Jag intalar mig att guden Gode aldrig har funnits hos oss, låtsas att han aldrig ens existerade. Då går det faktiskt bra! 

Den här dagen har flutit på bra. Efter lite velande fram och tillbaka så red jag lilla Mayapiraya innan lunch. Glad att jag gjorde det, för humöret gick spikrakt uppåt trots att det inte gick riktigt lika bra som förra veckan. Dock inledde vi med att Maya blev rädd och hoppade rätt in i mig och jag ramlar bakåt och landar på rumpen.. Smidigt som attan! Fast med tanke på att Erkan och Chris trodde att jag hade hoppat upp och ramlat över på fel sida så känns det rätt ok att ha ramlat för att hästen hoppar på en ;) 

 

När jag väl var uppe så tränade vi enbart start och stopp. Eller ja, mest start för är det något hon kan så är det stopp! Så med mycket röst, lite skänkel och massa beröm så tog vi oss framåt. Med Missan och Erkan som draghjälp kunde vi även galoppera i båda varven. Till höger fatta de hon nästan på en gång, medan det till vänster tog en långsida innan det blev rätt galopp. Himla knöligt det där med höger och vänster hälsar Maya. 

Hon kändes dock lite trött redan när jag longerade innan uppsittning, så jag red inte så länge. När hon tydligt berättade att bensinen var slut så travade vi bara ett varv åt varje håll. 

Hon är himla gullig Maya, som en riktig liten sockerbit!