Tävling Vällingby 5/4

Sådär ja, nu känns det som att jag har börjat landa lite efter den är helgen. Imorse hade jag förvisso sovmorgon och gick inte upp fören kl sju (vaknade dock i soffan hos mina föräldrar där jag hade slocknat igår kväll..), men annars har det varit full rulle från 05.30 till iaf 19.30 sista dagarna. Men innan klockan 14 idag hade jag varit hos Annie och hämtat bil, kört hem QD till Hogsta, dömt klubbtävling på ridskolan, kört tillbaka Annies bil och sprungit runt halva Vällingby centrum för att köpa present till min bror. Produktiv förmiddag.
 
Tävlingen igår då?
Inför första klassen kände jag mig rätt lugn. QD kändes fin i lördags så vi hade rätt förutsättningar för att göra bra ifrån oss. Framridningen var okej, inte så bra som det kan vara, men ändå absolut okej. Hade honom inte riktigt i den där lilla asken mellan hand och skänkel, men ja - tillräckligt för att vi skulle kunna ta oss igenom en Lb. 
Väl inne på banan så var han väldigt taggad, nästan lite opåverkbar. Eller snarare att han tog varje hjälp lite väl mycket. Skänkeln hade jag svårt att lägga till utan att han blev på tårna. Känslan i travprogrammet var ändå helt okej. I skritten fick vi ett taktinslag då jag gick på honom lite för mycket med skänkeln. Galoppen började helt okej. Till vänster var det ovanligt bra faktiskt, höger däremot inleder han med ett litet hopp och skutt så att det blir vänster galopp men byter sen själv tillbaka till höger. I volten kännde jag hur taggad han verkligen var, så jag vågade inte riktigt trycka på i mellangaloppen. Dock tog han saken i egna händer och la in en liten bakutspark och sprang sedan det fortaste han kunde sista biten ;) 
Bortsett från just högergaloppen så kändes det ändp helt okej. Döm min förvåning när resultatet blev 58%.. Där och då hade jag helt klart bestämt mig för att jag aldrig mer skulle tävla igen. Så många gånger som jag har kommit ut och ändå kännt mig ganska nöjd, och resultatet blir så långt ifrån bra som det kan bli. Man börjar ju tvivla på sig själv, om man verkligen kan rida när man själv tycker det är bra och domaren tycker precis tvärt om.. 
 
Efter en lång stunds funderande och övertalande (läs tvingande) så startade jag iaf andra klassen. "Du startar andra klassen, du har inget val. Erkänn att du inte vågar göra något annat nu!" Korrekt, klart jag inte vågar göra något annat när chefen säger så ;)
På framridningen kändes det inte jättebra, mest tror jag för att jag själv inte riktigt kunde slappna av. Jag ville så himla gärna gå in och visa vad vi faktistk kan! Men av erfarenhet vet jag ju att det inte är min starkaste sida. 
Det var först när ekipaget innan mig gick in på banan som jag började hitta tillbaka till känslan och hur jag skulle rida. 
Väl inne på banan la QD i högsta växeln och så körde han, jag fick helt enkelt bara hålla i mig och åka med! Lagom till startsignal hade han lugnat ner sig så jag kunde börja rida lite. Vi inledde lite svajigt med en fyra på inridningen där han inte stod helt still i halten. Vi fick någon liten taktmiss i travvolten och precis efter halten, men annars flöt travprogrammet på bra. I skritten red jag klokt och kortade inte upp honom för mycket för att slippa taktinslagen. Likaså galoppen, jag vågade inte riktigt trycka på honom efter första klassens små bus. Det flöt ändå på ganska bra, dock fick vi en felfattning efter övergången på diagonalen där jag blev lite otydlig med vad jag ville. Så en fyra på det och så hann jag inte riktigt få ihop honom innan ökningen så den blev lite halvdan. Överlag var jag ändå väldigt nöjd över det här programmet. Jag red mycket bättre och tänkte innan jag gjorde! 
Resultatet blev 66% och det kändes skönt att vi faktiskt fick betalt för det som var bra! Det hela resulterade i en niondeplacering, och brevis mig på prisutdelningen fick jag ha min grymma kollega Chris som blev tia! 
 
Efter den här veckans träning på Vällingby känner jag mig bara så himla motiverad till att träna vidare för att få visa upp hur fin den här hästen ändå är! 
Kan inte med ord beskriva hur tacksam jag är över alla fantastiska människor som finns runt omkring oss! Annie och Lollo som låter QD bo på Volange, och att Annie hjälper mig med träningen och lånar ut bil så att jag kan köra honom fram och tillbaka. Louise som låter mig rida hennes fantastiska häst och min bästa lilla hästskötare Sandra som tar så väl hand om min finaste prins! Står i tacksamhetsskuld till tusen! 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0