Motivation gör så mycket mer än vad man tror. Med litervis av envishet och motivation har jag klarat så mycket mer än vad jag kunnat drömma om de senaste veckorna. Jag kan inte påstå att jag i början tränade för att jag tyckte det var så fantastiskt roligt. Ju starkare och uthålligare jag har blivit desto roligare är det att träna. Idag sprang jag 5 km utan att bli särskilt trött. Igår sprang jag 6 km och hade lätt kunnat springa fyra till utan att det kändes jobbigt. Att jag efter dagens shape-pass har en träningsvärk utan dess like är bara en awesome känsla! 

 

Jag tror på att med ett mål i handen är det så mycket lättare att ställa sig inför utmaningar. För mig var det en utmaning att springa milen, varje spinningpass är en utmaning eftersom jag ska pressa mig själv mer och mer för varje gång. Jag tävlar hela tiden mot mig själv, på gott och ont. Och motivationen krävs i allt. Jag vill vinna, därför fortsätter jag träna med Theotott trots att det har gått så dåligt egentligen enda sedan jag började rida honom igen i höstas. Jag vill springa fortast, jag vill vara starkast, uthålligast, you name it! 

 

Jag vet att min träning är ganska "extrem" - för mig, mitt endamål och för att vara en vanlig svensson. Dels handlar det ju om att bli en bättre ryttare, men också om att känna sig bekväm med mig själv. Den största anledningen till min träning just nu är egnetligen ganska löjlig, men det är sanningen. 

Om en månad ska jag tävla igen, den här gången på min stjärna Theo. Vi ska starta första omgången av allsvenskan div 3. Jag tycker inte att kavaj är något smakfullt plagg, och än värre blir det om den inte sitter bra. Jag vill, på årets första tävling, kunna sätta på mig kavajen och känna mig bekväm i den! Jag vill att den ska sitta snyggt, och därför tränar jag som jag gör. Told ya, det är löjligt. Men å andra sidan så har jag ju då ett mål, och det målet för mig att gå till gymmet varje dag eller ge mig ut på en löprunda trots att benen skriker av träningsvärk.