Som ni kanske vet så har jag alltid haft problemet att jag viker mig i vänstersidan. Man ska inte bortförklara sig, men det har att göra med att jag är sne i bäckenet. Micke har knäckt det rätt flera gånger, men jag har väl gått med det så länge att det hoppar tillbaka ganska snabbt igen eftersom jag inte själv kämpar för att det ska hålla sig på rätt plats. Första gången han knäckte mig så frågade han Annie om jag bara kunde rida i ena varvet. Ja, jo det stämmer ju. "Viker hon hela vänstersidan?" Ja det kan man väl säga.. 

 

Det har blivit bättre eftersom jag är så medveten om det nu, men det är ju långt ifrån rakt. 

Hur som, för några veckor sedan så bildgooglade jag och Chris på en ponny på jobbet, eftersom ett barn istallet hade sagt att det kom en bild på mig och Gabbe om man googlade på den ponnyn. Sen fick jag för mig att jag skulle googla på mig själv, och ganska tidigt bland bilderna så dyker denna fantastiska bild upp:

Idag inledde vi dagen med en hej dundrande hotellfrulle. Därefter drog vi oss ner på stan och promenerade runt hela dagen. Riktigt mysigt! Vid sjutiden flög vi hem igen och tio i åtta landade vi på Bromma flygplats. 

Det har varit riktigt skönt att bara åka bort över helgen. Även om jag älskar jobbet, hästarna och alla människor där så behöver man få komma bort ibland! Har inte ens tänkt på en häst på två dagar nu. 

Bjuder er på lite fina bilder, vissa bättre än andra! 

Åh, har så mycket att se fram emot just nu! Tänkte lista upp mina "största" happenings som väntar.

 

7-8 juni - Åker till Göteborg med mina fantastiska babes Carro, Ellen och Erica för att se Håkan Hellström på Ullevi! Vi flyger ner på lördag morgon och flyger hem igen på söndag kväll, med andra ord en hel helg i götet med mina favoriter.

 

22 juni-11 juli - Tre veckors kurs väntar i en fantastisk miljö. Tar med mig en kompis i form av en stor svart häst. Det ska bli riktigt roligt, och framför allt tror jag att det är väldigt lärorikt!

 

12-13 juli  - EVENTUELLT åker jag ner till Falsterbo där mina babes redan väntar på mig! Det beror lite på hästen och så efter kursen. Men funkar det, så åker jag ner!

 

20-27 juli - Turkiet med mam&pap. En riktig sol och bad semester väntar på oss. Bara släppa allt här hemma och åka bort. Tror det kommer vara välbehövligt med tanke på vilket tempo det verkar vara på kursen!

 

24-28 september (tror jag det var..) - NEW YORK! Staden man inte kan få nog av! Åker med mam&pap, och även min mormor och hennes väninna kommer vara där. 

 

Har fem veckors semester i sommar + att jag tar ledigt en extra vecka när jag är på kursen. Så sex veckor ledigt är inte så pjåkigt! Börjar jobba igen i början på augusti. Blir nog en riktig höjdarsommar tror jag. Min första riktiga semester och lediga sommar. Har ju senaste fyra-fem åren jobbat heeela sommaren, så det ska bli najs att vara ledig!

 

Jag brukar alltid vara sjukt taggad på att tävla, oavsett om det gått bra eller dåligt att rida sista tiden så tycker jag ALLTID det är roligt att tävla. Eller kanske snarare tyckte..

Den här gången existerar inte peppen, den har gömt sig någonstans låååångt borta och jag verkar inte hitta den. Tävlingen i söndags gick egentligen inte dåligt, Theo skötte sig bra men jag klantade till det. Och det är just det, JAG gör för många misstag. Hela tiden. Alla Tävlingar.

Det slog mig häromdagen att jag inte ridit ett program på tävling på över 62% på fyra år. F Y R A  Å R! Jag har hunnit tävla sex olika hästar på dessa fyra år, med det ena resultatet sämre än det andra. Jag kom till en punkt efter förra helgen där jag insåg att det är inte kul att alltid vara sämst. Det är inte kul att hela tiden jaga och känna att man ligger så jävla långt efter. Okej, jag kommer kanske inte alltid sist, men jag är ständigt långt efter mina träningskompisar, lagmedlemmar och klubbkamrater. Ständigt jagande utan resultat.

