Jag har iaf mest solat, chillat och promenerat sista dagarna. Skönt ändå med det grymma vädret. 

I fredags red vi ju lektion som vanligt. Jasper kändes helt okej genom hela passet, men jag får liksom inte riktigt med mig bakbenen. Vi fortsätter ju utan sporrarna och då hamnar han lite i två delar. Jag har inte riktigt tekniken att kunna rida ihop honom i det läget, utan istället rider jag på fart och rider ifrån bakbenen. Det är en så hårfin gräns. 

Idag fick jasper springa ett varv i skogen, vilket han alltid uppskattar. Vi galopperade en liten sväng också där det var bra underlag, och då kände man verkligen att han kunde explodera vilken sekund som helst. Men han höll sig på mattan och gjorde precis vad han skulle. 

Nästa vecka väntar jobb som vanligt. Ser ut som att vädret ska hålla i sig, men till helgen blir det fyra grader och regn igen.. 

Red lektion på min finaste fyrklöver som vanligt igår, även fast jag egentligen inte ville. Men är ändå glad att jag gjorde det och att vi tog oss över en väldigt liten, men ack så viktig, spärr. Med annies hjälp försöker vi hela tiden hitta ett sätt som passar honom bra. Vi måste hitta en röd tråd som fungerar. Sen kan man behöva länga eller korta tråden från dag till dag, men en grund att stå på. Nu har vi tagit av sporrarna och haft ett spö i handen. Han måste lite acceptera sin pilot och ta sig ett litet steg över sin egna gräns. Han är bekväm, så är det, och det får han gärna vara men han måste också acceptera att man ställer krav. 

Jag har lätt för att bli lite för snäll när jag rider, men sista dagarna har jag faktiskt varit lite arg på honom och då rider jag mer effektivt och bättre. Det positiva i det här är att jasper faktiskt har accepterat det. 

Jag kan inte säga att känslan har varit bra. Emellanåt känns han ändå okej, men för det mesta kan jag bara rida på fart och han blir dragig i tygeln. Men förhoppningsvis tar vi iaf ett steg i rött riktning med det här jobbet. 

Nu ikväll red jag lektion istället för mamma. Fick rida på capriccio som jag red en del för något år sedan. Ska inte påstå att han var jätterolig då - stor, klen, vinglig och arg. Som en jasper fast mycket värre. Han har sedan dess fått träffa både tandläkare och kiropraktor regelbundet och dessutom tränats bra. Faktum är att det var väldigt stor skillnad på honom. Nu var han ganska mjuk, framåt och positiv. Någon gång sprakade han i väggen när jag råkade klämma till med skänkeln, men annars skötte han sig strålande. Kul var det iaf! 

Imorgon är jag ledig, vilket är väldigt välbehövligt. Har jobbat rätt mycket sista veckan, så det ska bli skönt med en extra dag. 

Väl inne på banan hade jag precis samma problem som på framridningen. Tog jag i tygeln så slog han med huvudet och använde jag benen blev han arg. Himla lätt att rida då faktiskt. Jag är så arg på mig själv att jag satte honom i den sitsen. Det enda jag kunde tänka på genom hela programmet var hur dåligt resultat vi skulle dra till med. Jag vet att jag inte får tänka så, och än mindre skriva ut det här där mina tävlande kids kan se det, som jag ständigt säger till att de inte ska bry dig om resultatet. 

Jag sa till honom en gång inne på banan och han kontrade med att stanna. I det läget vet jag verkligen inte vad jag ska göra. Går jag på honom blir han arg.. Så jag utgick. 

Besvikelsen var ett faktum. Men det som kändes mest var att de enda kommentarerna jag fick var "varför utgick du?" Utan någon form av positiv ton. Fine, jag kanske borde ha försökt lägga en volt i skritt på långa tyglar och börjat om eller hittat på något annat spännande, men just där och då var kreativiteten borta och det enda som fanns var framåt. Och ja, jag borde kanske ha gjort både si och så, men att den enda kommentaren jag fick från alla var den ovanstående kändes ganska stenhårt. Som att jag verkligen gjorde precis alla fel som man bara kunde göra. Och det kanske jag gjorde, men det vet jag inte eftersom ingen sa mer än "varför utgick du?". 

