnyer över 16 år i Sverige, eftersom de, enligt henne, inte får tävla när de överskrider den åldern.
Jag var verkligen i total chock när jag fick veta allt det här. Jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera. Min fina kompis Frida var här och åt middag med mig den kvällen, och jag ville bara att vi skulle ha det trevligt och fira att vi hade en hel vecka då vi hade två hela hus för oss själva. Så min plan var att stå stadigt på båda fötterna tills Frida hade åkt hem den kvällen. Jag skrev ett litet "hemligt meddelande" på facebook.
En liten stund senare ringde Annelie och frågade vad som hade hänt med Dandy. Då gick chocken över och jag insåg vad som hade hänt... Det är väl egentligen ingen stor grej, men Dandy var hela mitt liv, han var mitt allt. Och att veta att han inte ens längre befann sig i vårt avlånga land gjorde så ont. Dampis var min bästa vän. min fina, vackra, underbar lilla prins! Jag kunde för mitt liv inte förstå hur man junde vara så hjärtlös och känslokall att göra något sånt här. Jag kände bara hur allt jag någonsin haft föll ur mina händer.
Jag sov iprincip ingenting på två-tre nätter, hade tankarna på alla andra håll än de jag skulle. När det var dags för Frallans motion varje dag var jag redan helt slutkörd. Hade varken ork eller lust att ens åka ut till stallet. Hade ingen ork eller lust att laga mat, vilket resulterade i att jag inte orkade rida Frallan ordenligt. Jobba gick bra, då hade jag ju fullt upp hela tiden och slapp tänka på Dampis. Så jag umgicks väldigt mycket med mina fina vänner för att slippa tänka på allt.
Det som nästan var värst var att jag inte kunde berätta något för mina föräldrar. Skulle jag berätta det redan samma dag så hade mamma satt sig på ett plan hem redan samma kväll, eller så hade hon gått och oroat sig i en hel vecka och inte kunnat njuta av sin semester. Så jag höll allt hemligt för dem.
När vi skulle sälja Dandy var vi väldigt noggranna med att det verkligen blev rätt, och skulle vi inte hitta rätt familj åt honom så skulle vi ta bort honom. Det sista vi ville var att det blev fel. Och vad hände? Jo det blev ungefär så fel det kunde bli! Såhär i efterhand så inser jag att allt faktiskt var rätt konstigt.. De som köpte honom ville inte ens komma och kolla på honom, de ville hämta hem honom på en gång. Vem gör så lixom? När de sedan slutade höra av sig började man ju undra, men då hade jag inte riktigt tid att tänka på det. När man tänker efter så är allt så luddigt, oklart och konstigt redan från början! Allt lät så idylliskt, så perfekt. Min prins skulle få va han förtjänade och få gå och lulla runt i ett par år innan det var dags för honom att vandra vidare mot Nagijala!
I dagsläget vet jag inte var han befinner sig. Jag hoppas bara att han är någonstans där han har det bra, för det är vad han förtjänar. Han har givit både mig och hans tidigare ryttarinnor så mycket! Han är så speciell, så unik.
Jag vill bara att han ska komma tillbaka hit till Sverige igen, till någon jag kan lita på klarar av honom! Han förtjänar det efter allt han har givit oss!
Vad som än händer, hur sagan än slutar, så är du alltid den bästa!
Den finaste vännen man kunde ha, det var du det.
Jag älskar dig <3
Dampis <3
Jag älskar dig, min underbara fina lilla Dampis<3
Finner inga ord för hur mycket jag saknar dig..
Även den bästa sagan har sitt slut..
Vår saga är slut. Vår tid är över. Passé.
Kan ju lika gärna dra allt det senaste från början, för ni vet ju faktiskt inte så mycket ändå. De som har behövat veta, de har vetat det här länge.
Vi var ju iväg och tävlade andra omgången av allsvenskan i början av maj. Dampis hade kännts konstig hela veckan, men jag valde ändå att åka för han känndes inte halt utan mer lite oriden. Det var det sämsta beslut jag någonsin tagit, samtidigt som det kanske var det bästa?! Nu fick jag det iaf bekräftat att han inte fixar det här längre. Hade jag inte åkt så hade vi väl fortsatt behandla, hoppas och önska, men nu fick vi det rätt upp i facet att han inte håller längre.
