Men just på jobbet känns det så himla motigt, och framförallt inte roligt att rida just nu. Alla mina ridkamrater har en häst att rida och ett mål att sikta mot, en tävling som de alla jobbar så mycket de kan för att lyckas på. Jag har varken en häst jag känner att jag kan och vill rida på eller ett mål att sikta mot. Och då blir allt plötsligt så omotiverat. Jag vill ju tycka att det här är roligt, det är ju det bästa jag vet egentligen. Men som det är nu är det varken kul för mig, mina kollegor, ridkamrater eller Annie som jag rider för när det enda som händer är att jag är bitter och missnöjd. 

Alla säger åt mig att jag måste sänka mina krav för att det ska gå bra, men sista veckorna har mitt enda krav varit att det ska vara kul att rida. Jag kan liksom inte sänka kraven så mycket mer än så. 

Dagens hästar var iaf Ester och theo. Ester red jag bara en kortis innan lunch och det gick väl inte dåligt men inte bra heller. Den är snäll och gör vad den ska. 

Theo gick inte alls nå bra. Han blir spänd så fort jag hoppar upp. Tar jag i tygeln så blir han spänd och tänker mer uppåt än framåt, men lättar jag så paddlar han bara iväg. Vet liksom inte hur jag ska göra och är inte kunnig nog för att lösa problemen. 

Var så himla ledsen och besviken efteråt, så åkte till gymet och köttade mig runt milen på 53,38! Nånting bra idag iaf! 

Imorgon är jag ändå ledig, eftersom jag flyttar! Ska även hinna med att åka till QD och äta pizza i soffan med mina finaste vänner.