Jag brukar alltid vara sjukt taggad på att tävla, oavsett om det gått bra eller dåligt att rida sista tiden så tycker jag ALLTID det är roligt att tävla. Eller kanske snarare tyckte..

Den här gången existerar inte peppen, den har gömt sig någonstans låååångt borta och jag verkar inte hitta den. Tävlingen i söndags gick egentligen inte dåligt, Theo skötte sig bra men jag klantade till det. Och det är just det, JAG gör för många misstag. Hela tiden. Alla Tävlingar.

Det slog mig häromdagen att jag inte ridit ett program på tävling på över 62% på fyra år. F Y R A  Å R! Jag har hunnit tävla sex olika hästar på dessa fyra år, med det ena resultatet sämre än det andra. Jag kom till en punkt efter förra helgen där jag insåg att det är inte kul att alltid vara sämst. Det är inte kul att hela tiden jaga och känna att man ligger så jävla långt efter. Okej, jag kommer kanske inte alltid sist, men jag är ständigt långt efter mina träningskompisar, lagmedlemmar och klubbkamrater. Ständigt jagande utan resultat.

 

Utåt sett har jag nog ett ganska normalt självförtroende? Inte att jag är världsbäst men heller inte att jag är värdelös. Utåt sett, ja. Här inne är det något helt annat. Jag skäms över dåliga resultat. Jag skäms över att ha ett lägre resultat än någon annan på samma häst. Och jag pallar inte riktigt längre trycka ner mig själv så jävla långt efter varje tävling. Att aldrig kunna vara nöjd. Aldrig kunna känna att "nu gjorde jag det bra".

 

Står i valet och kvalet om jag verkligen ska tävla på söndag. Det är ju hemma, vilket innebär alla bekvämligheter man kan tänka sig. Men är det värt det? Är det värt att sänka sig själv ännu lägre? Är det värt att starta klockan 8.06 och sen gå hela dagen och gräma sig över alla fel man gjorde? Gå hela dagen och känna sig allmänt värdelös? Är det värt det?

 

Ska sluta vara bitter, gå och lägga mig och fundera på om jag verkligen sysslar med rätt sport. Jag älskar ju det här. Jag älskar att träna. Jag älskar att tävla. Men jag tror jag måste hitta tillbaka till glädjen i att tävla, och inte bara se prestationen och prestigen.