Nu betar de tillsammans..

Idag fick vår fina vän Moulina lämna livet på jorden, och betar nu på de evigt gröna ängarna tillsammans med sin bästa vän Dracula. 

Molly har på senare tid, upprepade gånger, fått kolik men utan akuta symptom. Förra veckan åkte de in med henne till Ultuna för att verkligen reda ut vad det var för fel. Det visade sig då att hon hade problem med de inre organen. Det i sin tur ledde till att tarmarna slutade fungera som de skulle och vi kunde tyvärr inte hjälpa henne på något sätt. 

Vi tackar Molly för det fantastiska jobb hon gjort under många år på ridskolan! 

Trots att vi har över 50 hästar, så blir man lika berörd vem det än är som försvinner. Man har någon form av relation till alla! Därför gick vår förmiddag i det långsammaste tempot någonsin. Alla var lite off och det enda vi egentligen tänkte på var Mollan. 

Men det är ju såhär det är med djur. Någon gång måste vi låta dem vandra vidare, och vi måste ju ta det beslut som är det bästa för djuret. Vi får inte vara egoistiska, men jag är bara glad över att jag aldrig behövt ta ett sådant beslut över mina hästar! 

Tror det är erkan som står för bilden..

Ibland är de besluten lättare att ta än andra gånger även om de aldrig är lätta.
I sådana här fall när man vet att det är en befrielse så är det ju ett lättare beslut att ta, även om vi som blir lämnade kvar självklart blir ledsna.

Jag tänkte som så när det var min förra häst att jag kan i alla fall känna mig glad och lycklig över att jag gav honom några år som var helt fantastiska och sen när kroppen inte ville vara med honom så valde jag att ta bort honom innan han själv förstod att han var dålig och därmed gav upp. :)
Men beslutet är ändå aldrig lätt, och som sagt, man är alltid ledsen när det sker. Det är ju ens bästa kompis...

Men åh, Dracula. Helt otroligt, hur gammal blev han? Alltså. Det är 20 år sedan jag började rida och då var han ju typ unghäst kanske?