Jag lever, ni också. 

Kan inte säga att jag har haft fullt upp den här veckan, har bara inte orkat uppdatera något helt enkelt. Så tänkte därför dra veckan i korta drag.

 

Förra måndagen var jag ju hos hovslagaren med Royne och min snälla pappa följde med. När han satt inne i "fiket" på mälarkliniken så hade Chris kommit fram och sagt "du måste vara herr Grape?!". Vi har ju varit där ett par gånger nu om man säger så och all personal känner numera igen lilla Kentucky..!

Roy fick vila på måndagen och jag red bara fina Queen. Gaah vad härlig hon är den hästen. 

 

Emma red Royne i onsdags, och hon sa att han hade känts väldigt svår. Senast hon red honom innan det så tyckte hon att allt var så enkelt, så redan då började vi ana att något var fel. Han vilade på torsdagen och i fredags red jag lektion för Emma. Redan när jag satte igång känndes det dåligt, och efter ett tag blev han tillomed dum.. Han har verkligen inte varit dum sedan i somras.. Vi bestämde oss ganska snabbt för att han skulle få kollas under söndagen när Chris ändå skulle komma till Hogsta. 

 

Planen var dock att vi skulle hinna med en programträning på söndag morgon på Vällingby. Låter kanske jättekonstigt att jag väljer att åka på programriding när hästen inte känns fräsch?! Men min tanke var inte att rida skiten ur honom och prestera på topp, utan vi ville bar aåka dit för att träna på att rida någon annanstans än hemma. 

Upp i ottan för att göra iordning allt söndag morgon. Släpade upp pappsen som skulle åka med mig till Vällingby eftersom mamma redan var där och red själv. När pappa kommer ut till bilen så går det inte att få upp bakdörrarna. Bra start på dagen! 

Tillslut, om än lite för sent, kommer han ut till mig och kan koppla på trailern. Lastar på Royne som, precis som vanligt, går på helt själv. Lite stressad börjar jag rulla mot Vällingby - en resa på max 20 minuter. Hinner åka ungefär 300 m innan jag kollar i sidospegeln på vänster sida. Upptäcker till min förskräckelse att ett hjul inte rullar?! Pappa som sitter brevid med Kennie i knät (eftersom bakdörrarna inte gick att öppn) fick masa sig ur bilen och fösöka fixa det, men det gick inte. Så det var bara vända och åka hem igen. Det var den programträningen det!

 

Hade tid hos Chris vid 12 och hade bestämt mig för att visa Royne under ryttare. Jag har lite svårt att förklara känslan när jag känner att han inte är fräsch. Han ser ju inte halt ut, och det är inte känslan jag får heller! Jag brukar säga att han blir onaturligt svävig i traven, alltså inte att han får världens trav utan att svävandet bara blir konstigt och långsamt. Ni hör ju själva hur flummigt det låter..

Dock visade sig Royne från en av sina bättre sidor och Chris kunde inte se några konstigheter vid ridning. Han ville istället gå ut och böja honom i frambenen eftersom han misstänkte en liten reaktion där. Mycket riktigt, han var öm i båda fram. Dock ville inte Chris gå i och behandla i leden. Så han ska få några dagars vila och sedan ska vi jogga i 10 dagar. Under den tiden ska han även stå på Finadyne, med förhoppningen att vi ska kunna rida bort det här. Funkar det inte så får jag åka in till kliniken och då är planen att vi ska gå in och behandla runt leden. 

 

Så just nu promenerar vi en timme om dagen - bra motion för piloten. Han börjar bli riktigt pigg, men till helgen ska vi börja jogga tänkte jag. 

 

I övrigt är allt som vanligt. Jobbar hela veckan och är ledig på söndag. Nästa vecka ska jag åka och kolla min sadel på onsdagen och annars händer det inte så värst mycket.