Några dagar efter tävlingen var Silvana uppe i Stockholm och fick lite tid över och hann då kolla på Dandy. Ont är ju det minsta man kan säga att han hade. Hon tyckte vi skulle åka in till kliniken och röntga honom och avslutade med "if the pictures not are better than before, maybe you have to think about what you are going to do with him.." på sin lite svårförstådda tysk-engelska.
Sagt och gjort, Ultan nästa! Vi höll på hur länge som helst och böjde, sprang, longerade, bedövade, böjde osv. Han var halt i skritt på rakt spår på vänster fram, höger bak vid longering och höger fram på böjprov. Inga strålande besked alltså, samtidigt som det på något sätt känndes skönt.. Jag visste ju att han inte längre var på topp, att han inte skulle fixa det här så länge till. Så när beskedet äntligen kom så var det ändå en liten sten som släppte.
Vi röntgade iaf både benen och ryggen, och även om det bara var väldigt små förändringar sedan senast så fanns de där. Malin (vår veterinär på Ultuna) gav oss tre alternativ; göra en scintröntgen med extremt liten chans att man fann något nytt att behandla, döma ut eller triangelmärka och sälja som promenadhäst...
Vi velade en del fram och tillbaka, men bestämde oss till lsut för att välja det sista alternativet. Dampis släpptes på bete och sökandet efter ett nytt hem åt min fantastiska stjärna startade. En rad människor hörde av sig, men de flesta lät bara helt fel. Dandy är så speciell, och framförallt är han min bästa vän och det viktigaste för mig var att han hamnade rätt!
Vi fick Ok från försäkringsbolaget att triangelmärka och i torsdags (7/7) åkte vi in till Ultuna för att få allt klart. Dampis skötte sig lika bra som vanligt, han vet vad som gäller när man kommer till kliniken. Han fick en triangel på rumpan och sen var allt klart.
För bara några dagar sedan kom mamma i kontakt med en familj i Bollnäs som sökte en D-ponny. De kom fram till att han skulle få åka redan i helgen. Så imorse hämtade vi in honom från betet en sista gång, körde upp honom till Hogsta, badade och fixade med honom, och vid halv 10 åkte min älskade lilla Dampis till sitt nya hem i Bollnäs!
Jag kommer sakna honom något enormt! han var min guldklimp, min allra finaste vän! Han var alltid på sitt egna lilla vis, charmade alla och ville alltid ha all uppmärksamhet. Det kommer bli tomt utan honom, men jag tror han kommer få det väldigt bra.
Men på något sätt så känns det ändå skönt. Jag älskar honom, och jag vill att han ska få den uppmärksamhet, tid och kärlek som han behöver, och det kan han tyvärr inte längre få hos mig..
Den sista bilden som togs på mitt hjärta innan han lämnade storstan mot ett liv på landet!
Den allra första bilden jag tog på min prins <3, september 2009
Lite blandade bilder från vår tid tillsammans<3
älskade vän <3
Kan inte riktigt inse att du snart försvinner ifrån mig.. </3
Säbys Dandy
Inte långt kvar nu... </3
Två stora Grattis..
.. till mina bästa Fridor som båda två idag fyller år!
Bästa Pettsson fyller hela 18 år, medan lilla Friday bara blir 14!
Fridaaaay fyller hela 14 år!
Och vet ni varför hon heter Fredag?
Jo hon är nämligen född fredagen den 13onde!
Min extremt snygge vän Frittebroooe som fyller hela 18 år!
Men jag lovar, hon är inte sådär ful egentligen :D
Barbackaturer och en tripp till Segersta!
Har verkligen hållt igång hela dagen! Åkte hemifrån vid 9 imorse och var på plats på Hogsta vid 9.50. Dandy var i hagen så jag tog in honom och mockade sen ur hans box. Tog nästan 45 minuter, men då var det minsann inte ett enda höstrå kvar! Spånade även upp den så att den är redo för Fridas ankomst!
Strax efter elva tränsade jag prinsen och skrittade iväg BARBACKA mot Norrby.