Jag är så trött på att ständigt misslyckas. Och just nu känner jag återigen att det inte längre är värt det. Varje start ger samma känsla. Där emellan bildas en gnutta hopp, för att sen snabbt bytas ut mot förtvivlan. Mest av allt är jag ledsen över att aldrig lyckas. Jag jobbar häcken av mig för att kunna träna mera, och ändå misslyckas gång på gång. Jag vet att jasper, trots sina sju år, klassas som en ung och outbildad häst. Han är knepig att komma in i huvudet på och egentligen för stor för mig. Inte blir det lättare för mig av att han, precis som alla andra hästar på ridskolan, måste göra sitt jobb och tjäna in sina pengar. 

Jag skäms över att göra ständigt dåliga resultat. Jag har ridit, tränat och tävlat så länge, på så många olika hästar och för så många duktiga tränare. Jag borde vara bättre än vad jag är. Jag tävlar på lägsta möjliga nivå, och inte ens där kan jag göra godkända resultat. 

Allt rullar på precis som vanligt. Jag jobbar massor och rider så mycket jag kan. 

Jasper har gått lite upp och ner sista veckan. Förra veckan gjorde han ett riktigt toppenpass och ett fruktansvärt dåligt. Han är ju lite trotsig och testar nya sätt att komma undan. Det senaste är ju att han i halterna gör ninjakickar med ena bak.. 

Igår var han riktigt tjurig mot skänkeln (tilläggas bör att han är precis lika arg när jag ryktar, så det är ju verkligen pälsen som är känslig), så vi provade att byta sporrar. Jag rider vanligtvis med ett par korta och trubbiga sporrar, men då bytte vi till ett par lite längre men rundade. Blev ingen skillnad alls, så istället plockade vi av dem helt och tog ett spö istället. Då tar han inte riktigt skänkeln, men han kickar inte iaf! 

Idag värmde jag upp utan sporrar men med ett kort spö. Han kändes ganska bra när jag värmde och relativt framme för skänkeln. När jag satte på mig sporrarna så behöll jag spöt en stund för att inte behöva använda benen så mycket och göra honom arg. Jag rider ju vanligtvis aldrig med spö om jag har sporrar. Framförallt eftersom jag inte får tävla med det ;) 

Men har jag ett spö i handen så är han väldigt självgående, så för att försiktigt vänja honom vid sporrarna idag då behöll jag spöt en stund. Han blev riktigt fin och när jag väl släppte spöt hade han accepterat att mina ben hängde längs med hans sidor. 

När jag då väl, helt utan protester från hans sida, kunde gå på lite med skänkeln så blev han väldigt reglerbar och fin. Vi övade lite programdelar inför helgen och det kändes inte så komplicerat! Framförallt var galoppen väldigt lugn och reglerbar. Sista tiden har han mest gått ifrån mig där, och tar jag i tygeln blir han sur över det. Även om drt var svårt att få med sig högerbogen i vänster varv så var det mycket bättre än på sista tiden. Fina fattningar gjorde han också till vänster, som vanligtvis är det jättesvåra varvet. 

Känns som att det här är ett sätt slm funkar just nu, att värna upp utan sporrar. Med det sagt inte säkert att det kommer funka om en vecka eller två, men vi tar en dag i taget och provar oss fram till ett sätt som funkar 100%. 

Imorgon var planen att vi skulle rids ut en sväng, men regnet ska vräka ner hela dagen. Jag har ridit så mycket i regn under mina år så det stör inte så mycket egentligen, men ska man sen stå fem timmar i ridhuset efter det så spelar det ingen roll hyr mycket kläder man byter. Man är genomfrusen ändå! 

Så istället ska vi faktiskt hoppa lite. Man vill ju gärna rida så mycket som möjligt innan tävling, men både vi och hästarna mår bra av att göra något annat än att trimma uppridningar och 10m volter. Så med lite hoppning får vi ändå känns lite på hästarna men ändå göra något kul! 