 

Utåt sett har jag nog ett ganska normalt självförtroende? Inte att jag är världsbäst men heller inte att jag är värdelös. Utåt sett, ja. Här inne är det något helt annat. Jag skäms över dåliga resultat. Jag skäms över att ha ett lägre resultat än någon annan på samma häst. Och jag pallar inte riktigt längre trycka ner mig själv så jävla långt efter varje tävling. Att aldrig kunna vara nöjd. Aldrig kunna känna att "nu gjorde jag det bra".

 

Står i valet och kvalet om jag verkligen ska tävla på söndag. Det är ju hemma, vilket innebär alla bekvämligheter man kan tänka sig. Men är det värt det? Är det värt att sänka sig själv ännu lägre? Är det värt att starta klockan 8.06 och sen gå hela dagen och gräma sig över alla fel man gjorde? Gå hela dagen och känna sig allmänt värdelös? Är det värt det?

 

Ska sluta vara bitter, gå och lägga mig och fundera på om jag verkligen sysslar med rätt sport. Jag älskar ju det här. Jag älskar att träna. Jag älskar att tävla. Men jag tror jag måste hitta tillbaka till glädjen i att tävla, och inte bara se prestationen och prestigen.

 

Motivation gör så mycket mer än vad man tror. Med litervis av envishet och motivation har jag klarat så mycket mer än vad jag kunnat drömma om de senaste veckorna. Jag kan inte påstå att jag i början tränade för att jag tyckte det var så fantastiskt roligt. Ju starkare och uthålligare jag har blivit desto roligare är det att träna. Idag sprang jag 5 km utan att bli särskilt trött. Igår sprang jag 6 km och hade lätt kunnat springa fyra till utan att det kändes jobbigt. Att jag efter dagens shape-pass har en träningsvärk utan dess like är bara en awesome känsla! 

 

Jag tror på att med ett mål i handen är det så mycket lättare att ställa sig inför utmaningar. För mig var det en utmaning att springa milen, varje spinningpass är en utmaning eftersom jag ska pressa mig själv mer och mer för varje gång. Jag tävlar hela tiden mot mig själv, på gott och ont. Och motivationen krävs i allt. Jag vill vinna, därför fortsätter jag träna med Theotott trots att det har gått så dåligt egentligen enda sedan jag började rida honom igen i höstas. Jag vill springa fortast, jag vill vara starkast, uthålligast, you name it! 

 

Jag vet att min träning är ganska "extrem" - för mig, mitt endamål och för att vara en vanlig svensson. Dels handlar det ju om att bli en bättre ryttare, men också om att känna sig bekväm med mig själv. Den största anledningen till min träning just nu är egnetligen ganska löjlig, men det är sanningen. 

Om en månad ska jag tävla igen, den här gången på min stjärna Theo. Vi ska starta första omgången av allsvenskan div 3. Jag tycker inte att kavaj är något smakfullt plagg, och än värre blir det om den inte sitter bra. Jag vill, på årets första tävling, kunna sätta på mig kavajen och känna mig bekväm i den! Jag vill att den ska sitta snyggt, och därför tränar jag som jag gör. Told ya, det är löjligt. Men å andra sidan så har jag ju då ett mål, och det målet för mig att gå till gymmet varje dag eller ge mig ut på en löprunda trots att benen skriker av träningsvärk.

 

Ska försöka skriva lite mer utförligt om dagens träningar, men också om gårdagens föreläsning. Men det får bli imorgon. 

Imorgon har jag för övrigt planerat att springa på morgonen, sen ska jag och rebban gå på ett spinningpass och så ett corepass direkt efter, och avslutningsvis en lunchdejt. På kvällen väntas vällingby ridsällskaps russindisco! (Klubbens 65-års firande med andra ord..) 

Blir nog en bra dag det med. Nu ska jag sova, men avslutar den här dagen med en bild på världens största nallebjörn. 

Den här veckan har varit ganska vanlig, lektion på theo igår och jobb alla dagar. Idag efter jobbet var jag dock på en föreläsning med Carro, erkan och Elin på Solvalla. "I huvudet på en tonåring" hette den och det var Mia Börjesson som föreläste. Så. Himla. Bra. Hade lätt kunnat sitta två timmar till och lyssna, och ni som känner mig vet att jag absolut inte är skapad för det där med att vara stilla och bara lyssna! Så det är ett gott tecken från min sida! 

