En helt annan vändning!

Som ni har märkt så har jag under de sista månaderna knappt nämnt något om Roy. Ni vet att han var hos veterinär-Silvana i början av april, och att det inte var någon god prognos då, men sen blev det tyst om honom här (förvisso ganska tyst öht..).

Så här ligger det till - han har artros i hovlederna på båda fram, spatt i båda haserna (och en ganska "grov" sådan, eller vad man nu ska säga) och ont i ryggen. Det är det sistnämnda som är det största problemet. Artrosen och spatten är vad det är, men ryggen är sekundär till haserna. Han avbelastar haserna, och får då ont i ryggen istället. Hur vi än har vridit och vänt på det hela, olika träning, vila osv, så blir inte ryggen bättre. Eller rättare sagt - den blir inte tillräckligt bra för att han ska kunna tränas igen. Han skulle troligtvis kunna lalla runt, gå som promenadhäst eller kanske tränas väldigt lätt - men det är ju inte vad jag vill. Jag kan inte stå och betala den skyhöga stallhyran på Hogsta för att luffa runt i skogen, det går liksom inte ihop rent ekonomiskt för mig. Ska jag lägga ut de pengarna varje månad (vilket är typ 80% av min månadslön...), så ska det vara för att kunna satsa lite åtminstone och annars är det för mig inte värt det. 

 

Silvana gav oss två alternativ - Sälja som promenadhäst eller ta bort honom. Det klart att det kändes "dumt" att ta bort honom när han kanske skulle funka för lättare ridning, men vi vågade inte riktigt chansa. Vi vill inte sälja en häst som ridhäst, med vetskapen att det kanske inte kommer funka. De flesta av er vet ju hur det gick för Dandy, så därför gick promenadhäst fetbort på en gång! 

 

Vårat beslut blev alltså att döma ut honom. Allt detta skedde medan jag var sjukskriven och jag hade all tid i världen att tänka igenom mina beslut. Men tydligen hade jag inte tänkt igenom allt riktigt ordentligt ändå..

För några veckor sedan var vi i kontakt med veterinär och försäkringsbolag, och allt var väl egentligen spikat och klart. Men jag kände att vi, av flera olika anledningar, var tvugna att hitta en annan lösning. Svarten var inte klar med sitt liv här, han är trots allt bara 12 år. 

Jag och mamma var ute på promenad med Kennie och pratade lite om mina gamla ponnyer, som faktiskt allihopa gick på ridskola när de hade tävlat färdigt. Och allihopa mådde otroligt bra under den tiden de gick/går där (Frida och Dandy jobbar ju fortfarande som ridskolehästar, medan Joy såldes tillbaka till sin gamla ägare efter 2-3 år pga att hon var så gammal).

Det var då det slog mig - varför inte testa att låta honom jobba på Vällingby ridskola?! Jag var lite tveksam till om Annie och Lollo skulle vilja ta sig an honom som ridskolehäst, om de skulle tycka att hans skador och hyss skulle bli för mycket problem, men de tog emot förslaget med öppna armar! 

 

Efter den långa vilan har mamma nu satt igång honom igen (jag har också ridit lite grann, men mamma har haft huvudansvaret för honom), och han har funkat jättebra när han inte har pressats så hårt. 

 

Ni kanske tycker jag är dum i huvudet, men so what? Jag är villig att ge det en chans och jag tror på det här. Jag litar på Annie och Lollo till 100% och jag vet att de inte skulle utsätta honom för något som han inte klarar av. Och skulle det skita sig, han är dum eller får ont, ja då får vi hitta en annan lösning. Men det är ett senare problem. Ridskola klingar väldigt dåligt i mångas öron, men faktum är ju att alla mina ponnyer har mått så otroligt bra när de har jobbat där. Med tanke på både artrosen och spatten hos Roy, så kommer han troligen må bra av att röra på sig två timmar om dagen. 

 

De flesta jag har berättat det här för har ställt frågan om vi har tänkt triangelmärka för att få ut försäkringspengarna, men jag har sagt fetnej till det! Han är så "lågt" försäkrad (i jämförelse med vad man får betala för en ny häst), så det är liksom inga pengar i sammanhanget. Min förhoppning är att någon ska vilja tävla honom i lättare klasser, för upp till LA är han verkligen en klippa - de rörelserna gör han i sömnen. Och funkar han, så är han en klippa för eleverna att få lära sig på eftersom han kan allt. Gör piloten rätt så byter han säkert ner till vartannat, han gör piruetter, kan passage och lite piaff. 

 

För mig är det här det absolut bästa alternativet, och jag är otroligt glad att Annie och Lollo ville ha honom! Och det bästa av allat - jag kommer kunna hålla koll på honom..!

 

 

Det känns väl som att det är värt att testa! :)

Men, jag måste bara fråga, kom inte något av det här fram när ni besiktigade honom inför köp? Eller gjorde även ni en chansning? Vill du inte svara här kan du ju skicka ett mail, om du vill svara öht dvs :)

Tänker du köpa en ny tävlingshäst till dig själv?

Hoppas att Royne håller för ridskolelivet, det är ju toppen om man får rida hästar som "kan".

Aaah, okej.. Det är ofta röriga historier :) det är inte helt lätt att hitta häst, och att hitta en kärnfrisk häst verkar nästan vara omöjligt! :(

Hoppas du hittar en ny fin häst och att han håller fint för ridskolelivet vilket han säkert gör, även om det är fler pass per dag så är det ju lugnare pass med mycket skrittpauser och säkert inte lika mycket tryck i gångarterna :) häftigt med en så välutbildad häst på ridskola oxå!