Dagarna flyger förbi som vanligt. Jobbar hårt om dagarna och somnar som en stock tidigt på kvällarna. Precis så som jag gillar att ha det. 

I fredags red jag lektion som vanligt på Jasper. Han var lite tjurig i början, men inte alls så arg som han varit förut. Jag hade ju en förhoppning att kunna fortsättsa med det jobbet vi gjorde i onsdags, men med tanke på hans humör (som troligen kom av att han var trött då han gått rätt mycket i veckan) så var det ingen idé. Det måste komma av att han vill arbeta. Så istället la jag fokus på att hålla en jämn bjudning och jobbade med lösgörande övningar för att få honom mjuk och glad. Han gjorde faktiskt superfina skänkelvikningar! På slutet kunde jag reglera tempot mycket bättre, och även reglera formen på honom. 

Det var inte ett toppenpass, men vi kunde jobba oss fram till en bra känsla! 

 

Helgen har också gått i ett som vanligt. Igår spenderade jag en heldag inne i stan med mamma som sen avslutades med födelsedagsmiddag. 

Idag tog jag en promenad till stallet för att vara med på en liten "utbildning" gällande klubbens och ridskolans hemsida. 

Tog en promenad hem till mina föräldrar där det bjöds på söndagsmiddag, och så avslutningsvis en promenad hem igen. 

 

Kommande vecka ser ut att bli ganska lugn. Ska rida som vanligt och jobba som vanligt. Kickstartar imorgon med jobb 7.30-21.30, varav sista fem timmarna är lektioner!

 

Igår värmde vi som sagt upp lite, men i och med att vi faktiskt kan rida lite på en gång så var jag noga med att verkligen få honom rak i kroppen och kunna ställa igenom ordentligt till vänster redan från start. Han blev bra, och varje gång jag kom ihåg att bibehålla den lugna takten så kändes han riktigt fin. 

I galoppjobbet provade vi att fatta från skritt. Tidigare har han verkligen inte kunnat göra det, antagligen dels för att han inte varit loss och med mig på mina hjälper, men också för att han bara har älgat iväg i en gigantisk skritt som han egentligen inte rår på. Men nu helt plötsligt satt det som en smäck! Vi provade sen att göra övergångar från galopp till skritt. Där handlar det ju mest om att han måste bli starkare, men också att han ska lära sig att det är ett alternativ. Till höger gjorde han det med bara något travsteg, men till vänster var det svårare. 

Jasper var även riktigt duktig på lektionen idag. Arg som ett bi första två varven, men sen blev han riktigt bra! Jag joggade bara 20 minuter och så skrittade vi en lång stund efter. 

Tyvärr blir det ingen tävling på söndag av flera anledningar, men det bestämdes redan igår att jag inte skulle rida i alla fall. 

I måndags drog Jasper av sig en sko igen i hagen.. Som pricken över i:et så gick han lektion ändå, vilket reulterade i en väldigt varm och öm hov på kvällen. Jag bestämde mig på vägen hem att jag absolut inte skulle stressa upp mig över det här inför söndagens tävling. Det är ju annars min specialite.. ;) 

 

Han vilade igår och skon åkte på igen idag. Dock bestämdes det också att han skulle få träffa tandläkaren som kommer till oss på fredag. Jasper och hans humör kommer definitivt kräva lugnande, vilket det är 96 h karens på. Så med enkel matematik kan man snabbt räkna ut att jag inte får tävla honom på söndag. Det kan ju liksom inte ens hända att det är dopingkontroll på en lokal Lb, men man vill ändå göra rätt för sig och alltid ha rent mjöl i påsen! Så typiskt när jag verkligen såg fram emot den här tävlingen, men jag deppar inte ihop för det. Vi har ju fler tävlingar under våren att åka på, så det kommer nya chanser om bara en månad! 

 

Dock behövde vi ju ett till ekipage i vårt lag på söndag. Så jag kommer helt enkelt rida en annan häst istället. På lektionen idag red jag Bosse, vår absolut bästa ridskolehäst. Bosse är ju otroligt schysst och det skulle inte vara några problem att styra runt en Lb. Sen kanske man inte rider på 70%, eller ens på 65%, men styra runt skulle vi nog klara av. 