Ska berätta mer om den vid ett annat tillfälle. 

Imorgon är det jobbelijobb som vanligt. Ska även träna theo för Annie och på kvällen är det hoppträning, wiho! Älska fredagar ❤️❤️

Jag inledde som sagt med en 11 km pw imorse. Åkte sen till gymmet och köttade på crosstrainern i 40 minuter innan jag fick rejsa hem. Duschade och åkte sen med mamma och farmor till Ikea för att kolla på gardiner. 

Väl hemma igen städade jag min bil. Ni som någon gång har åkt i min lilla blå bil vet hur jäkla skitig den är.. Men nu är den som ny! Dock skulle den behöva en tvätt utvändigt också, men det vågar jag inte så det får bli när pappa kommer hem.. :p 

Hann med en liten prommis med mamma och Kennie också. 

Nu väntar jag bara in Tessan så ska vi iväg till Carro för att se mellofinalen och äta tacos yeah! 

Imorgon ska jag till stallet på förmiddagen och rida ut på en gullig häst, vilken det är får ni se imorgon.. :D sen ska jag träna och eventuellt försöka hinna åka och prova ut ett par hoppstövlar. Tänkte nämligen köpa ett par begagnat, men måste ju checka storleken först ;) 

Annars händer det inte så mycket idag, ska väl till gymet och ikväll blir det tacos och mellofinal hos Carro! 

Veckorna rusar förbi. Om någon skulle ha missat det så är det faktiskt fredag idag.

Jobbade som vanligt, och idag var även bästa Fritte där och jobbade med oss! Eftersom vi skulle träna för Annie på förmiddagen så var vi alla där en halvtimme innan vi började egentligen. Det hade vi dock inte riktigt behövt.. vi var nämligen klara med stallet redan vid 9!

 

Tränade som sagt för Annie på Theo under förmiddagen. Det kändes inte riktigt lika bra som i onsdags, men ändå helt okej. Eller alltså.. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, för det känns inte dåligt men jag får ändå ingen bra känsla. jag känner ju att det går framåt, absolut. Vi har tagit hundra steg framåt på bara två veckor, inget snack om den saken. Men ändå hittar jag ingen bra känsla.. Blir så himla irriterad på mig själv.. Det är som sagt absolut inte dåligt, men inte bra nog. Att jag dessutom blir lite stressad över att det är tävling om en månad gör inte saken lättare. Jag gillar inte att tävla för tävlandets skull, och just nu känns det så långt borta att kunna rida ett bra program. Som om inte det vore nog så måste jag ju då prestera för lagets skull, vilket jag i dagsläget känner att jag inte kan göra. Åh vad trött jag blir på mig själv och alla mina funderingar ibland..

 

Efter jobbet skulle jag hoppträna på Elton, men han hade tyvärr fått en hovböld :( Så istället fick det bli hoppning på Bullen. Bullen är stor. Jättestor. Närmre bestämt över 180 cm..! Behöver jag säga att jag kände mig liten, eller att han kändes stor?! Tänk er att gå från lilla Theo till jättestora Bullen.. hehe.

I början ska jag erkänna att jag var lite skakis i benen. När Bullen dessutom pep iväg i galoppen så var mitt mod någonstans under ridhusbotten.. Men när vi började hoppa visade sig Bullen vara en riktig pärla! Han bjöd på mot hindrena, utan att på något sätt försöka dra iväg. Han löste alla problem helt själv, jag behövde bara åka med och hålla honom lite kvick i benen. Att jag inte hängde med i ett enda språng gjorde inte honom så mycket, han hoppade glatt ändå. Snacka om vilken självförtroendeboost han gav mig, så himla schysst i alla lägen!

Vi hoppade först ett liggande kryss, vilket hästarna ser som ett ganska brett hinder. Därefter hoppade vi en oxer som sedan byggdes om till en trippelbarr. Sista språnget kändes jättebra, då vågade jag lita på att han fixade det här själv och kunde fokusera på mig själv. Sjukt roligt var det iaf, och jag tyckte han var ganska trevlig att rida på marken också! Det är ju lite Silja Line-varning på honom, men var man bara lite snabbare än honom så gick det både att sväng och galoppera!

