När livet kommer emellan

Ibland känns livet så fruktansvärt orättvist.. 
Min absolut finaste lilla kompis har ont, och kommer aldrig bli smärtfri igen. 
Jag är så otroligt ledsen över att det har blivit så. Han förtjänar inte det. Finns ingen med så mycket arbetsvilja, en sån som bara går och går tills han stupar. 
Världens bästa... 
Själv är jag lite lätt ur fas kan man väl säga. Tänker inte så mycket utan gör bara istället. Livet går lite på autopilot så att säga. 

Igår var jag glad över att jag hade lilla M i alla fall. Men you know, inget varar för evigt.. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0