Så vi får väl helt enkelt se om det blir Bosse eller någon annan som får springa på söndag! 

 

Idag var vi alltså och tävlade i Uppsala. Sportsriders Rf anordnade på Jällagymnasiet och vi red en LB:3.

Jag anmälde mig ju i tisdags, så jag var ju efteranmäld och fick starta jätteförst kl 9. Det innebar ju uppstidning halv fem imorse och fodring av djuren halv sex..

 

Jasper är ju gudasnäll att ha med sig på tävling. han lastar more or less sig själv och man märker knappt att man har honom där bak. Väl på tävlingsplatsen får han promenera runt lite och sen står han blickstilla när jag sadlar. 

På framridningen kändes han ganska bra redan från start. Vi har ju hittat ett helt nytt sätt att rida som, iaf just nu, fungerar väldigt bra. Lugna kliv som senare ska bli med mer tryck, men trycket får inte komma av fart. 

När han är så bra från börjar så hade det räckt att rida fram tio minuter och sen gå in på banan, men i dagsläget vet jag ju aldrig hur han kommer vara från dag till dag. 

 

När jag väl fick gå in så red jag säkert fem minuter i en minimal collectingring där han knappt fick plats att skritta. Det var kanske inte optimalt för honom just, men det gick bra ändå. 

Väl inne på banan kändes han fin. Han är ju totalt orädd och bryr sig inte nämnvärt över nya platser, framridningar eller banan. 

Själva programmet gick ganska bra! Tarvdelen överlag var ganska bra, medans skritten faktiskt var dålig. Galoppdelen bjöd på lite varierat resultat. Båda fattningarna blev egentligen bra, men jag blev så förvånad över det att jag glömde bort att rida också så han bröt av efter ett par språng åt båda hållen. I övrigt var galoppen ganska bra, förutom övergångarna till trav där han inte är tillräckligt stark ännu. 

 

Jag är ändå så nöjd med den här starten, och det viktigaste var ändå att det kändes roligt att tävla. Domaren dömde väldigt bra - bra poäng där det faktistk var bra och låga poäng där det var dåligt! 

Jag och Jasper tog två stora steg framåt och ett litet kliv tillbaka i och med dagens start. Jag fick helt klart blodad tand och ser fram emot nästa helgs start. Anmälde mig också idag till en till tävling här i närheten i mitten på maj, så just nu är jag mer motiverad än någonsin till att träna massor! 

 

Jag hann med att jobba två timmar imorse innan jag red lektion på jasper för Annie. Jasper var riktigt bra idag och jag red faktiskt bra också! 

Dundrade sen ut till Kersö för att göra iordning Helge inför kvällens tävling. Emma och Helge gjorde bra ifrån sig, inga riktiga missar men det finns ju alltid saker man kan göra ännu bättre. Det räckte till nästan 68% och en andraplacering! Så det blev en ganska sen kväll ändå, trots att hon startade redan vid fyra.. Vid tolv var vi tillbaka i stallet och jag kom som sagt precis hem till Hässelby! 

Imorgon blir det dock ingen tävling för Helges del. De hade som sagt starttid 21.30 och det känns inte riktigt humant att starta så sent.. Så på gott och på ont så blir det inget imorgon. Skönt med tanke på att jag ska tävla på söndag men tråkigt eftersom jag ju gillar att vara på tävling med dem! 

Jasper ska jag hur som helst rida imorgon på dagen, och sen såklart fixa allt med honom.

Usek bjöd på pannkakslunch och sen hade kidsen äggjakt, vilket innebar att vi också fick sjuka mängder godis :P 

Hade lektioner hela kvällen och eftersom sista gänget inte red så passade jag på att ge jasper en ordentlig rykt innan jag kvällsfodrade. 