 

När vi sen började jobba igen blev det arbete utan stigbyglar. Hej och hå vad jobbigt det är! Vi red bara i trav och gjorde skrittövergångar, både längs fyrkanten och på serpentiner. 

Jag fick fokusera på att bara slappna av, åka med. Jag överrider, och när Annie säger att jag inte ska göra det så slutar jag rida helt. Det är en så svår avvägning, men idag tycker jag faktiskt jag hittade ett läge som var lite mer lagom! Jag måste chilla lite, vissla och bara sluta fundera så mycket. Och theo kändes riktigt fin på slutet. Bästa bästa lilla hästen <3 

Träffade Jossan på gymet, och efter lite peppning klarade jag 130 kg legpress! Började på hälften, så ja lite nöjd är jag! Och som om inte det vore nog så sprang jag 5 km innan! 

Imorgon är det klubbtävling på theo på morgonen och sen ska jag iväg på en spännande grej! 

Blir så arg på mig själv för att jag rider så dåligt. Arg för att jag stressar upp mig över att det snart är tävling (typ sex veckor kvar, vilket innebär sex tillfällen att träna..) 

Nej nu ska jag sluta vara bitter över att jag inte kan rida. Imorgon är det ma birthday, så jag ska ut och käka middag med bästa tjejerna efter jobbet! Det blir askalas! Dessutom har erkan lovat mig en födelsedagsbrunch imorgon på frukostrasten, typ det jag ser mest fram emot hehe. Annars har jag nog mest åldersnoja, 21 är ändå nästan 25, vilket i sin tur är nästan 30.. Huamig..! 

Slutbabblat för idag. 

I onsdags red jag som vanligt lektion på Theo för Annie. Han kändes fin i början, väldigt pigg och alert. Men när vi kommer till själva arbetet så blir det så svårt. Han är ju inte loss, och det är ju det som är problemet. När jag då dessutom vill kunna påverka honom lite.. det säger ju sig själv att den ekvationen inte går ihop. Det blir branä rjag sänker honom och låter honom bli "platt" i traven, men såfort jag kortar upp så kommer problemen och han blir ojämn i bjudningen. Konstigt va, när hästen inte är lösgjord?! ;)

Hur som så avslutade vi lite bättre iaf.

 

I torsdags red jag också lekton för Annie på Theo. Det gick bättre än onsdagens lektion, men det är fortfarande samma problem - att han inte är loss. Han ser fin ut när vi bara travar längs fyrkanten och jag bara åker med, men så fort jag vill göra något så enkelt som en halvhalt eller lägga en volt så blirdet pannkaka av allt, just för att han inte är loss. Det gick ändå bättre än onsdagens lektion, men inte helt bra. Jaja, det kan inte gå bra jämt!

 

Igår hopptränade jag för Anette på fina Elton. Ska erkänna att jag var lite rädd till en början, Elton är jäkligt stor men har ett förflutet som hopphäst. Han vet vad det här handlar om och tar gärna saken i egna händer.

Men det gick strålande bra, bortsett från att jag hade lite svårt att hänga med i hans stora språng. Vi började med några travbommar och ett litet räcke. Märkte ganska på en gång att jag behövde lite fart för att få till bra språng. Därefter blev det en liten kombination med ett räcke och en oxer. Där blev det ännu tydligare hur mycket galopp jag ändp behövde. Jag ville ju gärna korta upp honom lite för mycket mellan hindrena, och då blev han tvungen att lägga in ett extra galoppsprång, som egentligen inte alls fick plats. Men när jag fick till en bra galopp blev sprången bra och avstånden perfekta.

Vi avslutade med att hoppa en trippelbarr. Kan nog räkna antalet gånger jag har hoppat trippelbarr på en hand, och då hopptränade jag ändå under flera år med lilla Joy. Första trippelbarren låg kanske på 60 cm, och redan då tyckte jag detr var liiite stort. Men Elton hoppade superbra. Andra gången hade Anette höjt upp den, så bakbommen låg väl på 70-75 cm. Då började jag tveka och kom emot i en för dålig galopp, så Elton nitade (med all rätt). Andra gången red jag på lite mer, och Elton seglade över!

Mitt största problem med hoppningen är att jag vill ha för mycket kontroll. Jag vill rida an mot hindrena i en kort galopp och gärna med hästen på tygeln ;). Det funkar ju inte riktigt om man ska hoppa en meter..