Vid halv 12 släppte vi hästarna på sommarbete! Dandy går tillsammans med bl.a. Hannas häst och mammas arbetskamrats häst! Så Hannas mamma Karin lovade att hålla lite koll på Dandy också :) Fats känner jag mig själv rätt så komemr jag iaf skritta förbi där nästan varje dag :D
Därefter åkte jag och mami direkt ut till Segersta för att provrida hästen igen, och jag är precis lika såld! Det är verkigen min perfect match, och jag kan bara hålla tummarna nu för att den snart står i stallet och är bara min! Det roligaste var att det var flera som var där som kommenterade att vi såg ut att passa så bra ihop! Så det var verkigen jättekul! Nu kan jag inget annat än hålla tummarna för att den kan få flytta till Hoggis!
Därefter åkte vi tillbaka till Hogsta för att plocka hem lite grejer som ska tvättas åt Frida. Och därefter direkt till v-by stallet. Jag jobbade hela kvällen, och vid 8 kom mamma och hjälpte mig att fylla vatten åt hästarna så att jag vid halv 9 kunde ta ut Frida på en liten barbackatur i skogen! Hon är så mysgi den lilla hästen, så himla snäll i alla lägen! Vi skrittade iaf ner till ängen och skrittade runt hela ängen och sen upp för mördarbacken. Frida som har så fantastiskt bra kondis var alldeles anfådd efter mördarbacken..
Imorgon ska jag rida Frida på morgonen, sen på eftermiddagen ska hon badas och knoppas. Jag tänkte även försöka ta mig ut till Gömmargårdenen sväng och kolla på tävlingar! Vi får väl se vad som hinns med ;)
Fridisen på ängen :)
Dampis
Min fina lilla Dampis fick ägna dagens motion åt att äta gräs! Alldeles lagom tyckte han, alldeles lagom tyckte jag :D Han fick äta i 45 minuter innan det var dags att gå in igen. Imorgon gör han sin sista dag på Hogsta, sin sista dag i mellanstallet! Men han kommer ha det alldeles kalas med att gå på bete!
Så imorgon vid kvart över 11 drar vi oss bort mot Norrby för att lämna Dandy på sommarlov!
Självklart så kommer jag ju ta mig dit och hälsa på honom titt som tätt - Norrby ligger ju trots allt bara 2 km från Hogsta! Så även om Dampis inte kommer ha lika stor plats här på bloggen över sommaren, så kommer han iaf uppdatera er om hur han har det och om hur tjock han har blivit!
Jag kommer såklart sakna honom, men som sagt så kan jag ju hälsa på honom när som helst! Jag har ju trots allt varit hos honom 365 dagar om året i nästan 2 år, så lite tomt blir det utan den envisa och ouppfostrade lilla ponnyn :)
Han var så fantastisk, så perfekt på alla sätt och vis. Om jag bara hade vetat hur jag skulle hantera situationen som uppstod när han aldrig blev frisk. Om jag bara inte hade tänkt på mig själv och mitt ego.. Det finns så många om som hade kunnat förändra så mycket. Men gjort är gjort, och jag kommer aldrig att glömma min finaste vän! Aldrig aldrig aldrig kommer en häst kunna sätta så djupa spår i hjärtat..<3
28/4 2012
Idag är dagen då min älskade, vackra, underbara, bästa lilla vän fyller hela 17 år.
Jag tänker på dig, hela tiden.
Jag saknar dig så mycket mitt hjärta <3
Anonym om Promenad:
Hur är det med Dandy egentligen? Du skriver aldrig något om honom längre..
Dandy Dandy Dandy..!
Jag försöker inte att glömma honom, men jag jobbar hela tiden på att tänka lite mindre på honom. Faktum är att det inte går en dag utan att jag tänker på honom, fäller en tår och undrar hur han mår.
Jag saknar honom helt obeskrivligt mycket. Aldrig tidigare har en häst lämnat så stora avtryck hos mig som han gjorde!
Trots att det har gått 6 månader sedan han åkte så är det jobbigt att tänka på honom, jobbigt att se bilder. Jag har så många minnen med den ponnyn.