Imorgon blir det early bird på jobbet. Jag är ju egentligen ledig hela dagen, men dealade ju till mig att jag hjälper dem i stallet och Annie hjälper mig med jasper! Sen rider jag ju då jasper med annies hjälp vid 8 och därefter åker jag till Kersö. Helge ska gå int 1B på eftermiddagen så det blir en relativt sen kväll ändå. Ännu roligare är att de har starttid 21.23 på Strömsholm på lördag (=vi har två timmar hem efter det).. Själv startar jag kl 09.00 i Uppsala på söndag! Äsch vila kan man göra i graven :D

Helgens starter är glömda och vi blickar framåt till på söndag! Det blev en spontan anmälning igår till på söndag då vi ska rida LB:3 på Jälla. Jag var lite skeptiskt först, men nu känns det ändå bra och jag hoppas verkligen att jag kan hålla den känslan och se det hela som träning.

 

Jasper gick riktigt bra idag när vi tränade, och framförallt så red jag bra! Vi provar oss ju fortfarande fram till ett sätt som passar honom allra bäst. Han är så stor och lång och har så mycket kropp. Att han dessutom har varit lite bromsig har ju gjort att man vill få honom att hitta framåtbjudningen och bara gasat på. Bakbenen har ju liksom stannat kvar hemma i stallet och i stället för att få en rund och lite gungig gång så har han bara blivit platt och med ben överallt. Så idag testade vi att rida låååångsaaaaaamt. Nu bjuder han framåt, och då går det ju att börja ta tillbaka. Han måste ju få en chans att, med sina långa ben, hinna ta ett steg i taget. Och när han fick den chansen så ble även traven mycket gunigare och han tog i med sina bakben! Riktigt bra känsla bjöd han på. Sen vill man ju såklart kunna leka lite med traven, läng och korta och att han ska bli rörligare, men i dagsläget ligger prio på att han ska hålla kroppen mjuk och elastisk. 

Galopp jobbade vi inte så mycket med, han gjprde två fina fattningar åt varje håll och höll sig rund, mjuk och ihop där också så det nöjde jag mig med. Traven är det jag känner att jag måste kunna börja påverka nu, så därför blir det mycket travjobb. 

 

Imorgon ska Jasper få gå lite i skogen så han håller humöret på topp. På fredag är jag ledig och ska åka med Emma till Strömsholm på tävling, men jag ska jobba lite på morgonen ändå så att jag kan rida lite på Jasper med Annies ögon på oss innan jag åker. Lördag är det också Strömsholm som gäller med Emma och Helge. Jag tror på ett sätt att det är den optimala uppladdningen för mig och Jasper - att jag inte ens är hemma dagen innan! Självklart skulle jag vilja fixa och pyssla och dona med honom, men jag tror att vi måste dämpa hela tävlingsbiten lite. Jasper får gå på någon lektion, Annie lovade att spola benen på honom och mamma får rykta lite. På söndag morgon är det bara knoppning och sen åker vi. Jag tror att det blir bra så! 

 

Hur som, eftersom jag är borta verkligen hela helgen så ska denna kväll ägnas åt packning inför söndag så att allt verkligen är framme och redo när jag kommer hem på lördag kväll. Sen ska jag också städa lägenheten. Så himla trist att komma hem söndag eftermiddag till en skitig lägenhet och känna pressen att ställa sig och städa då.. Så lika bra att ta tag i det nu!

 

Dagens första klass var okej. Inte bra, men okej. 

I andra klassen hinner jag rida travfesten, vilket kändes okej. Inte bra, men okej. Så kommer galoppen och jasper busar lite i fattningen. Ingen fara på taket och vi rider vidare. Så i volten skakar han lite på huvudet och då går pannbandet sönder... Vad är liksom oddsen? Alltid är det något. Det är inte menat att jag ska syssla med detta. Antingen sitter skorna löst, hästen är halt eller så går pannbandet sönder under ritten.. Jag är så trött på att man aldrig kan få ha lite flyt. Att det alltid är något som skapar en mindre katastrof. Det är just det som får mig att faktiskt inte vilja tävla nå mer. Jag lägger ner så otroligt mycket tid och pengar och det är liksom inte värt det längre. 

