Kennie fick en två timmars promenad imorse på blank-is. Det tar sin lilla stund att promenera runt 11 km på gångvägarna när man knappt tar sig framåt.. 

Åkte till stallet sen och skulle rida Gode och Cappi. 
Gode var först ut och han skötte sig mycket bra. I fredags var han inte riktigt lika framåt från start, men jag tror han vilade igår så idag kändes han faktiskt väldigt bra från start. Även om han är framåt så är han lite kantig innan motorn blivit riktigt varm, men när han har fått trava lite och galoppera något varv åt varje håll så blir det en helt annan häst. Både positivt och negativt. Idag ville han gärna släppa stödet lite i handen och älga på framåt. Man vill ju att han ska vilja framåt, men inte på bekostnad av att han sänker ryggen och släpper kontakten. Helst vill man ju ha hela paketet med en ärlig bjudning, och efter lite jobb med att sänka honom utan att förlora energin så kändes han riktigt fin. Red skänkelvikningar och korta tempoväxlingar och han var riktigt duktig. 

 

Cappi fick då alltså springa som nummer två. Han hade tydligen haft lite kul igår och lyckats få av sin pilot. Han är ju lite busig, och är man inte beredd när han studsar iväg så är det lätt att man ligger på backen. Det blir ju så när de är så stora. Hade han varit i Theo-size så hade man knappt kännt att det hände något, men nu är han ju inte det och varje litet skutt känns gigantiskt. Jag har ju också hängt lite löst några gånger. Men det är ju verkligen inte att han är dum, han har blivit rädd någon gång och så har han busat lite när vi hade ett hinder framme. 

Hur som, han inledde med att verkligen kännas som en planka. Alltså.. fine att han är stel eftersom de inte ens kan gå i hagen just nu, men så stel som han var idag.. Jesus! 
Så mitt främsta fokus låg på framåtbjudningen. Han är ju fortfarande ung och måste vilja framåt. Tyvärr har det ju blivit så att man gärna bromsat på honom, eftersom han är stor och lite studsig ibland så det förstår jag. 
Så tempoväxlingar och serpentiner över medellinjen med skrittövergångar bestod dagens pass av. När jag värmde upp lite i galopp så var han verkligen i sju olika delar och galoppen var inte jämn någonstans. Fyrtakt, blandat med avbrott och något krumsprång.. Jag låtsades att det regnade och tänkte att det blir väl bättre när han kommit loss lite. 

När han blivit varm i kroppen så började jag jobba med traven och höll ett litet spö i handen. Han var spänd första varvet, men sen vågade han gå på och började ta ut steget lite. När stegen blev längre kom även frustningarna och en avspänd häst som ett brev på posten! Efter lite skänkelvikningar och ännu fler serpentiner så började han kännas lite mjuk i kroppen också. 
I galoppen valde jag att släppa spöt eftersom han är lite lätt i rumpen från början, blir han då lite sur på skänkeln.. hehe. Högergaloppen var fortfarande lite kantig men ändå bättre, men till vänster var det en helt annan häst! Han blev rundare och kom upp några snäpp i formen.

Över lag är jag nöjd med vad vi fick ut av passet, för det blev stor skillnad från start till mål! 

 

Avslutade med en lektion för Hedda och Sessan, och de fick verkligen kämpa båda två. Skänkeln fram till handen var det ja..! Superroligt att få se dem utvecklas tillsammans!