Därför väljer jag att inte ta upp honom särskilt mycket här på bloggen längre. Jag försöker intala mig själv att det är ett avslutat kapitel i mitt liv, men det är lättare sagt än gjort.
När du klev in i transporten tog du med dig en del av mig, en del jag aldrig kommer få tillbaka. </3
everything will be alright
if I'd see you
the storminess will turn to light
and I will walk on water
and you will catch me if I fall
and I will get lost into your eyes
and everything will be alright
and everything will be alright
Jag saknar dig <3
Har lagt till min käre lilla blogg i (på? haha) Bloglovin.
Får väl se om jag lyckas få dit en sån där osnygg knapp i menyn.. Ni lär märka om tekniska jag lyckas.. ;)
Follow my blog with Bloglovin
Jag saknar ig något så extremt mycket.
Går inte en dag utan att jag tänker på dig, vart du är och vad du gör.
Jag älskr dig <3
Det har verkligen tagit emot att publicera det här inlägget, därför har det inte kommit upp fören nu. Det har varit klart i över en vecka, men ändå har jag inte velat publicera det..
Vecka 29 var verkligen ett rent helvete.. Min föräldrar åkte till Turkiet på tisdagen och redan samma kväll ramlar det in en kommentar här på bloggen..
Jag trode först att någon drev med mig. Men eftersom personen i fråga hade lämnat en mejladress så skickade jag iväg ett mail och frågade om vi verkligen pratade om samma häst. Hon svarade med hans namn, färg och födelseår, men sånt kan man ju läsa sig till här på bloggen. När hon sedan började rada upp alla hans "personuppgifter" insåg jag att det kanske var på riktigt..
För sisodär en två veckor sedan flyttade Dandy upp till en familj i Bollnäs.
Dandy skickade av sin nya ryttare ungefär det första han gjorde, och ryttaren blev rädd för honom. Därefter fick jag inga fler uppdateringar - förens den där kommentaren ramlade in. När Dandys nya ryttare inte vågade rida på honom, så skickades min älskade lilla prins till en hästhandlare i Finland. Hästhandlaren i sin tur hade sålt honom (visade sig senare att han bara var utlånad på prov) till en ridskola i Finland. Hästhandlaren hade då velat sälja honom som en fullt frisk ponny för 2300 Euro, alltså närmre 23 000 kr.. Hon påstod att triangelmärkning var något man gjorde på ponnyer över 16 år i Sverige, eftersom de, enligt henne, inte får tävla när de överskrider den åldern.
Jag var verkligen i total chock när jag fick veta allt det här. Jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera. Min fina kompis Frida var här och åt middag med mig den kvällen, och jag ville bara att vi skulle ha det trevligt och fira att vi hade en hel vecka då vi hade två hela hus för oss själva. Så min plan var att stå stadigt på båda fötterna tills Frida hade åkt hem den kvällen. Jag skrev ett litet "hemligt meddelande" på facebook.
En liten stund senare ringde Annelie och frågade vad som hade hänt med Dandy. Då gick chocken över och jag insåg vad som hade hänt... Det är väl egentligen ingen stor grej, men Dandy var hela mitt liv, han var mitt allt. Och att veta att han inte ens längre befann sig i vårt avlånga land gjorde så ont. Dampis var min bästa vän. min fina, vackra, underbar lilla prins! Jag kunde för mitt liv inte förstå hur man junde vara så hjärtlös och känslokall att göra något sånt här. Jag kände bara hur allt jag någonsin haft föll ur mina händer.
Jag sov iprincip ingenting på två-tre nätter, hade tankarna på alla andra håll än de jag skulle. När det var dags för Frallans motion varje dag var jag redan helt slutkörd. Hade varken ork eller lust att ens åka ut till stallet. Hade ingen ork eller lust att laga mat, vilket resulterade i att jag inte orkade rida Frallan ordenligt. Jobba gick bra, då hade jag ju fullt upp hela tiden och slapp tänka på Dampis. Så jag umgicks väldigt mycket med mina fina vänner för att slippa tänka på allt.
Det som nästan var värst var att jag inte kunde berätta något för mina föräldrar. Skulle jag berätta det redan samma dag så hade mamma satt sig på ett plan hem redan samma kväll, eller så hade hon gått och oroat sig i en hel vecka och inte kunnat njuta av sin semester. Så jag höll allt hemligt för dem.