Fast det som stör mig mest är faktiskt hur man blir bemött av folk. Låt mig vara besviken och ledsen över att en sån här grej förstör ritten. Bara låt mig. 

Ja jag är vitter idag, men jag anser att jag faktiskt får vara det. 

I torsdags red jag lektion på Jasper och han gick bra efter en stund. Spänd i början men blev riktigt bra sen. Jag var dock fortfarande väldigt osäker om jag skulle starta på söndag.. 

Igår hade vi ponnytävlingar och mina kids startade allihopa i lc:1. Alla gjorde så bra ifrån sig och de tog med sig hela tre rosetter in i stallet!

Efter klassen skulle jag rida ut på jasper med pellen, men självklart hade han lyckats dra till en baksko som satt löst.. Så det blev enbart hage och jag var rätt beslutsam om att jag inte skulle starta på söndag.. 

Idag kom dock en hovslagare ut och slog på skon. Så direkt där efter red jag ett pass med hjälp av Annie och det gick ganska bra! Vissa saker är fortfarande väldigt svåra, men jag tror att jag kan dölja problemen ändå. Dock är jag fortfarande så osäker, jag vill verkligen inte leverera varken en dålig ritt eller ett dåligt resultat.. Jaja, nu måste jag ju rida så jag får tänka på att outfiten är grym! 

Efter dagens lektion åpå Jasper känner jag mig lite mer peppad på det där med tävling och livet i allmänhet. 

Jasper blev ju kollad av Micke igår, och även om han hade lite att anmärka på så var det också mycket som var bra. Micke är otroligt duktig, men han är också rätt bra på att sätta griller i huvudet på mig ;) Men jag tog idag med mig det han sa igår och gjorde det bästa jag kunde av det. Och faktum är att det blev rätt bra. 

Jasper kändes rätt bra från början. Eller allt är ju en definitionsfråga, men han var glad och framåt och det är ju prio ett. Fick nog inte ett enda stopp faktiskt under hela passet..! 

Jag fortsatte med mina skritt-trav övergångar från i fredags och hade hela tiden Mickes ord i bakhuvudet. Jasper är nämligen rätt trång mellan ganaschen och första nackkotan, vilket gör att när han trycker upp och ihop nacken så blir det för trångt där emellan. Så när jag skulle gå ner i skritt försökte jag att enbart göra det för sätet och rösten, inte hålla på och parera med handen hela tiden. Han är ju så lydig för både säte och röst så det gick alldeles galant.

 

Överlag så kändes han ju faktiskt rätt bra. Jag hade itne värsta värsta bästa ridkänslan, men han är glad och tänker framåt hela tiden! Och jag får ju faktiskt ha i åtanke att vi för bara två månader sedan verkligen inte ens tog oss framåt! Det är så lätt att glömma hur långt man ändå har kommit. Mycket vill alltid ha mer och jag är inte nöjd ännu, men vi jobbar åt rätt håll och med tanke på att vi kan träna tillsammans två dagar i veckan så kommer det ta lång tid innan han är där jag vill. Men det kommer! 

 

Imorgon ska vi rida lektion igen och på fredag tänkte vi försöka rida ut lite. Lördag blir det lite lätt jogging och på söndag är det eventuellt tävling!

 

Och just nu är det egentligen inte att det gått rakt åt pipsvängen, men det går fan inte som jag vill heller. Små saker blir stora på nära håll. 

Nä, ska sluta vara bitter nu, kolla på lite greys istället och ladda upp för morgondagen som består av jobb och lektion (varav lektionen ska bestå av 20 minuters longering utan sadel innan jag kan sitta upp..). 

Idag blev det Morgonpasset hos Raggson som fick gå dressyr i ridhuset. Hon var faktiskt riktigt fin idag. Vi jobbade mycket i skritt först och hon var väldigt bra redan när vi satte igång sen. 

Efter jag varit hos raggan åkte jag till ridskolan där det vankades clinic med Helena Reje. 

