Veckorna rusar förbi. Om någon skulle ha missat det så är det faktiskt fredag idag.

Jobbade som vanligt, och idag var även bästa Fritte där och jobbade med oss! Eftersom vi skulle träna för Annie på förmiddagen så var vi alla där en halvtimme innan vi började egentligen. Det hade vi dock inte riktigt behövt.. vi var nämligen klara med stallet redan vid 9!

 

Tränade som sagt för Annie på Theo under förmiddagen. Det kändes inte riktigt lika bra som i onsdags, men ändå helt okej. Eller alltså.. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, för det känns inte dåligt men jag får ändå ingen bra känsla. jag känner ju att det går framåt, absolut. Vi har tagit hundra steg framåt på bara två veckor, inget snack om den saken. Men ändå hittar jag ingen bra känsla.. Blir så himla irriterad på mig själv.. Det är som sagt absolut inte dåligt, men inte bra nog. Att jag dessutom blir lite stressad över att det är tävling om en månad gör inte saken lättare. Jag gillar inte att tävla för tävlandets skull, och just nu känns det så långt borta att kunna rida ett bra program. Som om inte det vore nog så måste jag ju då prestera för lagets skull, vilket jag i dagsläget känner att jag inte kan göra. Åh vad trött jag blir på mig själv och alla mina funderingar ibland..

 

Efter jobbet skulle jag hoppträna på Elton, men han hade tyvärr fått en hovböld :( Så istället fick det bli hoppning på Bullen. Bullen är stor. Jättestor. Närmre bestämt över 180 cm..! Behöver jag säga att jag kände mig liten, eller att han kändes stor?! Tänk er att gå från lilla Theo till jättestora Bullen.. hehe.

I början ska jag erkänna att jag var lite skakis i benen. När Bullen dessutom pep iväg i galoppen så var mitt mod någonstans under ridhusbotten.. Men när vi började hoppa visade sig Bullen vara en riktig pärla! Han bjöd på mot hindrena, utan att på något sätt försöka dra iväg. Han löste alla problem helt själv, jag behövde bara åka med och hålla honom lite kvick i benen. Att jag inte hängde med i ett enda språng gjorde inte honom så mycket, han hoppade glatt ändå. Snacka om vilken självförtroendeboost han gav mig, så himla schysst i alla lägen!

Vi hoppade först ett liggande kryss, vilket hästarna ser som ett ganska brett hinder. Därefter hoppade vi en oxer som sedan byggdes om till en trippelbarr. Sista språnget kändes jättebra, då vågade jag lita på att han fixade det här själv och kunde fokusera på mig själv. Sjukt roligt var det iaf, och jag tyckte han var ganska trevlig att rida på marken också! Det är ju lite Silja Line-varning på honom, men var man bara lite snabbare än honom så gick det både att sväng och galoppera!