Men Elton var verkligen en pärla att hoppa på, bjöd verkligen till i alla lägen. Dessutom var han otroligt fin att rida dressyrmässigt. Jättestor skillnad sen jag red honom senast, och det var ju ändå bara några veckor sedan. Ellen har verkligen gjort ett bra jobb med honom!

 

Har jobbat som vanligt, men också hunnit rida lite. Både onsdag, torsdag och fredag blev det träning. Tänkte slänga ihop ett inlägg om veckans ridpass imorgon. 

Imorgon ska jag förövrigt in till stan för att cutta av håret och sen kirra lite födelsedagspresenter till mina päron som båda fyller år (mamma i torsdags och pappa på måndag, och sen jag på fredag.. I den här familjen gillar vi att samla födelsedagarna..). På kvällen kommer delar av femman hit och kollar mello och käkar tacos! Grymt

Vi travade nästan hela slingan, plus att vi travade på vägen mellan ängarna. Den vägen får man verkligen ta vara på när det går, det är nämligen hur mysigt som helst att rida där. Dock blir det hårt så himla fort, eftersom solen ligger på och torkar upp på en gång och när det dessutom blåser lite eftersom det är stora öppna ytor runt om. Men idag var underlaget super! 

Väl tillbaka i stallet så väntade Frida på oss, så det blev en lunch med fantastiska fyran! vardagslyx på en helt vanlig måndag liksom :) 

Den här helgen blev inte riktigt som jag planerat.. Jag är nämligen dunderförkyld. Hatar verkligen att vara sjuk, men nu är det väöldigt länge sen så det var väl så dags.

Igår var jag i stallet ändå och red Missan. Under uppvärmningen fokuserade jag bara på att hon skulle bjuda framåt. Massa beröm så fort bjudningen fanns där, oavsett det handlade om att hon taktade i skritten eller försvann iväg i ökad trav. Bjudningen är ju steg 1, så vi värmde i princip på långa tyglar i full fart. Faktum är att det var ett vinnande koncept, för hon var faktiskt riktigt fin sen! Vi jobbade med mycket övergångar och jag var noga med att hon svarade på en gång. Svarade hon inte så fick hon rejsa iväg i galopp, och tillslut blev hon väldigt lydig. Jag var också noga med att när jag bromsade upp eller gjorde avbrott så gjorde jag det till största del för rösten. Allt för att det hela tiden ska vara kul och springa utan onödiga tag i munnen. På slutet var hon som sagt väldigt fin.

 

Igårkväll var jag hos Carro och käkade tacos, kollade Hockeyn och avsslutade med Mello! Bra kväll helt enkelt.

Imorse var det tidig uppgång eftersom jag skulle döma på märkestävlingen i stallet. Alla red superbra, och jag tror att alla blev godkända.

Skulle ha ridit Missan efteråt, men mår verkligen skit så hon fick vila.. Istället åkte jag hem och landade i soffan framför hockey!

Det känns ändå bättre att vila upp sig och bli frisk idag, så att jag kan jobba ordentligt imorgon.

Vi hoppade studs på medellinjen och vi tog oss över alla gånger. Nej men det är verkligen roligt med hoppning, det enda som är synd är att jag bara rider theo en gång i veckan, så det blir så långt mellan dressyrpassen. 

Idag är jag dunderförkyld, men när anette kom på eftermiddagen och frågade om jag ville hoppa vid 19 så kunde jag ju inte säga nej. Måste ju ta varje chans jag får. Hoppade iaf virvelvinden viriato! Virvelvind är väl det sista man kan säga om honom, men vi fick iaf lite fart mot slutet! Virri är dock himla schysst och skulle nog heller aldrig stanna på ett hinder. 

Vi hoppade något högre idag än förra veckan, närmre bestämt typ 70 cm! Haha vet inte när jag hoppade så högt senast.. Dock hängde jag väl inte riktigt med i alla språng, men får väl skylla på att jag aldrig hoppat en så stor häst och när han inte bjuder till hundra så blir det lite konstiga språng. 

Men det var väldigt kul! 

Nu är jag, som dragit dunderförkyld.. Imorgon ska jag bara rida Missan, men annars har jag inget planerat. Eller jo, på kvällen ska jag till Carro och käka tacos och kolla på mello!