När vi skulle sälja Dandy var vi väldigt noggranna med att det verkligen blev rätt, och skulle vi inte hitta rätt familj åt honom så skulle vi ta bort honom. Det sista vi ville var att det blev fel. Och vad hände? Jo det blev ungefär så fel det kunde bli! Såhär i efterhand så inser jag att allt faktiskt var rätt konstigt.. De som köpte honom ville inte ens komma och kolla på honom, de ville hämta hem honom på en gång. Vem gör så lixom? När de sedan slutade höra av sig började man ju undra, men då hade jag inte riktigt tid att tänka på det. När man tänker efter så är allt så luddigt, oklart och konstigt redan från början! Allt lät så idylliskt, så perfekt. Min prins skulle få va han förtjänade och få gå och lulla runt i ett par år innan det var dags för honom att vandra vidare mot Nagijala!
I dagsläget vet jag inte var han befinner sig. Jag hoppas bara att han är någonstans där han har det bra, för det är vad han förtjänar. Han har givit både mig och hans tidigare ryttarinnor så mycket! Han är så speciell, så unik.
Jag vill bara att han ska komma tillbaka hit till Sverige igen, till någon jag kan lita på klarar av honom! Han förtjänar det efter allt han har givit oss!
Vad som än händer, hur sagan än slutar, så är du alltid den bästa!
Den finaste vännen man kunde ha, det var du det.
Jag älskar dig <3
Jag älskar dig, min underbara fina lilla Dampis<3
Finner inga ord för hur mycket jag saknar dig..
Kan ju lika gärna dra allt det senaste från början, för ni vet ju faktiskt inte så mycket ändå. De som har behövat veta, de har vetat det här länge.
Vi var ju iväg och tävlade andra omgången av allsvenskan i början av maj. Dampis hade kännts konstig hela veckan, men jag valde ändå att åka för han känndes inte halt utan mer lite oriden. Det var det sämsta beslut jag någonsin tagit, samtidigt som det kanske var det bästa?! Nu fick jag det iaf bekräftat att han inte fixar det här längre. Hade jag inte åkt så hade vi väl fortsatt behandla, hoppas och önska, men nu fick vi det rätt upp i facet att han inte håller längre.
Några dagar efter tävlingen var Silvana uppe i Stockholm och fick lite tid över och hann då kolla på Dandy. Ont är ju det minsta man kan säga att han hade. Hon tyckte vi skulle åka in till kliniken och röntga honom och avslutade med "if the pictures not are better than before, maybe you have to think about what you are going to do with him.." på sin lite svårförstådda tysk-engelska.
Sagt och gjort, Ultan nästa! Vi höll på hur länge som helst och böjde, sprang, longerade, bedövade, böjde osv. Han var halt i skritt på rakt spår på vänster fram, höger bak vid longering och höger fram på böjprov. Inga strålande besked alltså, samtidigt som det på något sätt känndes skönt.. Jag visste ju att han inte längre var på topp, att han inte skulle fixa det här så länge till. Så när beskedet äntligen kom så var det ändå en liten sten som släppte.
Vi röntgade iaf både benen och ryggen, och även om det bara var väldigt små förändringar sedan senast så fanns de där. Malin (vår veterinär på Ultuna) gav oss tre alternativ; göra en scintröntgen med extremt liten chans att man fann något nytt att behandla, döma ut eller triangelmärka och sälja som promenadhäst...
Vi velade en del fram och tillbaka, men bestämde oss till lsut för att välja det sista alternativet. Dampis släpptes på bete och sökandet efter ett nytt hem åt min fantastiska stjärna startade. En rad människor hörde av sig, men de flesta lät bara helt fel. Dandy är så speciell, och framförallt är han min bästa vän och det viktigaste för mig var att han hamnade rätt!
Vi fick Ok från försäkringsbolaget att triangelmärka och i torsdags (7/7) åkte vi in till Ultuna för att få allt klart. Dampis skötte sig lika bra som vanligt, han vet vad som gäller när man kommer till kliniken. Han fick en triangel på rumpan och sen var allt klart.
