Så. Jävla. Back. In. Business.

Idag går mitt smile från det ena örat till det andra! 
Förra veckan satt jag på Jasper och undrade vad vi höll på med. Jag var totalt livrädd för minsta lilla grej han hittade på. Han blev såklart spänd av att jag var spänd och tog inte ett steg framåt. Annie frågade om vi skulle hitta på något annat ett tag, rida på någon annan häst för att komma över det hela. Men nej, jag har ju inte direkt någon jag känner att jag vill rida på och så. Jaja, life goes on.
När jag var hos Raggan i lördags och skulle ta första språnget så kände jag direkt rädslan komma krypandes. Hos Raggan finns det absolut ingenting att vara rädd för. Alltså verkligen ingenting! Så jag tog mig i kragen och bestämde mig för att det helt enkelt inte var ett dugg läskigt. Och det gick ju hur bra som helst.
 
Sedan dess har jag faktiskt inte funderat så mycket över saken. 
Idag när vi skulle rida lektion så gav jag mig bara fan på att oavsett vad som hände så skulle jag inte ge upp, och även om det var obehagligt så skulle jag fortsätta rida ändå! Punkt. 
Faktum är att Jasper gick som ett spjut idag! Han känner ju direkt om jag är osäker, och han är ju smart. I det läget blir han ju dels spänd, men han tar ju också chansen att jävlas. Han är ingen elak häst, men han är smart och snabbtänkt. Han vet när han kan komma undan. 
När vi travat en stund och allt kändes lugnt så provade vi lite galopp också - SAMTIDIGT som Pellen longerade Collin! Är det något jag verkligen inte gör om jag inte måste så är det att rida samtidigt som någon longerar. Det är mer regel än undantag att hästarna sprätter till då och då på lina, och då vill inte jag sitta på en häst som passar på och tar chansen att göra samma sak! 
När Annie kom in och vi började rida lite mer så blev han bromsig. Så vi ägnade oss åt 4-års ridning med full fart i trav längs med fyrkanten. Han måste ju tänka framåt hela tiden, utan att jag ska behöva driva som ett djur. 
Men tillslut kunde vi trava både på volter och fyrkantsspår. Och galoppera! 
En sak som vi har kommit på är att han är väldigt "flockig" av sig. Är jag på den ena volten och Pellen och Collin på den andra, då protesterar han och börjar bromsa direkt. Är Collin dock på samma volt så går det hur bra som helst att svänga. Det är ju något han måste lära sig och vänjas av vid, men nu är fokus på att han ska gå fram och då får vi helt enkelt ta hjälp av Collin på samma volt. 
Jag är så himla glad att en stor sten verkligen släppte! Även om det bara innebar att vi kunde trava rakt fram och fatta galopp åt båda hållen med hjälp av ett spö - men det är 100 gånger mer än vad vi kunde göra förra veckan!! 
 
Efter jobbet åkte jag till Kersö för att rida Raggan. Tanken var att jag skulle rida henne på fältet, men det var snöstorm och kolsvart, så jag vågade faktiskt inte ge mig ut. Raggan är ju snäll, men jag är så otroligt mörkrädd när det kommer till att rida i mörker.. Vågar knappt skritta fram utomhus när det är mörkt.. 
Så vi fick helt enkelt hålla oss i ridhuset. Raggsan inledde med att var livrädd för lite snö som hade fallit från taket.. Ibland kan man undra alltså ;)
Vi gjorde en miljon skrittövergångar och skänkelvikningar för att hon skulle slappna av och bli lösgjord. Mot slutet kändes hon faktiskt ganska bra. 
Det bästa med Raggan (förutom att hon är just Raggan såklart, och att det är en välutbildad häst som kan lära mig massa knepiga saker) är att hon på ett sätt är så lik Jasper. De är båda två så otroligt tekniskt svåra hästar. Även om jag inte kan använda samma teknik på dem båda, så är det ändå en viss teknik man behöver träna upp. Och det som gör Raggan så bra i det här läget är att hon är ungefär 10 storlekar mindre än Jasper. Så på henne kan jag verkligen lära mig tekniken, och sen får jag fortsätta öva på den på Jasper! 
 
Imorgon tror jag vi skulle rida "våra" hästar på dagen. Sen har jag lektioner hela kvällen, och efter min sista lektion ska jag rida lektion istället för mamma. Hon var tvungen att jobba, så jag var inte sen med att tacka ja till att rida istället för henne. Så nyttigt att både rida lite andra hästar och faktiskt rida med på lektion. Det är ju ändå lite som en kaosig framridning ;) Så även om jag inte har någon häst förutom Jasper som jag verkligen skulle vilja rida, så blir det ju alltid kul i slutändan och man får se det som tid att lära sig! 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0