Det var en riktigt inspirerande och bra clinic hon bjöd på, med otroligt bra vardagsknep både för mig som ryttare och som instruktör! En clinic på helt rätt nivå för publiken. Ofta när man går på clinic så visas det hur man jobbar med seriebyten, piaff och passage. Men faktum är - vilka är det egentligen som går på dessa clinics? Amatörer. Proffsen och de som är på den nivån att de tränar dessa svåra saker är inte på clinicerna. Det är vi alldagliga amatörer som går. Därför tyckte jag det var så bra att Helena verkligen kunde rikta sig till dagens publik. Så inspirerad nu till att både träna själv och att instruera mina elever! 

Han var inte alls lika tjurig idag som han varit sista tiden. Antingen har han helt enkelt kommit över det eller så var det för att han hade gått en lektion på morgonen redan?! Oavsett vad så är jag glad när han är snäll. Inte en enda gång fastnade vi i väggen! 

Redan i början la vi in massor av skritt-trav övergångar. Där måste han bara acceptera skänkeln och jag måste träna mig på att bara bli helt stilla i sadeln. I övergångarna så har ju han lätt för att bli lite vinglig, men nu när han faktiskt är starkare och inte vinglar lika mycket så vinglar jag åt honom istället.. Sitt still för Guds skull!! 

Åkte till jobbet sen och köttade på 11-21.45. Slutar ju egentligen 21.30, men eftersom jag fodrar och låser själv varannan torsdag så tar det ju lite längre tid. 

Alla lektioner gick iaf bra, även om jag höll på att ge Brolle en hjärtattack när jag sparkade på pallen för att få lite fart på honom ;) 

Imorgon jobbar jag 6.30-16, men med en man sjuk så måste en annan rycka in och ta lektionerna på kvällen. Vilket ju då innebär att pellen kommer till lunch och jag är all by myself på morgonen. Och med tanke på att vi knappt är klara till 12 när alla är på plats... Dömt att misslyckas! Så ja, jag lär väl börja jobba en timme tidigare. Vaken kommer jag ju ändå vara eftersom jag alltid sover så dåligt mellan torsdag och fredag (stressad över att jag ska försova mig..), så då kan jag ju lika gärna åka till jobbet. 

Nä, ska iaf försöka sova ett par timmar nu. 

Han inledde med att vara ett pain in the ass, men efter bra hjälp från Lollo hur jag skulle reda ut det så blev han mycket bättre. Självklar kom det några ninjakickar lite då och då men det var hela tiden överkomligt. 

I traven la vi in 10 m volter och skänkelvikningar från medellinjen. Där måste jag bara fullfölja min plan hela tiden. Börjar han trassla så ska jag helt enkelt bara hålla mig kall och styra in på den linjen jag hade tänkt mig från början så får man lösa problemen under vägens gång. Tillslut skötte han sig bra när han insåg att det inte var någon idé att trycka upp mig mot väggen ;) 

I galoppen övade vi på att fatta vid en specifik punkt, lägga en 15 m volt och sen kunna fortsätta genom hela kortsidan. Det är så otroligt lätt att bara fastna på volten i samma takt och tempo varv på varv. Jaspers största problem med galoppen är ju fattningarna. Vi har våra ställen där både han och jag känner oss trygga att fatta på, framförallt i vänster. Men vi måste ju lite komma utanför vår comfortzone och vidga våra vyer. Fler ställen i ridhuset måste ge trygghet! 

Överlag så kändes han ganska bra, inte superduper men BRA! Framförallt att vi kunde börja som ninja och avsluta med en avspänd häst som tog mina hjälper. 

Nu har vi ridit tre pass för Lollo och det har varit väldigt givande. Jag gillar ju väldigt mycket att rida för Annie (annars hade jag ju inte gjort det!), men ibland är det bra med lite andra ögon. Få med sig nya verktyg att jobba med och nya sätt att lösa problemen. En person, oavsett om det är Annie eller Patrik kittel, kan omöjligt lösa ALLA problem. 

Det ska iaf bli väldigt roligt att rida för Annie igen på fredag, och förhoppningsvis kan jag lägga ihop Annie och Lollos ord och få ut det bästa av det hela! 

Imorgon bitti ska jag till Kersö och rida raggan innan jag åker till ridskolan och jobbar hela kvällen!