För bara några dagar sedan kom mamma i kontakt med en familj i Bollnäs som sökte en D-ponny. De kom fram till att han skulle få åka redan i helgen. Så imorse hämtade vi in honom från betet en sista gång, körde upp honom till Hogsta, badade och fixade med honom, och vid halv 10 åkte min älskade lilla Dampis till sitt nya hem i Bollnäs!
Jag kommer sakna honom något enormt! han var min guldklimp, min allra finaste vän! Han var alltid på sitt egna lilla vis, charmade alla och ville alltid ha all uppmärksamhet. Det kommer bli tomt utan honom, men jag tror han kommer få det väldigt bra.
Men på något sätt så känns det ändå skönt. Jag älskar honom, och jag vill att han ska få den uppmärksamhet, tid och kärlek som han behöver, och det kan han tyvärr inte längre få hos mig..
Den sista bilden som togs på mitt hjärta innan han lämnade storstan mot ett liv på landet!
Den allra första bilden jag tog på min prins <3, september 2009
Lite blandade bilder från vår tid tillsammans<3
Kan inte riktigt inse att du snart försvinner ifrån mig.. </3
Inte långt kvar nu... </3
Två stora Grattis..
.. till mina bästa Fridor som båda två idag fyller år!
Bästa Pettsson fyller hela 18 år, medan lilla Friday bara blir 14!
Fridaaaay fyller hela 14 år!
Och vet ni varför hon heter Fredag?
Jo hon är nämligen född fredagen den 13onde!
Min extremt snygge vän Frittebroooe som fyller hela 18 år!
Men jag lovar, hon är inte sådär ful egentligen :D
Barbackaturer och en tripp till Segersta!
Strax efter elva tränsade jag prinsen och skrittade iväg BARBACKA mot Norrby.
Vid halv 12 släppte vi hästarna på sommarbete! Dandy går tillsammans med bl.a. Hannas häst och mammas arbetskamrats häst! Så Hannas mamma Karin lovade att hålla lite koll på Dandy också :) Fats känner jag mig själv rätt så komemr jag iaf skritta förbi där nästan varje dag :D
Därefter åkte jag och mami direkt ut till Segersta för att provrida hästen igen, och jag är precis lika såld! Det är verkigen min perfect match, och jag kan bara hålla tummarna nu för att den snart står i stallet och är bara min! Det roligaste var att det var flera som var där som kommenterade att vi såg ut att passa så bra ihop! Så det var verkigen jättekul! Nu kan jag inget annat än hålla tummarna för att den kan få flytta till Hoggis!
Därefter åkte vi tillbaka till Hogsta för att plocka hem lite grejer som ska tvättas åt Frida. Och därefter direkt till v-by stallet. Jag jobbade hela kvällen, och vid 8 kom mamma och hjälpte mig att fylla vatten åt hästarna så att jag vid halv 9 kunde ta ut Frida på en liten barbackatur i skogen! Hon är så mysgi den lilla hästen, så himla snäll i alla lägen! Vi skrittade iaf ner till ängen och skrittade runt hela ängen och sen upp för mördarbacken. Frida som har så fantastiskt bra kondis var alldeles anfådd efter mördarbacken..
Imorgon ska jag rida Frida på morgonen, sen på eftermiddagen ska hon badas och knoppas. Jag tänkte även försöka ta mig ut till Gömmargårdenen sväng och kolla på tävlingar! Vi får väl se vad som hinns med ;)
Fridisen på ängen :)
Dampis
Så imorgon vid kvart över 11 drar vi oss bort mot Norrby för att lämna Dandy på sommarlov!
Självklart så kommer jag ju ta mig dit och hälsa på honom titt som tätt - Norrby ligger ju trots allt bara 2 km från Hogsta! Så även om Dampis inte kommer ha lika stor plats här på bloggen över sommaren, så kommer han iaf uppdatera er om hur han har det och om hur tjock han har blivit!
Jag kommer såklart sakna honom, men som sagt så kan jag ju hälsa på honom när som helst! Jag har ju trots allt varit hos honom 365 dagar om året i nästan 2 år, så lite tomt blir det utan den envisa och ouppfostrade lilla ponnyn :)
